… var temat för den finlandssvenska veckotidningen Kurirens femte nummer i år.
Jag hade förmånen att få träffa väninnorna Anita och Eva-Lotta hemma hos Anita på Södra åsen och vi hade en trevlig pratstund där.
Det är ju så mycket som kan ge oss glädje i vardagen. För Eva-Lotta och Anita betyder naturen mycket. Allt från solens uppgång till nedgång, djuren som finns där, svamp och bär och annat som människan kan leva av från naturens skafferi. Ibland kramar damerna träd under sina promenader.
Man kan bli glad i vardagen för att man får en av sina bilder på pärmen. Det fick kollegan och bloggkompisen Ordodlaren denna gång i Kuriren.
Chokladbollar kan också ge glädje i vardagen. Dom här är så mäktiga att en räcker per gång.
Cykelturer ger mig också vardagsglädje, eller helgglädje eftersom jag oftast kommer ut på dem om lördagar eller söndagar. Solsken piggar upp och jag ska försöka få till ett bidrag för Nacka-Åkes Hoppa på tåget, där temat idag är VÅRBÄCK.
Denna vackra vägg med motiv från ett gammalt Helsingfors hade jag framför mig igår då jag väntade på min tur för undersökning av brösten.
Mammografin hade visat något avvikande och i torsdags för en vecka sedan, då jag stod och valde bröd i S-Market, fick jag ett samtal från Terveystalo.
Det blev lite si och så med koncentrationen för inköpen efter det. Tankarna började irra runt, och ett par timmar senare fick jag följande samtal med förslag om tider för besök i Helsingfors. Jag fick en tid till onsdagen den 15 april.
Eftersom jag varit med om detta tidigare, också genomgått biopsi, var jag inte direkt orolig för själva undersökningen. Mer oroade jag mig för hur jag skulle hitta fram till rätt plats och ta mig dit, då bussturerna är usla och jag inte har någon bil.
Men nu är undersökningen gjord. Röntgenbilder och undersökning med ultra visade att det troligen är frågan om kalkbildningar. Sådana hade jag också för 6–8 år sedan. Vill någon läkare undersöka detta ytterligare sker det inom HUS på Mejlans efter en eller ett par månader. Eventuellt fattas beslutet att det inte är nödvändigt.
Jag planerade inte min begravning den här gången, men förra gången kretsade tankarna också kring den. Att det kan vara något elakartat och gå fort.
Allt det här med ovissheten kring resultatet gav mig ändå åter perspektiv på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Jag gläds över många små saker i vardagen, det kan handla om en cykeltur eller om sådant som ändras i naturen dag för dag.
Visst är det vackert med de här blomsterkrukorna på ett bord i Stenparken vid Lovisaviken?
Här på min blogg strävar jag till total öppenhet. Vissa saker väntar jag ändå med, eftersom jag inte vill att min mamma, min syster eller andra nära och kära ska få höra från annat håll att jag hade insjuknat – om så hade varit fallet.
Hade det varit cancer hade jag berättat för mina närmaste först och sedan bloggat om det. Men den här gången var det inget alarmerande.
Allt gick smidigt där i Terveystalo, vänligt och proffsigt. Som bonus en stilig läkare som gjorde ultraundersökningen 😉
Igår var det vårmarknad i Lovisa. Jag hoppas att den här traditionen ALDRIG dör ut. Marknader arrangeras några gånger om året, nästa gång före midsommar, men också på hösten, inför julen, i februari osv.
Om vi inte köper nånting. Om vi bara går omkring och tittar. Då lever marknaderna inte länge.
Men utbudet kan också förändras, och har förändrats, enligt kundernas behov.
Själv köpte jag en klänning i linne och några vykort. Inte så mycket mer än det, men klänningen kostade 69 euro så den var inte något slags slit-och-släng. Jag vill köpa sådant jag använder, sådant jag behöver, sådant jag njuter av. Vare sig det är godis, blommor, en kringla eller något plagg.
Visar bild på klänningen senare 🙂
Den mest underbara tiden är just nu. Med våren och sommaren framför oss. Inte så mycket grönska än. Kalla nätter, men soliga dagar. Det gör inget fastän det går långsamt. Tvärtom är det underbart att hinna med!
Selfie från trädgården igår och en spaljé jag köpt från Lidl. Egentligen borde jag hitta en plats där den syns bättre… blir den bakom tomaterna i växthuset är det inte många som ser den efter midsommaren 😀
Just nu. Tacksam för så mycket. Men om morgondagen vet vi inget.
Det var lite motsol här men härligt skönt när det nästan inte blåste alls. Det var vårens första besök med cykel tillsammans med grannen i Stenparken igår. Vi såg måsar och änder och en del andra fåglar. Men sädesärlan har vi inte sett än, fastän det nog kommit rapporter om den från andra i Lovisa.
Jag blåste också vårens första såpbubblor ❤ men det blev ingen bild på dem.
Bänken vid Rosenparken och gångbron invigdes också. Hade dubbla byxor, ett par i merinoull och även en blus av merinoull, det blev aldrig för varmt utan precis lagom skönt.
I dag har vi marknad i stan, sol och +10 grader, så visst känner jag lycka och tacksamhet ❤
Jag älskar de långa ljusa kvällarna och att det blir ljust rätt tidigt på morgnarna också. 4000 steg blev det igår och nästan 4 km med cykeln.
Jag tycker att en bil med alla dörrar öppna ser ut som en nyckelpiga som vill flyga iväg. Även om den inte är röd med prickar. Eller är det en skalbagge?
Ett tydligt vårtecken i alla fall. Tvättsvamp köptes från Garnis, mattorna togs ut, dammsugaren kom fram, tvättslangen likaså.
Det är inte riktigt lönt ännu att föra bilen till en maskinell biltvätt. Gatorna dammar ännu och pollentiderna är inte förbi, så den bättre tvätten får vänta till senare i sommar.
Sedan har jag varit i valet och kvalet. Elda eller inte elda? Nu har vi +9 grader och solen värmer mitt hem. Men nätterna är kalla och då faller temperaturen inomhus till +16, +17. Egentligen klarar jag mig, och då jag ser på prognoserna för de kommande dagarna borde jag inte behöva elda mer. Sparar den ved jag har om det skulle komma någon smällkall natt med efterföljande mulen dag.
Nu står solen redan så högt, och inga träd i parken skuggar min bostad, så nu får även växterna på hyllan bakom mig där jag sitter vid datorn sol 🙂
Att leda upp cykeln för den här backen på Östra Åsvägen gick inte precis fort, men vem har bråttom? I sakta mak tog jag mig upp. Njöt av solens strålar, fåglarnas kvitter, den grönska som kunde skönjas här och där, tussilagon och sedan slutligen utsikten över Lovisaviken.
Nu då det inte finns några löv på träden än ser man långt och mycket.
Att besöka Åsentrapporna är en tradition. Kunde bli oftare än ett par gånger om året, men nu har jag varit här igen.
Ett träd som inte klarat snöns tyngd i vinter, eller som fallit i någon storm? Här finns massor av stora stenbumlingar och jag tycker att såväl döda som levande träd, och framför allt mossa på stenar, är vackert.
Jag blev kvar med några bilder som går ut senare, kanske i söndagens bildkavalkad från veckan som gick.
… se på mig! Så sjöng Zarah Leander. ”Ni får mycket gärna se på mig! Tårar kan jag gjuta, blixtar kan jag skjuta. Jag är primadonna, absoluta. Ingen man får göra, brud av mig – se men inte röra, se på mig” 😂
Nå, nu tänker väl någon att Carita har blivit helt galen, eller hon ÄR galen och det bjuder jag på i så fall 🙂
Igår var första tanken ”shining star” då jag såg bilden jag hade tagit av mig själv när solstrålarna föll in över mig i soffan. Sedan blev det en mer verklighetstrogen bild av någon som inte är primadonna-absoluta 🙂
Men hos frissan hade jag varit och så försöker jag visa hur fint det blev.
Igår på eftermiddagen och kvällen gick det verkligen att njuta av värmen då solen lyste in i vardagsrummet. Det är nu bara +3 grader ute och jag misstänker att det blåser också i dag. Så ser det ut när jag kollar hur människor som går förbi där ute är klädda.
Det blir inte varmare än +6 i dag, men för perioden fredag-tisdag utlovas 10–14 grader så DET är något att se fram emot.
Igår började direktsändningen av trandansen på Arenan. Underbart att följa med det som händer i naturen.
Infälld i sändningen på bild då och då är naturfilmaren Atte Henriksson. ”Vi sänder live 24 timmar i dygnet från en sjö i Östnyland där Atte bor i ett gömsle och följer med flyttfåglarna under tio dygn.”
Där är svanar och änder också. Svanarna gillar inte alltid om tranorna kommer nära dem, men igår gick det bra där tranarna försiktigt smög förbi änderna, som också syns på den bild jag tog från teven.
Snöfritt har vi haft nu rätt länge. Någon storm hittade inte heller hit från Sverige, men det har minsann blåst och varit isande kallt.
Plus fyra grader i dag och himlen är faktiskt blå, solen skiner! Bilden här ovan togs igår från Karlskronabulevardens vändplats. Bulevarden är enkelriktad på varsin sida av parkerna. De finns också i korsningarna av Mariegatan, Drottninggatan och Alexandersgatan.
Igår cyklade jag i kylan, glad i hågen utan rädslor till tandläkaren. Samma kvinnliga läkare och två nya sköterskor, bägge lika trevliga och förståelsefulla som den första jag mötte för några veckor sedan.
Än återstår en del ingrepp och inte är det billigt att gå privat, men det blir proffsigt gjort och jag får en betalningsplan.
För några månader sedan hade jag aldrig trott att jag skulle ligga och skratta där i tandläkarstolen. Så gott det nu går att skratta med munnen full av manicker.
Så var det också dags att plantera om paprikaplantorna. De största behöll vi. Grannen hjälper ofta med det här ”stöket”. Från krukan till vänster togs några små plantor bort, de tre största får växa vidare.
De får stanna inne ett bra tag till och förflyttas alltid till den soligaste och varmaste platsen i bostaden. Minns så väl när Fru Frost tog min enda paprikaplanta i fjol. Så OM jag tar ut dom här till växthuset sker det först då vi har varmt ute, och extra varmt i växthuset. Krukorna ska vara lätta att flytta, för jag tänker ta in dem till natten så länge som minsta risk för frost finns.
… också på de foton som jag tar. Pusslet blev klart igår och just den där folkmängden som står och tittar på förödelsen efter krocken i Grand Prix var rolig att knåpa ihop.
Det brukar bli folktomma gator, eller annars glest bland människorna, då jag fotar i lilla Lovisa. Jag är inte så gärna en mammarazzi eftersom ”alla känner alla” i en liten stad och det känns som att jag för det mesta då måste fråga om det är ok att personen syns på min blogg.
Men då jag fotograferar massor av människor på ett evenemang är det ju något helt annat. Lovisa Historiska Hus med sina mängder av besökare är ett sådant evenemang, Öppna trädgårdar är ett annat, Lovisa Jul ett tredje. Och så hade vi påskäggsjakten i fredags. Den hade runt 600 besökare på Bastion Ungerns område.
… och det kändes som rätt tid att rensa bort lite fjolårsgräs och annat krifs-krafs från odlingsspalterna.
Vi har samma filosofi med grannen. Slå inte fast något datum för detta.
Sätt dig ner i trädgården, i bänken vid bordet. Lyssna på fågelsången. Känn solens strålar värma.
Och om lusten sedan infinner sig. Ta fram en kratta, en skottkärra, en hink. Hämta trädgårdshandskarna. Riv upp det du orkar och vill, räfsa runt lite. Känn doften av mylla. Se spillningen efter haren som bajsat i rabatten. Hör duvorna hoa och måsarna skria.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 