Nu har jag fyllt år och firats med besked, men än är det roliga inte slut. Nu tittar jag på alla foton från festen, sorterar kort och kollar presenter. Så bra att jag har semester, hur hade jag annars hunnit njuta av allt det här. Så småningom ska det bli tackkort också, men det dröjer ett tag att kolla 700 bilder 🙂 Stort tack till huvudfotograferna på festen, Benny och Christian!
När jag fått allt gjort som hör festen till står ”Adrian III” i turen.
Har ganska mycket att stå i med inför festen som firas på lördag, men det är bara kul! De gäster som bor hos oss får njuta av nya blomster på balkongen.
Den två liter stora Smirnoff-flaskan har sin egen historia och vi hoppas spriten går att dricka ännu trots att den är 25-27 år gammal. Den som fick flaskan i gåva hade olika planer för när den skulle öppnas, men av olika anledningar blev det aldrig av att dricka bort spriten. Så nu fick jag den tillbaka 🙂 Om innehållet fortfarande är bra kanske det blir basen till en bål?
Aldrig förr har jag fått femtio rosor!
”Ja, men du har ju aldrig förr fyllt femtio” sa Guuben som uppvaktade mig med ett resebidrag, mackor, kaffe, juice, champagne, grattiskort i trä och femtio rosor… Ooooh, så glad jag blev!
Försökte räkna dem, men det var inte lätt. Tänk om de kunde stå raka och doftande för evigt… Men kanske man inte skulle njuta av Gubben Guds alla underverk om de var eviga?
Min 50-års dag blev mycket minnesvärd. På kvällen var jag helt matt av alla intryck, alla lyckönskningar, kort, presenter, blommor… och på lördag fortsätter festen!
Katten på bilden låg i går under redaktionens uteträdgårdsmöblemang och lapade sol. Det kändes symboliskt, för från och med i dag är jag semester- och tjänstledig i 131 dagar! Kommer säkert att berätta mer här på bloggen om vad jag sysslar med då!
I dag åkte skorna och strumporna av. Finns det något härligare än att känna solvarmt gräs under fotsulor och mellan tårna?
Ostbricka i solen. Chilimarmelad, osttärningar och det som inte syns på bilden surskorpor, olika salta kex och svart Koskenlaskija. Vi var fler som mumsade och tyckte att det inte gjorde nåt fastän osten svettades.
Sedan tornade plötsligt mörka moln upp sig, det blev svalare i luften och åskan mullrade i fjärran. Efter en stund öste regnet ner. Så bra att allt pollendamm försvann. Naturen behöver vatten ibland och luften blir frisk och klar.
Och alla vattentunnor är till brädden fulla!
Så här såg det ut på golvet hemma hos oss. Jag skulle fotograferas till 50-års intervjun. Min idé var att jag i bildtexten skulle kunna säga ”Här är mitt liv”. Gamla dagböcker drogs fram och jag har ju flera hundra handskrivna häften från 1976 framöver.
Nu har jag ett ganska digert jobb att sortera dem igen. Och jobbet drar förstås ut på tiden då jag börjar läsa dagböckerna…
Och såna storyn, hör ni – skulle jag inte ha skrivit allt det där själv så hade jag nog inte trott att allt var riktigt sant 😀
Nog är det här ju ett av Gubben Guds många underverk. Porslinsblommans knoppar ser ju först ut som om dom var gjorda av, just det – porslin. När de sedan slår ut kommer så här fina blomklasar där varenda blomma är otroligt vacker. De utsöndrar sedan små droppar av en starkt doftande vätska.
Det här är årets första blomning. Växten brukar gå in i en andra blomning mot slutet av sommaren, kanske det blir i augusti i år. Sedan vilar den över ett halvår innan det är dags igen, i slutet av april – början av maj 2013.
Alla har säkert någon gång varit med om fenomenet – du tappar något på golvet, hör hur det slår ned, men kan för allt i världen inte hitta det du tappade. I dag hörde jag hur det lilla vita pillret slog ned i arbetsbänken i köket, eller på golvet. Jag började genast leta. Lyfte på stolar, sköt på bordet, synade mattan både på och under, lyfte bort allt från arbetsbänken. Pillret fanns ingenstans.
Jakten slutade med att spisen lyftes från sin plats och varje millimeter av köket undersöktes som om ett brott hade begåtts där. Men inget piller.
Tills jag kom på att sista platsen där pillret kunde gömma sig var ett av skåpen närmast golvet. Och mycket riktigt. Där låg pillret och tryckte.
Jag är säker på att inte ens bästa trollkarlen i världen kan göra om det där. Få pillret att studsa via golvet in ett skåp.
Slutet gott, allting gott – och så blev köket städat också.
Eftersom bäst-före-datumet skulle ha gått ut 7 december i år för det här påskägget kunde jag ju inte spara det till påsken 2013.
Jag fick det i och för sig efter påsk, så jag hade inte kunnat äta det före eller under påskhelgen i år för den delen heller.
Mignonägget väcker alltid åtminstone ett barndomsminne.
I samband med maten, runt påsk tror jag, hittade jag ett ägg på min tallrik. Jag tror inte jag var så förtjust i kokta ägg, men mamma och pappa sa att jag var tvungen att äta det innan jag fick lämna bordet. Jag tror att jag rynkade på näsan och såg olycklig ut.
Men glädjen var desto större då det gick upp för mig att det var ett Mignonägg de hade köpt.
Mycket har ändrats i smaken sedan jag var liten, framför allt godis. Eller också har mina smaklökar ändrats. Men Mignonägget är sig likt, tycker jag. Kanske en aning mindre än förr, därom har ju de lärda tvistat. Men lika gott som alltid!
Jag är inte speciellt bra på att baka. Har försökt många gånger. På bilden, i receptet, ser bakverken så fina ut. Men vad kommer ut ur ugnen då jag bakat? Olika slags missfoster. En gång lyckades jag baka en rulltårta, stjälpa upp den på sockrat papper och allt. Men då fyllningen lades på och tårtan skulle rullas ihop… då blev det Grande Katastrofe!
Kanske det skulle hjälpa om jag samtidigt som jag bakade sjöng ”‘I´m just a soul whose intentions are good. Oh Lord, please don’t let me be misunderstood”.
Om bakverken tillsvidare bara utgör en tanke har jag i alla fall kommit till skott med en del jobb inför min 50-års fest.
Första maj firades på K16 med mousserat och efter det grillade vi korv. Det blåste lite men solen sken från en klarblå himmel och det blev en skön eftermiddag och kväll. Foto: Ingegerd Raaska
Inför Humorlandskampen Finland-Sverige på Svenska teatern
4 maj laddade vårt resegäng med god mat på Old Baker´s. Hamburgaren var megastor och väldigt god, till priset hörde också ett glas mousserat och efterrätt.
Aperitifen hette Kailo, den var fräsch och god.
Vi såg alltså inte Kristina från Duvemåla-föreställningen men passade på att fotografera vid planschen. På den korta pausen
i Humorlandskampen hann man precis svepa ett glas mousserat
– á 10 euro styck… (anm. inlagd senare, det var CHAMPAGNE, Gula Änkan, så då förstår jag priset bättre)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 