Man snurrar ju på som i en karusell i livet ibland 🙂 Den här karusellen finns i en park i närheten av strandpromenaden i Nice, Frankrike.
Det har varit en bra dag i dag med ett par möten som bägge hade med tidningen att göra. Vi har ett bra gäng. Ibland känns hela systemet sårbart, men för det mesta är det allt det unika i vårt arbetssätt som känns bra. Vi gör tidningshistoria. Ingen annan i Finland ger ut en tidning enligt samma koncept som Nya Östis.
Men nu ska jag koppla av med pussel. Läget innan jag fortsätter den här kvällen ser ut så här.
Vi har liksom inget skyddsnät, då nätet (internet) pajar…
Externa hårdskivor i all ära, men de kan inte rädda allt.
Vi hade tidningen nästan klar, målsnöret var synligt på sista rakan.
Plötsligt försvann en mapp där alla sidor fanns…
Något slags uppdatering var på gång, även Messenger (som är vårt arbetsredskap på vi alla jobbar hemifrån) haltade.
Efter en kvart återvände mappen. Den berättade inte var den hade varit, men skrämselhicka gav den i alla fall mig.
Jag säger bara… utan att vilja vara en domedagsprofet… någon dag kraschar ”allt” och vad gör vi då?
Östra Tullgatan i Lovisa.
Några bilder från min vardag måste ni ju få. På skrivbordet vid datorn är det alltid så stökigt med en massa papper, föredragningslistor, anteckningsblock, telefon, pennor…
Här är jag på väg hem från affären. Försöker varje dag ta en paus och promenera lite. Och som vanligt… inte en människa i sikte! 😀
Fina små träd utanför huset där jag bor. Till vänster Östra Tullgatan, rakt fram Chiewitzgatan som är min adress. Men jag bor inte i det röda tegelhuset.
Solen sken nästan hela dagen i dag. Ett par grader minus. Snart är det november. Tiden rusar.
Mitt jobb är ju verkligen en livsstil. Inte undra på att jag inte träffar en partner.
Jag har tänkt på det där med att jobba hemma. Det är så fantastiskt skönt att få bestämma över sin tid. Disciplin behövs förstås, men det har jag.
Däremot har jag varit med om situationer där en annan människa sagt ”du kan ju ta hand om disken, städa, köra tvättmaskinen, hänga och sortera tvätten, handla och tillreda mat” osv. ”Du är ju ändå hemma, det går där på sidan om”…
Nej. Det går inte där på sidan om. Min bostad ser ibland ut som en rövarhåla med saker överallt, för att jag inte gjort något annat än jobbat. Då jag jobbar nio timmar hinner jag inte städa, laga mat, tvätta, sortera kläder.
Så den partner jag eventuellt någon dag träffar ska jag inte bo ihop med.
Han ska också förstå vad mitt jobb går ut på och vad det betyder för mig.
Känns inte särskilt sannolikt att den partnern finns…
Det är dom här dagarna då jag inte hinner göra så mycket mer än sitta vid datorn och skriva ut intervjuer eller ge ut texter. Det blir inte så många foton från närmiljön. Där som jag var på jobb i går var det inte heller tillåtet att fota vad som helst. Företagshemligheter 🙂
Men jag träffar så många fina människor i mitt jobb. I dag gjorde jag en intervju på restaurang Locale om en kommande konsert. Att sitta där känns ungefär som att sitta hemma i ett vardagsrum, men lite festligare ändå.
Och det finns ingen som protesterar om jag tar ett glas vin till maten.
Potatisarna ser väldiga ut på bilden 😀
… eller något slag av gatuarbetare 🙂 För då jag pusslar brukar jag lyckas med de bitarna rätt fort.
Än har jag en lång väg att vandra innan pusslet är klart. Men det här är den absolut bästa avkopplingen och pusslet får mig bort från datorn 🙂
Jobbade från åtta till halv sex i dag. Besökte ett superintressant företag i Lovisa.
Boomeranger Boats gör affärer ute i stora världen. Deras ribbåtar är eftertraktade av försvarsmakten, polisen, gränsbevakningen och nyligen fick företaget en storbeställning från Australien.
En ny arbetsvecka har startat. Jag förberedde den med att sova tio timmar.
Måndag, tisdag och onsdag är hektiska dagar. Sedan brukar det bli lite lugnare, men har två möten på torsdag och administrativt jobb en stor del av fredagen.
Med katterna från Nice, som tittar ut över Paris, önskar jag er en bra start på veckan! Brickan köpte jag i Nice.
Den här måndagen har jag hittat Glad måndag-inlägg också hos:
Det regnade så gott som hela dagen i går och verkar fortsätta så även i dag. Himlen är jämngrå, asfalten våt och svart. Tack och lov finns det lite granna höstlöv här och där på marken.
Annat var det där som bilden av dagens skylt togs för drygt tre veckor sedan. Plus tjugosex grader i Nice, Frankrike.
Skyltsöndag är en av mina favoritutmaningar. Det är bloggaren BPsom håller i trådarna för den, och hos henne hittar du länkar till andra som också är med och skyltar.
Tänkte visa hur pusslet framskrider, de dagar som jag har jobbat med det.
Nu är ramen nästan klar. Det är ett numera, för en pusselentusiast, helt klart att hur noga du än sorterar 1500 bitar missar du några av kantbitarna. Tre saknas ännu 🙂 Men jag vet ju att de finns i någon av lådorna där jag börjat sortera bitar.
Men nu ska jag snart iväg till en fest med innebandyfansen. Vi brukar träffas två gånger per år. Laget har den här helgen matcher långt uppe i norr, i Limingo på lördag och i Seinäjoki i morgon.
Jag har nu för andra veckan i ordningen hållit mitt löfte om att inte jobba på en lördag.
Men i morgon är det åter dags att ge tidningsarbetet några timmar.
Regnet har öst ner här nästan hela dagen. I natt övergår vi till normaltid och flyttar visarna en timme bakåt.
Jag skulle vilja ha sommartid konstant och hoppas vi slipper visflyttningseländet senast 2021, men få se!
Hösten är här sedan veckor tillbaka. Vintern lurar bakom hörnet. Det är mörkt ute och på några bord här hemma lyser levande ljus. Regnet smattrar mot fönsterrutan.
Jag avlägsnar plasten från pussellådan. Öppnar påsen med bitar som ligger inne i asken. Ljudet då bitarna rasslar ner i lådan är i en klass för sig.
Den här kvällen och en del av morgondagen går till sortering. Många kantbitar har redan hittats. Himlen landar i en låda, tydliga detaljer i en annan. Brunt tak, tornet i bakgrunden, blommor och annat som går att urskilja sorteras också omsorgsfullt. Utan brådska. Inga krav tynger mina axlar. Grubblerierna får vingar och flyger sin kos.
Här steg vi av bussen och vandrade framåt och mot höger där den medeltida bron Il Ponte Vecchio ligger.Mellan det rosa och gula huset i mitten på bilden fanns en av ingångarna till gränderna. Uppe på kullen ligger Castello del Doria.Alla dessa underbara smala gränder i eller i närheten av Castello del Doria.Resenärer på upptäcktsfärd.Det här var nog inte riktig rosé, tror jag 😀 Tippar på färgat vatten.Marknad i Dolceacqua.
Mycket kändes genuint i den medeltida byn. Här rådde ingen trängsel, kanske turistsäsongen led mot sitt slut. Ingen brådska, ingen stress.
Den här måndagen har jag hittat Glad måndag-inlägg också hos:
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 