Att leda upp cykeln för den här backen på Östra Åsvägen gick inte precis fort, men vem har bråttom? I sakta mak tog jag mig upp. Njöt av solens strålar, fåglarnas kvitter, den grönska som kunde skönjas här och där, tussilagon och sedan slutligen utsikten över Lovisaviken.
Nu då det inte finns några löv på träden än ser man långt och mycket.
Att besöka Åsentrapporna är en tradition. Kunde bli oftare än ett par gånger om året, men nu har jag varit här igen.
Ett träd som inte klarat snöns tyngd i vinter, eller som fallit i någon storm? Här finns massor av stora stenbumlingar och jag tycker att såväl döda som levande träd, och framför allt mossa på stenar, är vackert.
Jag blev kvar med några bilder som går ut senare, kanske i söndagens bildkavalkad från veckan som gick.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Sååå vackert 😍
Bästa tiden på året är ju nu.
Kram!
Jo, det händer så mycket i naturen, syns riktigt bra hur den vaknar till liv igen efter vintern 🥰
Bra att det ändå går ganska långsamt, nu då nätterna är kalla – så hinner man med, då det gäller att upptäcka saker och ting 🙂
Ibland blir det fort varmt, kommer ett regn och så säger det bara POFF när naturen exploderar.
Den backen ser allt lite seg ut. Bra jobbat att du tog dig upp för den.
Ha en fin fortsättning på fredagen!
Kram, Ingrid
Jo, den är ganska jobbig, men man får ta det långsamt i den här åldern.
Svårt att fånga höjdskillnader och djup på foton ibland.
Här får du en lördagskram!
Ett fint och mysigt inlägg och jag tyckte verkligen om dina foton bilder och miljöer som är så likt här, hoppas att du får en fin och mysig helg nu.. kram Nicki..👏☀️😉
Tack detsamma, önskar dig ett mysigt veckoslut.
Ska försöka vara utomhus även i dag, solen skiner och det är +7 grader.