Jag känner mig inte dyster och inte mossig fastän jag ska fylla 60 år på söndag. I dag ska jag fira denna milstolpe, tillsammans med nära och kära, vänner och kollegor.
Det som är gammalt är ofta slitet på ett vackert sätt. Det kan vara en nött stol, ett bord, en bänk. Det kan vara en gammal trädstam med mossa, som sett många människor vandra förbi, allt från unga till äldre kärlekspar.
Den gamla stammen gläds varje gång som ny grönska dyker upp, på våren i form av vitsippor.
Med åldern kommer diverse krämpor, men vi kan också få dem då vi är riktigt unga. I livet kan vi inte ta något för givet.
Även på ålderns höst kan vi blomma, på olika sätt. Våren och sommaren, ljuset och värmen får naturen att leva igen. Detsamma händer med mig. Kyla och mörker känns jobbiga, men jag har hittills överlevt dem nästan sextio år.Det här är den färskaste bilden av mig. Fotograf är min kollega på Nya Östis, redaktionssekreterare Marit Björkbacka. Jag satte mig ner på en bänk, tittade in i kameran och log på mitt sätt. Jag har aldrig lärt mig le så att tänderna syns. Kanske för att jag skadade dem i en fallolycka då jag var riktigt liten. Framtänderna blev sneda och även de i undre käken tog stryk. Det har vi insett hos tandläkaren först nu då jag är mycket äldre.
Men redan de tre första bilderna som Marit tog – knäpp, knäpp, knäpp – var jag nöjd med. Och jag har inte satt timmar på mitt utseende. Gick till frissan först några dagar efter det här, och där färgades även ögonbrynen.
Det enda jag gjorde innan fotograferingen här var att jag använde mascara, läppstift och en lätt färgad dagkräm.
Någon som vet vad det här ”skägget” på en trädstam kallas? Har säkert ett namn och uppstår troligen även av någon orsak, men jag har som vanligt inte en aning om någondera.
Trädet jag fotograferade finns i den så kallade Casinoparken.
I parken finns flera tennisbanor och en ganska ny utomhusbana för padel.
Här i närheten fanns tidigare en restaurang och en festplats i ett gammalt vackert trähus från 1908. Casino brann dessvärre ner 1964. Bakom länken finns intressanta bilder från Lovisa förr och nu.
Bilden tagen från porten till gamla kyrkogården i Lovisa. Där långt borta, på en svart skylt, hänger en borttappad tomteluva!Det har varit fyra timmars ”fläng” i dag. Vi förde julljusen till kyrkogården redan i dag för att få en lugnare julafton imorgon. Det blåste som attan på nya kyrkogården, så där var det en stor utmaning att få ljusen att brinna. Här på gamla kyrkogården var det lugnare då den ligger i skydd bakom åsen och blåsten kom från väst.De gamla murarna med mossa och nu även ett lätt täcke av snö är så fina ❤
Vi fixade också i dag den mat som vi behöver till julaftonen och skötte en del ärenden för vår mamma.
Nu ska det bli mys i soffan med Bingolottos uppesittarkväll! Brukar få kopior av lotter av en vän i Sverige ibland. Inte för att jag kan vinna något på dem, men det är kul att ”spela” ändå. Nära 25 000 kronor i Ettans Bingo hade min kompis 🙂 Skulle vara kul att kunna spela det här även i Finland!
Det finns inte så många blommor till salu nu – och då talar jag inte om snittblommor, utan växter som klarar sig på kyrkogården utan att man vattnar dem varje dag. Jag köpte idag från Dream Flower ett hjärta som är gjort av mossa och halm. Bad Nina sticka in något slag av blommor i dem och den här brudslöjan är ju vacker även efter att den har torkat.
Jag skulle så gärna ha gett det här hjärtat till min pappa på riktigt. Hade han funnits kvar bland oss skulle han den 25 augusti uppnå den aktningsvärda åldern 97 år ❤ Men nu är det olika blomsterarrangemang och ibland ljus som pryder hans grav och tankar som går till min ungdom och de femton år jag fick tillsammans med honom.
Hjärtat lade jag ner vid stenen där det sedan tidigare finns en murgröna och några tagetes som tillsvidare överlevt hettan och angrepp av nåt slags insekter som ätit delar av deras blad.
Midsommarkransen har jag låtit torka och jag tycker att även den är vacker. Den passade helt perfekt på en ytterkruka, ett slags gallerkruka.
Vi var kanske ute i extra god tid då vi planterade ljung på familjegravarna redan nu. Men det var skönt att vara ute där då blåsten var varm och då det inte regnade just den timme som vi tillbringade där.
Gamla kyrkogården är en fin plats i Lovisa.
Kyrkogården omgärdas av en stenmur, på många ställen klädd med mossa och ormbunkar.
På pappas grav planterade vi den här och en annan ljungväxt. Den kom alltså ner i jorden men var lättare att fotografera så här.
I går åt jag på Lovisas prisbelönta veganrestaurang. Första gången det som på listan heter Zero Waste tapastallrik. Man får då ett ”hopkok” av olika råvaror som kocken råkar ha i köket. I går fick vi bland annat bröd, oliver, inlagd gurka, paprika, sallad, tofu, rödbeta m.m.
Restaurangen strävar till att inte slänga bort något överhuvudtaget. Men det som vi inte orkade äta från Zero waste återanvänds inte i nån annan portion 🙂
Morotsbrödet som toppas med något som liknar, och även smakar, rökt lax, men som är morot – det är också vackert att titta på.
I dag är det alla helgons dag, och för mig betyder det att vi kommer ihåg nära och kära som gått bort. Min syster och jag förde ljus till gravar på två kyrkogårdar.
Det är liksom inte så mycket Halloween-ståhej, men allt mer har sådant också kommit till Finland. Särskilt daghem och skolor brukar ha kul kring Halloween. En del privata fester arrangeras nog också, och många satsar rejält på att spöka ut sig.
Mitt bidrag till Halloween är en ögonvita som redan under några veckor varit rött och ser skrämmande ut. Lyckligtvis har jag inte ont i ögat. Ögondroppar hjälper på sikt.
Att sitta mycket vid datorn bidrar till att ögonen blir torra, och all luftkonditionering jag utsattes för under Spanien-resan gjorde säkert också sitt.
Ett ljus på min pappas grav. Det är 40 år sedan han gick bort.
Gamla kyrkogården i Lovisa.
Också ett gammalt träkors kan tröttna och ramla omkull. Den gamla mossiga muren är fin.
… det är vackert det!
De här finns alldeles i centrum av Lovisa, på Brandensteinsgatan invid torget.
Jag är på minisemester nu så det kan dröja ett tag innan jag läser, godkänner och svarar på kommentarer.
Ha det gott i sommarvärmen som meteorologen lovade att du skulle fortsätta över hela veckoslutet.
Helger förknippas väl rätt ofta med familjer som kommer samman. Vare sig det handlar om jul, påsk eller midsommar. Ändå är väldigt många ensamma i dag. För somliga är singellivet självvalt och inget påfrestande, för andra är det en mardröm. Många äldre människor känner sig ensamma och skulle ge vad som helst för att lite oftare få besök, bara prata bort en stund med någon.
Ett gammalt äppelträd.
Det här gamla äppelträdet i Kyröskoski har sett generationer komma och gå. Jag tycker det är så vackert med sina knotiga stammar, med mossan och laven och ihåligheterna. Det är liksom livet självt.
Den gamla stammen ser nytt liv växa intill sig, år efter år, så länge som den finns.
Jag hade inga planer för den här midsommaren. Just för att jag också förknippar den med helger då släkt och olika kompisgäng kommer samman.
Själv ordnar jag ingen fest, men jag tänkte att jag kan gå till Skeppsbron och se midsommarstången resas (om det inte spöregnar). Där kanske jag hittar någon bekant att prata med och sedan cyklar jag hem igen. Jag är nöjd med den lösningen, för då har jag själv gjort vad jag kunnat, det vill säga sökt mig ut bland folk.
Nu råkade det sig ändå så att en vän ringde och frågade om jag vill komma hem till henne och hennes man i morgon. Så jag känner mig lyckligt lottad där. För midsommaren är, såsom många andra helger, en högtid då man inte tränger sig på hos någon.
Ett somrigt ljus som jag köpte på Trädgårdsföreningens resa.
Livet blir så bra som man gör det till. Jag försöker tänka så. Det ÄR nuet som gäller. Nästan dagligen hör jag om människor, både yngre och äldre, som hastigt gått bort.
Vi vet inte när den stunden kommer för oss själva. Då det är dags att så att säga ”kila vidare”.
Så var snälla mot varandra och försiktiga där ute, var ni än är ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 