Jahapp. Efter att jag avfyrat raketerna tänkte jag testa om jag på vårt sommarställe kan göra samma som det här gänget gjorde på torget i dag.
(nä men … jag skojar bara)
Det här var en del av nyårsshowen Lovisa stad bjöd invånarna på i dag. Gruppen heter Polte.
GOTT NYTT ÅR!
Hela sexton euro ska vi på fyra personer bränna upp i år. Själv tycker jag att vi håller oss inom rimlighetens gränser. Vi skjuter också under de klockslag som avfyrning är tillåten, och vi ska använda skyddsglasögon.
Många tycker förstås att raketer är onödiga. Varför bränna upp sina pengar? Eller sätta skräck i hundar och katter?
För sexton euro får ett barn i ett utvecklingsland antagligen mat för flera dagar eller någon livsviktig medicin.
Man kan få dåligt samvete med mindre, men jag tänkte inte bära raketerna tillbaka till affären. Vi skjuter dem troligen på sommarstället vid midnatt.
Redan klockan 16 börjar nyåret firas på Lovisa torg med familjefest. Som pricket på i:et sätts det gamla urverket i rådhusets tornklocka åter i gång klockan 18, efter att ha visat fel tid under många år 😀
Glömde min telefon på bussen mellan Lovisa och Helsingfors före jul. Har inte så stort hopp om att få tillbaka den.
Men jag lyckades få telefonen avstängd några minuter innan telebolaget stängde inför jul. Om inte guuben hade utövat lite påtryckning skulle jag inte ha brytt mig så mycket. En telefon är bara en telefon, en död tingest. Men han såg de värsta scenariot framför sig. Hur den mest kriminella i storstadsregionen skulle hitta min telefon och missbruka den, ringa alla sina kumpaner från Uganda till Murmansk.
I går köpte jag en ny telefon och såsom rubriken säger tog ett förhållande slut. Precis alla mobiltelefoner jag haft i privat bruk sedan 1998 har varit av märket Nokia. Men nu är ju Nokia inte längre helfinskt så nu struntar jag i att vara bolaget lojalt.
I dag shoppade jag också loss lite i Robinhood. Brukar hitta kläder jag gillar där. Skulle visa bilder på dem, men finns det något mer svårfotograferat än klänningar och tröjor? Så jag visar mina nya klistermärken i stället.
Lovisa Tor tog sin tredje seger i innebandyligan i dag. Nu ligger vi inte längre sist i tabellen 😀
TPS från Åbo föll med siffrorna 4-3. Vi ledde 4-0 och så gjorde motståndarna tre mål på tre minuter… blev som vanligt en rysare.
Jobbade ensam i dag. Det betyder att jag både för anteckningar, fotograferar och går på presskonferens. När jag kommer hem väljer jag bilder och skriver en webbartikel om matchen.
Jag har inte fotograferat innebandy på några månader. Det är en otroligt snabb sport och vi fotograferar utan blixt. Man kan ju inte riskera att spelarna förblindas av blixten, åtminstone vill man inte att Tors spelare ska mista synen 🙂
Men till saken. Bilden ovan är den första jag tog. Fick genast en fullträff av en fullträff så att säga. Men LITE suddig är bilden allt, så den är inte en tiopoängare.
Sammanlagt tog jag 120 bilder. Av dem duger tre eller fyra för tidningen… Nämnas bör att jag fotograferade bara under två perioder av tre, och inte hela tiden så som proffsfotografer gör. Eller de som inte har andra uppgifter än att fotografera.
Så väldigt många bilder blir suddiga och mer eller mindre tokiga. Bilder av bakdelar eller av bara en arm, ett ben eller en klubba 🙂
Inspirerad av de fina närbilder Daniela tagit på sin blogg, som du hittar här, tog jag några bilder på min nya plånbok.
Köpte faktiskt en ny på Rhodos i somras också. Men de små facken för kredit- och andra plastkort var lite spända. Och när jag såg den här på Viking Line i onsdags kunde jag inte låta bli att köpa den.
Det första meddelandet fick vi fick då vi klev ombord på Viking Gabriella i går var att båten hade ett vacuumproblem. Man kunde inte spola i toaletterna.
Ja, inte har Viking haft det lätt på senaste tid. Amorella gick på grund för inte så länge sedan och skämtnyheterna spred sig snabbt.
Vacuumproblemet var inget skämt. Men det åtgärdades och man kunde spola i toaletten under resan, fastän man då och då tvingades spola två gånger för att få allt ner. Och då hade vi verkligen inte släppt några megastora bajskorvar eller lagt något man inte får lägga i stolen 🙂
När jag nu ännu är inne på linjen kiss och bajs måste jag berätta om besöket på en av båtens allmänna toaletter i morse. I damtoan stod två karlar. Jag kollade skylten två gånger. Bild av kvinna, ja! Två gubbar inne på toan, ja! Men jag är ju modig och går dit ändå. Fastän jag hör hur de svär.
Ju*****ta, v***u, per***le. Finska svordomar. Så jag tänkte att montörerna, för jag hade insett att de jobbade med en toastol, var finnar eller ester.
Men döm om min förvåning när jag hörde att de var finlandssvenskar som bara kryddade sitt språk med finska besvärjelser. De hade uppenbara problem med en av toastolarna där.
Vår bil är en familjemedlem och ibland pratar jag med honom. Nu då han ska få vila över jul och vara ensam några dagar måste han ju få en julklapp. Dels så att jag klappar honom och säger ”God jul Svensson”, dels helt konkret i form av en dusch.
Det var lång kö till en av biltvättarna i stan och guuben sa ”nä, nu får vi glömma det här”. Men då hörde jag Svensson försynt meddela att han nog kände sig lite svettig, det kliade lite här och där.
Och han hade tur. Kön till den andra biltvätten i stan var kortare!
Så nu firar han sin jul på sina HJUL, skinande röd. Bara tomteluvan saknas.
Hahaa, ser kanske ut som en fängelsemåltid. Vatten, bröd och lite soppa 🙂
Tja, man kanske inte ska tala om serie då jag tillsvidare bara publicerat bilder från två toaletter, Ölvins och Café Vaherkyläs. Men det är väl en bra början ändå?
Och sedan hade jag glädjen att å jobbets vägnar få se luciaföljet uppträda på församlingarnas julfest för de mindre bemedlade i staden. En fest som för närmare trettio år sedan fick namnet ”De ensammas jul”. Då riktades hjälpen närmast till alkoholiserade män som bodde på stadens soptipp. I dag har ensamheten många ansikten i samhället. Någon saknar släktingar, andra har kärv ekonomi och är därför utslagna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 