Önskar er…

… en fin fredag!

Den här blomman fick jag av Inge-May, Bengt och FasterAster i söndags.
Fint med färger på fönsterbrädet. Finns ju faktiskt en massa blommor i rött och orange nu också, för att inte tala om Halloweenprydnader.
Men jag försöker låta bli att köpa sådana… läs: försöker… 🙂

En fin fredag önskar jag er med de här blommorna!
En fin fredag önskar jag er med de här blommorna!

För övrigt… skrev häromdagen en artikel om glömska,minnesstörningar och demenssjukdomar.
Sade då till kollegorna att jag måste skriva ut texten direkt, så jag inte glömmer vad som sagts.

I dag fick jag blackout då jag skulle rita upplåsningsmönstret för mina telefoner… Ni vet, det är som att stå vid bankomaten och plötsligt är sifferkoden som bortblåst ur huvet.

Lyckligtvis har jag alla mina tiotals olika lösenord och ett par upplåsningsmönster antecknade och nedritade på ett papper… som jag har på ett säkert ställe… och jag hoppas jag INTE ska glömma var det är 😀

Ett underbart gammalt hus…

… med anor från 1600-talet. Restaurangverksamheten har legat nere en tid i Degerby Gille, men snart börjar här hända saker.

Många i vår lilla stad vet att något är på gång här och i dag hölls pressinfo i det anrika huset med den fantastiska miljön.

Exakt vad som är på gång får vi gå ut med i media nästa vecka.

Heja Lovisa! Här händer saker!

Det finns rum i olika stilar i Degerby Gille. Både stora och små och alla med separata namn.
Det finns rum i olika stilar i Degerby Gille. Både stora och små och alla med separata namn.
En sal som gjord för julfest med gammaldags prägel.
En sal som gjord för julfest med gammaldags prägel.
Stämningsfullt belysta gamla saker och redskap.
Stämningsfullt belysta gamla saker och redskap.
Och så blev vi bjudna på kaffe och en försvinnande god äppelpaj med vaniljsås.
Och så blev vi bjudna på kaffe och en försvinnande god äppelpaj med vaniljsås.

 

Ett bra beslut!

På senaste tid har jag inte varit så aktiv på min arbetsblogg.

Ändringar kommer så småningom också att ske på vår webbsajt då Östra Nyland och Borgåbladet går samman vid årsskiftet.
Om vi har bloggar kvar där vet jag inte, och än mindre om en av dem blir min.

Så därför börjar jag skriva lite mer om mitt jobb här på privata bloggen i stället.

Elever, lärare, föräldrar och andra aktiva från Teutjärvi skola demonstrerar utanför fullmäktiges samlingsplats. Foto: Stefan Holmström/Östra Nyland
Elever, lärare, föräldrar och andra aktiva från Teutjärvi skola demonstrerar utanför fullmäktiges samlingsplats. Foto: Stefan Holmström/Östra Nyland

I går var en av mina arbetsuppgifter att bevaka Lovisas fullmäktigemöte där beslut om skolnätets framtid skulle fattas. Risk fanns för att tre byskolor skulle läggas ner från och med hösten 2015.

Demonstranterna har sökt sig in till salen men lämnat plakaten utanför. Foto: Carita Liljendahl
Demonstranterna har sökt sig in till salen men lämnat plakaten utanför. Foto: Carita Liljendahl

”Teutjärven koulu, hjärtat i vår by” står det på det här plakatet.
Mötet började klockan 18 och endast några få ärenden fanns på listan. Men vi gissade att skolfrågan skulle väcka diskussioner.
Ett femtiotal anföranden senare var klockan 21 och förhandlingspaus behövdes.
Jag hade kommit på jobb klockan 12 och när jag hemma slutade skriva webbartikeln var klockan 23.

Att skolfrågor engagerar visas inte minst av att artikeln på mindre än elva timmar har delats 133 gånger (räknat torsdag 30.10 kl. 10).

Ett av otaliga anföranden pågår.
Ett av otaliga anföranden pågår.

Glädjande nog hade största delen av de 59 fullmäktigeledamöterna tänkt om eller låtit sig bevekas av alla som tagit kontakt och vädjat om att skolorna inte ska stängas. Med rösterna 47-10 och två blanka beslöts att skolorna inte läggs ner, åtminstone inte inom en snar framtid.

I Lovisa stads strategi talar man om en levande landsbygd och om trygga levnadsförhållanden för familjer och barn.
Byskolan står ju för allt det här ❤

 

En sådan fest!

Ett par gånger per år träffar jag en väninna som sedan 1991 bor utomlands. Ett av hennes hem finns i Lovisa, de andra finns i andra länder.

Eftersom vi båda är författare må ni tro att vi har mycket att diskutera i litteraturväg då vi ses.

I går presenterade jag mitt nya hem åt väninnan. Vi drack lite mousserat och tog en liten rostad brödbit med skagenröra innan vi gick till restaurang Bella.

Så matig och god, orkade inte äta potatisen :-)
Så matig och god, orkade inte äta potatisen 🙂

Bellas burgare innehåller en köttfärsbiff som gjorts på plats, förstås. Knaprig bacon, salsa på ananas och paprika, chilimajonnäs, cheddarost, tomat, sallad, rödlök.

Ska bli spännande att se hur växten utvecklas.
Ska bli spännande att se hur växten utvecklas.

Fick en liten inflyttningsgåva av väninnan. Små frön som ska svälla i vatten, och det ska också planterings”jorden” av kokos göra.
Ni ska få följa projektet och se om jag får fröna att börja gro och växten att växa!

Förföljd?

Bäst att smita innan dom hittar mig...
Bäst att smita innan dom hittar mig…

Varför hajar man ofta till då man ser en polisbil?
För att jag är journalist och nyfiken på vad som händer kring den där bilen?
För att jag har en aldrig sinande fantasi och ser mördare i alla vrår?
För att man inte har rent mjöl i påsen? Nu råkade jag ha det, körde inte i fyllan, hade inte stulen bil, hade däck som uppfyllde lagens krav osv.

På väg hem…

… från jobbet tog jag några bilder.

Kala trädgrenar är vackra mot himlen. Är det den här tiden på dygnet, då solen nästan gått ner, som kallas blå timmen?
Kala trädgrenar är vackra mot himlen. Är det den här tiden på dygnet, då solen nästan gått ner, som kallas blå timmen?
Tur att församlingsvalet hade ett pop-up bås i anslutning till Systembolaget och mataffären :-) Så fick jag det gjort, röstat alltså!
Tur att församlingsvalet hade ett pop-up bås i anslutning till Systembolaget och mataffären 🙂 Så fick jag det gjort, röstat alltså!
Går allt oftare genom Kapellparken, här på väg hemåt från mataffären.
Går allt oftare genom Kapellparken, här på väg hemåt från mataffären.
Hur onödigt är inte det här på en skala från fem till tio? Varför slänga en cykel i parkens damm?
Hur onödigt är inte det här på en skala från fem till tio? Varför slänga en cykel i parkens damm?

Trappor, del 4

Trapporna till Lovisa kyrka.
Trapporna till Lovisa kyrka.

Här har otaliga bröllopspar gått upp och skridit ner, likaså lucia, begravningsföljen, konfirmander, gudtjänstbesökare…

Det här är trapporna till huvudingången i Lovisa kyrka. Men det finns trappor mot alla andra väderstreck också.

Del tre i serien med trappor finns här.

Anelkas autograf

Nicholas Anelkas autograf.
Nicholas Anelkas autograf.

I det här inlägget lovade jag återkomma om jag skulle hitta Nicholas Anelkas autograf. Jag hade inte stora förhoppningar om att hitta häftet, men då jag gick igenom innehållet i en av de lådor jag hade kvar efter flytten hittade jag faktiskt matchprogrammet.

Att det blev bråttom med att öppna häftet där på parkeringen i Manchester ser man ju då jag tvingat honom att skriva på en sidan där bilden föreställer Trevor Sinclair. Tänk att Nicholas inte vägrade skriva där 🙂
För övrigt jättefina matchprogram dom hade, 76 sidor och i fyrfärg!

Programblad för Lovisa Tors innebandy.
Programblad för Lovisa Tors innebandy.

Helt dåligt är inte heller Lovisa Tors programblad för innebandyn i stan. Det sträcker sig i och för sig över en hel säsong, inte bara över en match 🙂

De här intervjuerna har jag gjort och Benny har fotograferat. Lite surt känns det att våra namn glömdes bort, för vi gjorde jobbet gratis och det enda vi begärde var att våra namn skulle komma med.

Men… det är peanuts i jämförelse med större problem som råder i världen.

I kväll är jag tacksam för att jag fått ha Inge-Maj, Bengt, FasterAster, min mor och min syster på besök. Vi tittade bland annat på gamla fotografier och skrattade gott åt en del av dem. Är det där jag? Är det där han?

När jag vinkade adjö från fönstret kände jag både glädje och vemod. Man vet ju aldrig när det är sista gången man ses. Därför är det viktigt att göra det bästa av de stunder man har tillsammans. Inte gnälla i onödan, inte gräla.

Och så tänker jag så här: en sådan himla tur att jag har känslor, att jag kan skratta och gråta, sörja och glädjas, och att jag för det mesta klarar av att visa vad jag känner.

Närbilder från mitt hem

Börjar så småningom åter ta systemkameran i bruk.
Kände nyss att jag ville leka lite med den. Gå runt i lägenheten och knäppa bilder utan att själv titta genom siktet.

Jag har börjat känna allt mer glädje över varje dag som jag får andas.
En sådan enkel sak som att gå ensam i livsmedelsaffären gör mig lycklig.
Ingen stress, inga tider att passa, jag kan gå där i lugn och ro och planera inköpen för söndagen.
Kort och gott, jag bestämmer själv när jag åker till affären och vilken tid jag ger mig där.

Det är snart fem månader sedan jag insåg att min make hade lurat mig, han hade hittat en ny kvinna men inte klarat av att berätta det åt mig.

Fortfarande snurrar tankarna i min skalle. Hur kunde det hända? Varför räckte jag inte till?
Samtidigt vet jag att jag förmodligen aldrig någonsin får svar på just de där frågorna.

Jag måste bara ta en dag i sänder, fortfarande.
Men jag känner att jag är starkare i dag, starkare än jag var i maj, juni, juli.

Jag är inte hel… men jag hoppas jag ska bli det en dag ❤

Bordet bredvid min säng.
Bordet bredvid min säng.

Jag har min egen tro. Dit hör Gubben Gud. Och Jesusbönen som hjälpt mig genom många nätter då jag annars hade rullat runt mellan lakanen och inte kunnat sova. På bordet finns också gåvor jag fått av nära och kära, tack Inge-Maj och tack Anna i Sverige ❤

Bästa loppisfyndet ever <3
Bästa loppisfyndet ever ❤

Min älskade soffa, Barcelona, som jag hittade av en slump på lopptorgsmarknaden.

Ett bord som består av en stor korg och en skiva i glas.
Ett bord som består av en stor korg och en skiva i glas.
Favoritmusik.
Favoritmusik.

Och en del av musiken jag lyssnar på. Har städat hyllorna och det känns så bra – i nya bostaden ska det inte finnas en enda överlopps pryl. Varenda sak ska ha sin plats.