Det är fortsatt tryckande varmt. Jag orkar inte så mycket nu och säger till mig själv att jag inte måste orka. Jag är säker på att en gör klokast i att ta det så lugnt som möjligt i värmen.
Jag hoppas att min fläkt inte ger upp. Den är allt jag har. Trettio grader varmt inne, men med fläkten klarar jag mig tillsvidare.
Svante som jag känt under några år, en bloggare från Kårböle som ligger nära Ljusdal i Sverige, har blivit lite av en kändis. Bakgrunden till det är ju inte så kul eftersom det är skogsbränderna som lyft fram honom och många andra svenskar i media.
Min förra kollega Jan-Erik Andelin har skrivit ett nyhetsreportage i Hufvudstadsbladet. Digitalt kan det läsas här. Kan hända att inloggning behövs, själv har jag prenumeration på tidningen.
Inget är ju trevligt med den här omfattningen av skogsbränder… Men att världen är liten kunde konstateras ändå. Då ”Erkki” intervjuade Svante började de prata om Finland överlag, om Lovisa och om att blogga. Svante bloggar, jag bloggar, vi känner varandra fastän vi aldrig träffats. Vilket resulterade i att jag en sen kväll fick ett meddelande av ”Erkki” som ville hälsa från Svante till mig. Att allt är väl med honom, att han fick vissa saker med sig hemifrån, bland annat sina naturfoton.
Men Svante är Svante och hans replik ”Brinner mitt hus, så brinner det” säger allt om min fina bloggvän.
Om du någon gång kommer åt en dator och läser det här – så tack för hälsningen Svante!
Behövde lite svalka efter flera timmar vid datorn.
Nere vid havet brukar det alltid blåsa och miljön gjorde mig inte besviken i dag heller.
Kul att kunna stå och fotografera på avstånd. Ibland vet jag liksom inte själv vad allt jag får med på bilden. När jag kollar den i datorn kan där finnas människor jag känner, men som jag inte såg då bilden togs.
En bild kan säga mer än tusen ord.
En chokladstång kan man nog också äta upp själv 🙂
Svetten rinner, fläkten surrar. Nu har jag jobbat fyra timmar redaktionellt.
Ska ta en paus, eventuellt ta mig ut med nya kameran.
Det lär varken finnas fläktar eller parasoll till salu just nu. Allt har gått åt i hettan. Men de flesta äger ju ett paraply och det skyddar mot solen det också.
I går träffade jag några kära vänner, två av dem var på besök från Jakobstad i Österbotten. Vi skrattade så jag nästan fick ont i magen 😀 Mona och Micki, vi borde absolut ses oftare!
Jag tycker att det här paraplyet i regnbågens färger är jättefint!
Värmeböljan lär ska fortsätta minst en vecka till. Svetten rinner, fläkten surrar natt och dag här hemma. Jag sitter halvnaken vid datorn. Det finns jobb som måste göras.
Tacksam för att jag kan göra det mesta hemifrån ändå. Att jag inte tvingas sitta någonstans där det inte finns luftkonditionering eller fläkt.
Med en bukett som prydde bordet på lördagens födelsedagsfest vill jag glädja er alla denna måndag. Högsommarvärmen håller i sig! Sköt om er, ta hand om varandra, djur och natur. Drick mycket och håll er i skuggan om ni vill och kan!
Kirsi fyller 50 på hösten men firade redan nu med maskerad.
Länge sedan jag varit på en sådan fest! Vissa hade satsat rejält på dräkterna 😀
Hyrde för andra gången en av stadens elbilar i går. De är alla försedda med fyndiga texter tycker jag.
Fler skyltar hittar du hos Skyltsöndags förvaltare BP!
Här står jag klockan 11.59 under ett träd i ösregnet och väntar på att en minut ska gå.
För det är prick klockan 12 som jag kan öppna bildörrarna till hyrbilen med hjälp av appen på telefonen.
Ingen idé att jag hade lockat håret i ett försök att se representativ ut på segelfestivalen dit jag skulle för att ta bilder. Regn kombinerat med hög luftfuktighet och värme gjorde frisyren spikrak på nolltid.
Men vi är glada för de skyfall vi fått nu, alla har inte fått regn.
Ja, det här var alltså ett kort arbetsuppdrag. Att fotografera segelbåtar.
Och barn som har bråttom till Jungfrudansen i Strandparken, för att leka i dess labyrint. Sådana bilder vågade jag inte ta tidigare, det kändes för närgånget. Jag tycker att man inte kan identifiera barnen här och det känns bra.
Den här veckan har åter gått fort. Jag har inte riktigt hunnit med. Har ändå papperet med orden till veckans fotoutmaningar alltid nära mig, så att jag inte glömmer att gå med.
Den här stenen har jag fått av en bloggvän i Sverige. Den kan jag hålla i handen och krama hårt. Särskilt mycket styrka gav den för några år sedan då jag genomgick en smärtsam skilsmässa.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 