… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.
Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.
*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Fint.
Blåsten från havet var mycket skön i hettan.
Härliga bilder….härlig poesi!!!
Fred på jorden!!! ❤
Tack! Ja, fred på jorden vill jag ha ❤
Vackert skrivet.
Lite får vi ju tacka Ulf Lundell här också 🙂
Ljuvligt! Det saknar jag mest av allt här mitt i detta stora landet- HAVET!
Jag vet att det också skulle vara precis det som jag skulle sakna mest om jag bodde långt borta från havet, inne i ett stort land.
Vilket fint inlägg. Man vill genast komma nära havet medan man sitter framför datorn och väntar på att det blir svalare. Jättefina bilder!
Tack min vän!
Ja, det blåste och var skönt där – vi har den fördelen då vi bor nära havet.
En viss svalka kan fås om man har möjlighet att ta sig ut.