Nu ska ni få se och höra något roligt och då gör jag det som fastekalendern säger att jag ska göra: Sprid gott omkring dig.
Att sprida gott kan ju betyda så mycket från att donera pengar, säga något vänligt till någon, bjuda på ett leende eller berätta en rolig historia. Mest tänker jag på att bemöta andra såsom man själv vill bli bemött. Det är inte alltid så lätt, men har vi det i åtanke så finns det många situationer då vi kan tänka just på det. Hur skulle jag vilja bli bemött?
Dagens bilder går under kategorin Hur galet som helst, men även under Arbetsvyer, eftersom jag var i det nya daghemmet Pärlan där dörrarna var öppna tre timmar för allmänheten i dag. Tillströmningen av intresserade var enorm. Här syns en del av skorna vid entrén, för man fick inte ha skor på sig där inne.
Daghemmet är tvåspråkigt och har plats för 150 barn och 40 anställda. Mycket av interiören går i trä. Till exempel de här skojiga speglarna som såväl barn som vuxna kan ha roligt vid 😀
Mer om daghemmets öppna-dörrar-afton kan ni läsa i Nya Östis den 19 mars.
Daghemmet är enormt men väldigt fint och fräscht. Var svårt att få en bild som visade hela byggnaden, hade behövts ett foto med drönare.
Och sedan det galnaste av allt. En annan bilist hade parkerat så nära vår bil att det var omöjligt att ta sig in via dörren till förarsätet…
Då gav jag mig på vansinnesförsöket att klättra in via passagerarens framsäte, över växelspaken och… Jag klarade det!!!
Kanske det var en syn för någon som kollade i smyg, men jag har gjort det här förr, dock var det 10-15 kilo sedan… men det viktigaste för mig var att jag inte fick kramp i benen eller fastnade på annat sätt och därmed inte behövde brandkårens eller annan assistens att komma loss 😂💪
Veckans hälsosteg: 15 200.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hahaha! Älskar fotot med alla skor/kängor. Ser att endast tre personer har satsat på vår-/sommarskor där;-) Skrattade gott åt den roliga spegeln. Förskolan ser väldigt fin ut och med tanke på Lovisas storlek är den ju riktigt stor. Finns där så många förskolebarn? Dum fråga, klart det gör, annars hade man ju inte byggt daghemmet.
Det där med att klättra in i en bil från passagerarsidan är bra motion, väldigt bra motion. Jag ägnar mig åt det också då och då. Har märkt att det går lättare med gympaskor än med Icebugs;-)
Ja, vi har rätt kallt ännu och det finns isfläckar här och där 🙂
Jodå, här finns många barn och vi har daghem/förskolor också ute i periferin (på landet som vi säger).
Jag hade inte icebugs då jag skulle in i bilen, tvingades lirka med sätet dock så att jag fick lite mer plats, men jodå… gymnastiska övningar!
Något värre…. Julfestdag, kallt och konstigt. Hade order om att gå ut och starta bilen varannan timme, tror det var Bacchus, alltså en fiat Uno, gammal och rostig. Ingen dörr öppnades! Alla lås frysta. Panik. Men – bakluckan gick att öppna. Så tanten, kanske för tio kg sedan, kröp in, över baksätets ryggstöd, hade sen bara ett hinder kvar. På framsätets ryggstöd fanns nackstöd. Hur i he… Samtidigt kikade jag åt alla håll, ser någon? Vricklade och vrängde, passagerarplatsens nackstöd lossnade, sen var det bara att krypa över växelspaken, vrida om startnyckeln…. startade! ”kör på tvåa och trean”, ekade i mitt huvud. Gjorde så. Halvvägs till Valkom började motorljudet låta bättre. I Valkom gick det att öppna dörrlåset. Jag var svettig. Ringde hem och fick bara gapskratt som svar i luren…
Tack för den roliga historien! Hoppas andra också läser din kommentar 🙂
Ja, inte gör man sånt här så gärna – men nöden har ju ingen lag, jag ville hem från dagiset och hade inte en aning om när ägaren till den något felparkerade bilen skulle komma… vi har foton som visar att den stod på (och även över) vita linjen, men där syns registernummer, så sånt publicerar man ju inte när nu allt sedan ändå gick väl och det inte blev någon värre nödsituation 🙂
Vilken rolig och kul spegel. Det står säkert många och skrattar åt sig själv.
Jag fick klättrar in i bilen på samma sätt i många veckor. Mitt lås på förarsidan hade gått sönder. Det är tack och lov fixat nu. Ha en trevlig torsdag, kram!
Oj då, vi är flera som tvingats klättra in i bilen, över växellådan 🙂
Trevlig torsdag till dig också – kram!
Joskus tuota apukuskin puolelta kiipeilyä on itsekin joutunut parkkihalleissa tekemään.. aina ei niin mukaavaa jos olisi muutelnkin pitänyt olla jo liikkeellä 😱
Se vei kyllä vähän aikaa ja ajattelin, että jos jään jumiin niin onhan se kiusallista – mutta kun piti päästä kotiin.
Enkä tiennyt milloin se toinen auto oli lähdössä pois… se oli parkeerannut valkoisen viivan päälle – jopa hieman yli… 🙄
Jotenkin vaikuttaa vielä olevan näin, että mitä pienempi auto, sitä heikommin se saadaan parkkiruutuun sopimaan.
Rikos on jo tottakai vanhentunut, mutta kerran olin tämän tyyppisestä pysäköinnistä niin tuohtunut, että ystävällisesti säädin tällaisen pysäköijän takarenkaista paineet kuntoon. Sitä kai oli liikaa kun auto oli yliohjautunut samalla tapaa valkoisen viivan päälle..🤔
Hahaa! Hyvä idea… tai sitten ei… 😀
Pistän mietintämyssyyn, että mitä voisin keksiä kostoksi…
👍😁🤗
Speglarna var extra kul 🙂
👍😁
Det var en stor förskola, själv föredrar jag de mindre. Var ju med och startade upp en nybygg i början av 2000 talet den hade 3 avdelningar, sen efter några år byggdes det på en avdelning till och då valde jag att lämna det blev för stort. Kul spegel och bra jobbat av dig med de gymnastika övningarna!
Ja, visst är dagiset stort, men vi har haft flera mindre och byggnaderna blev i dåligt skick, barnen fick tillbringa tid i baracker som var tillfälliga lösningar, så det här är nog extra roligt och fint för många nu 🙂
Skrattar gott åt spegeln. Tänk så enkelt och så kul.
Tack för att du tittade in hos mig Carita.
Ha det gott!
Ibland har jag mer tid att läsa bloggar, ibland flyger dagarna iväg med olika uppdrag och då kan det gå en vecka att jag inte hinner läsa så mycket.
Ja, de där speglarna är kul – de finns ju ofta på nöjesfält i Lustiga Huset 🙂