Trees on Tuesdays, från promenader

Ett vackert höstträd från promenaddag ett, den första oktober. Står i närheten av platsen där åsens trappor börjar, de som går till Östra Åsvägen.
Ett träd i närheten av mitt hem. Fotot den tredje oktober.

I dag ska mamma skjutsas till pensionärsmöte, dagen ändrad då det är seniorvecka. Sedan blir det ett Teams-möte och annars troligen ganska vanliga tidningsrutiner med framtidsplanering, mejlkorrespondens, telefonsamtal osv. Och en promenad även i dag, men vet inte vilken tid.

Hälsostegen, dag 1

Nu har jag verkligen utmanat mig själv. Jag har gått med i Folkhälsans kampanj för oktober månad, Hälsostegen heter den. Gå och räkna steg för din hälsa, eller klättra på hälsostegen, tolka det hur du vill. Jag klättrade idag i åsentrapporna och med ett annat ärende på stan blev det 4491 steg för mig i dag.

Jag har satt det lägsta målet för mig själv, 2500 steg per dag. Det kommer att vara en utmaning, fastän det inte låter mycket för den som är van att promenera långt varje dag. Men för mig som har ett jobb som under vardagarna kräver att jag sitter mycket vid datorn blir det en utmaning, men också bra och kul i sig, att hitta den där tiden att varje dag ta en runda utomhus.

En mossbelupen sten på åsen. Det var underbart väder, +13 grader. Gässen samlade sig på Lovisaviken och skränade i högan sky under sina förberedelser för flytten söderut. Jag såg när de steg upp från vassen och viken och samlade sig på himlen och gjorde formationer för att flyga iväg.

Fina naturupplevelser alltså. Doften av skog och förmultnande löv. Solens varma strålar och alla vackra färger. Så här fint kommer det förstås inte att vara alla dagar då jag ska ut, men jag hoppas på en fortsatt fin och varm höst.

En annan utmaning för mig är att ibland då jag gått bara 300 meter får jag ont i ryggen eller i höfterna eller i låren, eller alltsammans på en gång. Är det det som kallas åldersbonus?
Jag sätter mig ner och vilar en kort stund där jag hittar en plats att sitta på. Såsom här i Kyrkoparken. Rutterna bör kanske planeras enligt var det finns bänkar eller stenar att sätta sig på 😀

Jag kommer troligen att ha gångstavarna som hjälp för det mesta, och då månaden är slut hoppas jag att jag vill fortsätta promenera. Kanske jag har fått bättre kondition och starkare muskler och därmed även slipper ont i ryggen och benen?

Kvällsbilder från Lovisa

Var ute och åt på Degeri Sportbar i går med tre väninnor. Trevligt med lite miljöombyte och en annan slags meny. Crispy chicken bites med dipp, mozzarellasticks och sånt. Enkel men god plockmat. Då jag promenerade hem passade jag på att ta några foton med natt-inställning på mobilen, den funktionen är bra fastän telefonen snart är fyra år gammal.

Parken vid torget, jag kallar den Ankarparken för att det här stora ankaret ligger där. I bakgrunden syns R-kiosken och Degeri Sport Bar.
Rådhuset (stadshuset) och Hesburger. Ser lite spooky ut med bilen 🙂 men där körde några förbi medan kameran tog bilden, vilket med natt-inställningen tar några sekunder.
Före detta församlingsgården till vänster och Socis med feststal och lokal för möten till höger.
Rådhuset sett från baksidan.

Orsakullans fråga den första oktober: Bröstcancerdagen, köper du Rosa bandet och rosa varor i oktober?
Svar: Jag har inte ännu gjort det, men jag ska göra det. Dagen, försäljning och insamlingar som berör detta ämne är viktiga 💝

Trees on Tuesdays och glada råd!

Har också många trädbilder på lager, så det blir säkert på vintern, då alla grenar är kala, en del sommar- och höstminnen här 🙂

De här bilderna är från igår. Jag hade ett fotouppdrag i närheten och tog fotona då jag väntade att min syster skulle hämta mig då vi skulle med mjölk till mamma.

Huset till vänster är huset där jag bor. Bägge bilderna är alltså tagna i Lovisa centrum. Ganska mycket höstfärger nu men även en hel del grönt fortfarande.

Har inte på ett tag kommit ihåg att delta i Orsakullans utmaning. I dag den 27 september frågar hon ”Soppor och grytor hör hösten till. Lagar du sådant?” Svar: I ett singelhushåll blir det numera sällan så att jag kokar själv. Men gör jag det blir det någon soppa. En gryta har jag inte tillrett på länge, men jag kan om jag vill 🙂 Tomatsoppa köper jag ibland som halvfabrikat.

På sidan land.se hittade jag för en tid sedan Nisse Simonssons tio råd till dig som vill bli gladare. Jag ska nu dela med mig av dem, några per dag!

Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.
Livet går i tankens riktning.
Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.

❤🍁 Ha en fin tisdag!

Trees on Tuesdays, och tankar kring HSP

En ståtlig tall invid Plagens kiosk, som finns vid badstranden. Fint att några tallar fått stå kvar här. Vissa har staden av säkerhetsskäl tvingats ta bort under åren.

I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.

När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.

Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.

Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!

Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.

Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.

Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.

Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?

Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.

Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.

Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.

Basket och Vackra hem-finalister från Lovisa

Jag har aldrig varit sådär superintresserad av basket, men ju bättre det gick för Finland i Eurobasket, desto mer började jag följa matcherna. Att vi idag snubblade på målsnöret mot regerande mästarna Spanien i kvartsfinalen gjorde mig inte besviken. Tvärtom. En sådan bragd av oss att komma ens så långt!
I Finland har vi flera tv-kanaler – heheh om ni inte visste det! … och en av dem heter MTV3. Där går realityserien Suomen Kaunein Koti (Finlands vackraste hem). Tio avsnitt med tre deltagare i varje, och från de tre första har Lovisa gått vidare med husen Råbacka och Korvfabriken. Bilderna jag visar här är tagna via tv-skärmen och visar Pia Siréns och Mirella Pendolins hem. De har förvandlat Kasténs gamla korvfabrik till en underbar personlig oas.
Lite suddig bild då den är tagen via tv-skärmen men det här är köket i Pias och Mirellas hem.

Efter några veckor är det dags att rösta på vinnaren i finalen, där tre deltagare nu är klara, men sju ska ännu utses. Två av tre kommer från Lovisa, och tänk då att här finns vackra hem från hela Finland med!

Blandade foton, full kalender

Hinner inte i dag delta i Fem en fredag, men hoppas hinna göra det nästa vecka. Kalendern har varit fullskriven hela veckan, men imorgon är den tom sånär som på en födelsedagsfest.
Chokladkakan firade jag med i onsdags då Herra G klarade besiktningen. Min lånebil kallar jag så, utgående från bokstäver på registerplåten.
Den här bilden från Brandensteinsgatan tog jag också tidigare under veckan. Det var lite mulet då. I dag lyser solen och vi har +14 grader och ingen blåst. Helt perfekt tycker jag!
Och några gamla hus som jag förevigade under LHH-helgen. Pilastrarna kallas det här huset.

Här ses en närbild av de så kallade Lovisadropparna, som finns under fönsterkarmarna.

Knäppte en bild i all hast

Kom sedan på att de tre byggnader som står på rad här, förutom den som ligger allra längs bort i gult och där en vit bil står, är byggnader som borde rivas eller renoveras. De ligger centralt vid Drottninggatan i centrum av stan. Är lite osäker på skyddsbeteckningarna, tror att bara den långa gula i mitten numera inte är K-märkt. Byggnaderna står alla tomma.

Har i dag varit och gjort ett reportage som berörde mig djupt. Återkommer till det senare, eventuellt via en länk till NÖ:s webbsajt. Behöver tid att samla mig. Ska kolla fotografierna nu.

Fjärde vaccinet och bästa väntrummet

Här ser det ju inte så väldans vackert eller välkomnande ut. Gamla busstationen, här lastades varor in och ut. Sedan snart ett par år tillbaka får vi våra coronavaccin här, antingen på bokad tid eller ibland på walk-in. Jag fick mitt fjärde i dag, Moderna, halv dos.
Men sedan gott folk. Det här var väntrum på busstationen även då den var en busstation. Här såldes dessutom biljetter. Visst är det nostalgiskt. Som taget ur någon finsk film på 1960-talet.

Här sitter vi nu och väntar de 10–15 minuter som vi förväntas vänta efter att vi fått vaccinet, för att vara säkra på att vi inte får en snabb allergisk reaktion eller andra problem.

Stolarna har inte alltid hört till interiören, de finns här nu för att det är coronavaccinationsplatsens väntrum. Men här fanns en blomkiosk då jag var barn. Jag är nu i den åldern att jag ofta drömmer om, eller önskar, att en del av det som fanns förr skulle komma tillbaka.
Och genom den här dörren gick jag ut då jag hade suttit mina tio minuter efter vaccineringen.

Jag hade en febertopp i natt. Stressrelaterat, har jag nu lärt mig. Febern försvinner till morgonen.
Det blev lite för mycket igår då min tidtabell sprack när mamma behövde akut hjälp.
Hoppas nu slippa biverkningar av vaccinet. Att vakna ensam mitt i natten och känna sig dålig är jobbigt. Det hjälper ju alltid att ha någon att prata med men steget till att ringa någon mitt i natten känns långt.

Vägarbetena tar aldrig slut

Här har jag sysslat med lite grävande journalistik 😂

Det är inte svårt att göra det, för här i Lovisa grävs det minsann. Mest sommartid men också om vintrarna. Här ser vi en del av Östra Tullgatan som grävts upp då nya vatten- och avloppsrör ska läggas ner. För ett par månader sedan stannade jobbet upp för ett tag då fornlämningar hittades. Innan det här jobbet började lades nya rör på Mariegatan. Det går nog inte en sommar, eller ett år överhuvudtaget, att det inte skulle finnas någon grop eller något stopp i trafiken i denna stad. Antagligen är det inget sällsynt fenomen, det är troligen lika överallt. Vägarbeten tar aldrig slut.