Smedsgränd, Lovisa

Egentligen kunde det här funka som ett vykort, tycker jag. Jag har tagit bilden med teleobjektivet för några dagar sedan.

Värmeböljan håller i sig. Man orkar inte göra så mycket.
Fast okay, det finns folk som kutar maraton i värmen och verkar älska det, men till det gänget hör inte jag 😀

Här hemma går fläkten i ett. Jag flyttar den från plats till plats, beroende på var jag sitter.

Ute har det tack och lov blåst en hel del, så man kan finna svalka.

Lura getingar?

Vi försökte också i dag med det här knepet.
Vatten i en genomskinlig påse.
Solens strålar som reflekterar i den ska störa getingens flygradar, eller vad deras flygsinne nu må kallas.

Ibland tyckte vi att det funkade, ibland inte 🙂
Men en trevlig eftermiddag i trädgården blev det ändå. Tack för den mina vänner!

Hålligång i Lovisa

I går firade Radio Saltbodan, ett musikevenemang, tio år.
Kvällen var ljum, kring +25 grader. Folk dansade och njöt av mat och dryck.
Den här sommaren glömmer vi nog inte i första taget.
Värme både på gott och på ont.
Feelis som om man var nånstans på sydligare breddgrader.

Foto: Anna Malin

Veckans ord – ÖNSKAR

Veckans tema var svårt, tycker jag.
Så det blir ett lite mer abstrakt bidrag.

Här sitter jag vid havets strand. Njuter av svalkan som vinden gav på dagen och stillheten på kvällen. Jag ÖNSKAR mig allt möjligt i mitt stilla sinne. Mest av allt att nära och kära ska ha det bra, att vi får vara friska.
Men kanske också att jag kan hitta en ny kärlek någon dag.
Och jag ÖNSKAR att den fina sommaren fortsätter länge till, samtidigt som jag ÖNSKAR lagom med regn och speciellt mycket vatten över bränderna i Sverige.

Vattnet kluckar sakta över stenen och jag kan önska mig allt möjligt.

Det är Sanna som håller i trådarna för Veckans ord.

Jag trivs bäst i öppna landskap

… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.

Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.

Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.

*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

Typiskt finländskt?

Är det ett typiskt finländskt fenomen att skura mattor?
Det vill säga att tvätta dem för hand?
Vi har ju nuförtiden, av miljöskäl, platser för mattvätt på land.
Många tvättar nog sina mattor vid stugorna, på bryggor och de flesta använder troligen miljövänligt tvättmedel.

I dag ska jag tvätta mattor 🙂
Hur gör ni, mina bloggvänner i Sverige?

 

Oense med Ernst?

Favoritprogrammet, Sommar med Ernst 🙂

Missar ogärna ett avsnitt av ”Sommar med Ernst” eller nåt annat av programmen med honom.

Men i dag var jag LITE oense med honom.
Han uttalade växten klematis så här: KLEE-matis.
Jag säger kleMAAtis.

Sedan talade han om kåbåjjfilmer och menade troligen cowboyfilmer som jag uttlar KAUVBÅJfilmer 😀

Men. Man kan inte få allt här i livet, inte ens med Ernst.

Och i hans program är det som i finlandssvenska Strömsö. Han tillreder mat och andra smakar. ”WAU så gott, så underbart”, säger alla. ”Fantastiskt”!

Ja men inte kan de ju på TV säga ”fy fan så äckligt, uääk – och huj”!