Fina fönster

Steg för steg mot vintern

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Igår var det höstdagjämning. Sajten Illustrerad vetenskap skriver så här: ”Måndagen den 22 september 2025 infaller höstdagjämningen, som ger förebud om höst- och vintertider. Dygnet då dag och natt precis som vid vårdagjämningen påstås vara lika långa är en av de fyra årstidernas hörnstenar.”

Vi hade egentligen inte den dagen i åtanke igår då vi fixade en del av mina fönster, men idag inser jag att höstdagjämningen var igår 😀

Grannen hjälper mig täta eftersom det i vissa fall kräver lite klättring, också då det gäller att sätta upp nya tjockare gardiner. Farväl till sommaren och spetsgardinen således, och välkomna tätningslister och -papper och en annan gardin.

Helt fixat och klart är här inte, jobb återstår ännu, också med andra fönster i lägenheten. Men allt måste inte göras på en dag. Det kan bli en del soliga dagar ännu, ute är det fortfarande full grönska, vilket kanske kan anas lite genom fönstret på bilden. Ett fönster har jag fortfarande också möjlighet att öppna för vädring.

Vädret har såtillvida varit gynnsamt att det har varit sol och blåst några dagar. Då har fönstren torkat. Trä sväller ju av fukt och regnar det mycket gäller det att då och då kolla att fönstren kan öppnas och stängas.

Det här fönstret finns inte hos mig. Det är ett minne från sommarens besök på gården Teiras Hereford i Hopom i Liljendal, där det finns en trevlig festlokal i en gammal, renoverad ladugård.

Den här veckan har startat med flera arbetsuppdrag. Tacksam för dem 🙏 Några kräver mer energi och förberedelser än andra. Mot slutet av veckan, senast på fredag, ska jag kunna koppla av. De är också de dagarna då jag gör besök hos alla er fina bloggvänner ❤️ och försöker läsa mig ikapp med vad som hänt i era liv, så gott det går.

Blandade tankar och bilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fint fönster i huset Vackerbacka vid Saltbodtorget. Där pryds nästan alla fönster av vackra saker, ljus och glas och kristall. Här har paret ibland vintage-loppis.

Jag köpte inte så väldigt mycket under LHH-dagarna. Ett häfte med motiv från Lovisa och byarna runtomkring, och ett ljus som doftar pion. Doften är inte för stark, men ändå låter jag det lysa bara en timme för det doftar i rummet av ljuset också då det inte är tänt 🙂

Tillfälligt på plats. Minnenas telefonkiosk. Det går inte att ringa från den, men de som så ville kunde under några dagars tid skriva ner minnen de hade i en bok i kiosken. Minnen som gällde telefonkiosker från förr. Det har genom tiderna funnits många i vår stad.

Glad måndag och fint fönster 😍

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Riktigt så vackert som det är i verkligheten blir det ju sällan på bild.

Men jag njuter nu av sekunder och stunder i mitt kök. Solen silas så oerhört vackert genom lövverket på trädet där utanför. Spetsgardinen bildar då och då mönster, på golvet eller på bord.

Egentligen känner jag mig melankolisk och jag vet inte varför. Kanske det är hösten, som jag vet är i antågande då jag ibland ser och hör gässen flyga över husen.

Det här är blommor och växter som jag själv har odlat. Jag gav en bukett till Inge-Maj och Bengt då vi besökte dem i söndags för en vecka sedan.

Det är 17 grader ute. Jag har en intervju på eftermiddagen och ska sedan göra den klar direkt då jag kommer hem. Imorgon går nästan hela dagen till att fixa Windows11 och att överhuvudtaget få det här med ”dator- och arbetsparken” i skick så att det blir ergonomiskt också.

Fint fönster och syrenen blommar snart

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

De är på gång. Rakt utanför min dörr och terrass. Lila syrener och snart får vi njuta av doften, vi som kan. Jag vet att det finns människor som har svårt för de starka dofterna från hägg och syren.

Jag har lite återupptagit intresset att fotografera med något slags eftertanke. Ska använda teleobjektivet också och vem vet om jag skaffar mig ytterligare ett tredje objektiv nåt tag.

En hel del fotar jag med mobilen, men jag har ingen ny supermodern smarttelefon. En smarttelefon nog i och för sig, men de allra nyaste har jag fantastiska egenskaper.

Dock har jag alltid varit en vän av ”gammaldags fotografering” med systemkamera, användning av olika objektiv, bländaröppningar, automatiska inställningar kontra manuella, osv.

Ett fönster i en gränd nära mitt hem får vara ett bidrag till kategorin ”Fina fönster”. Där har jag inte särskilt ofta lagt upp bilder på senaste tid. Det blev mera sånt då jag reste, före pandemin. Tyckte att det fanns miljoner fina fönster utomlands, men visst har vi en del sådana här hemma också 🙂

Arkivbilder i brist på annat…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Frukterna smakade frukt och bären bär, det minns jag så väl av denna våffla jag köpte i Dubrovnik, Kroatien i höstas. Sedan var våfflan för tjock och mjuk och väldigt söt med honungen. Den hade gärna fått vara tunn och frasig. Men jag lät andra vid bordet hugga in på den också, så nästan allt gick åt 🙂

Ute är det jämngrått och det vet inte om det ska snöa eller regna, så det kommer lite ett av vartannat.
Jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan i vår stad och att bilderna blir så fula nu med kala träd och blötsnö. Kanske jag kan skärpa mig eller bara helt enkelt får lov att sänka ribban och fota miljöerna sådana som dom är 🙂

Ett fint fönster från Kotor i Montenegro, också fotat på Nya Östis läsarresa i oktober.

Jag ska snart iväg på ett jobb och kanske jag där, eller på väg dit, hittar något att fotografera.

En vackrare matbild 😋😊

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kanske det är så här man ska fota maträtter? Jämfört med bilderna jag visade igår av focaccian och fastlagsbullen 😀

Och så borde jag förstås ha lyft bort glasen med vin och vatten, så att deras fötter inte syns 🙂

Supergoda blinier åt grannen Pia och jag på Bistro Kronan igår. Det som alltid ingår är rödlök, smetana, saltgurka och honung. Utöver det tog jag rödbetskaviar medan Pia valde löjrom.

Det var lugnt mellan lunchrusningen och innan kvällens gäster kom, för vi gick ut och åt redan 15.30.

I ett annat rum satt flera gäster, här träffas medlemmarna i ett stickcafé om onsdagar.

Fick med ett fint fönster också 🙂

Skyltsöndag och Fina fönster en krispigt kall dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En fin skylt utanför innegården var man hittar vår nyaste blomsteraffär Peikonkello. För den som inte kan finska översätter jag skyltarna så att Peikko = troll och Kello = klocka. Dessutom står där ”blomster- och trädgårdstjänster”. Öppet klockan 12 till 18, vilket gällde för just den här dagen.

Den 504:e Skyltsöndagen hittas också hos bloggkompisen BP, och länkar där till andra som är med.

En förtjusande affär som jag skriver mer om i Nya Östis. Den här bilden ger inte helt rättvisa åt de vackert prydda fönstren, de borde ha varit mer skymning när jag tog den.

Och inifrån såg det ut såhär.
Affären finns vid Alexandersgatan, men inne på den så kallade Alexandersgården med ingång därifrån.

Det var kring -12 grader tror jag. Vet inte vilka mätare jag ska tro på. En i köket visade minus sju, men jag tror att solen värmde lite där. Datorn sade -12. Nu när solen har gått ner visar mätaren i köket -13 grader.

Jag är inte förtjust i kylan och snön men kan hålla med dem som inte tycker om slaskblask heller och att det sedan fryser på. Minst två månader får vi troligen stå ut innan kylan ger med sig helt och hållet, men det blir i alla fall ljusare för var dag som går.

Och jag tog flera bilder under min promenad hemifrån till den nya affären i dag. Folktomma gator, en söndag för trettonhelgen, men Lovisavyer i alla fall. Visas senare!

Köksfönster och vintervyer, dag 19

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ibland tar jag faktiskt den här vägen till postlådan. Jag rundar huset istället för att gå via innergården. Bara för att här är så vackert. Det här är min kalenderbild för dag 19.

Jag gillar inte snömängderna, men då de kommer utan att fråga mig är det bara att acceptera läget. Den här bilden togs i går. I natt yrde det ner mer snö, sedan blev det +2 grader och regn.
Mitt köksfönster. Vi har hög stenfot på huset och fönstren sitter därför rätt högt. Adventsstaken står där till höger eftersom jag har en tjock gardin som under kalla och blåsiga dagar täcker halva fönstret.

I dag är det torsdag = hjälpa mamma dag. Handla i affären, bära in ved hos henne, dosera mediciner osv.

Så här går dagarna, och snart vänder det – blir ljusare minut för minut. Men såsom jag tidigare skrivit, jag tror att vi har en lång vinter framför oss. Hoppas våren ändå kommer i april 2025.

Här på morgonen tror jag att jag fick upphängningen för plåtarna i ugnen att sitta rätt, så pepparkaksbaket kan fortsätta endera dan!

Fint fönster, kalenderbild dag 18

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En ståtlig och stor krans skapar stämning på Stallvinden i Strömfors. Bilden togs under julmarknaden där den sjunde december.

Låg vaken några timmar i natt. Ibland blir det bara så, alla gånger är det inte ens grubbel som håller mig vaken. Bra att jag sedan kunde somna om vid halv åtta, vilket betydde att jag sov till halv elva. Men nu då jag inte jobbar heltid går det bra att ta den vila som behövs.

Jag är ju annars inte den som kan ta tupplurar (lura tuppen, säger jag också) mitt på dagen eller eftermiddagen. Nej, gör jag det blir jag helt virrig, som finnen säger när han yrvaken slår upp ögonen: Mikä maa, mikä valuutta? Vilket land, vilken valuta?

Postlådan var inte frusen i dag. Låsoljan hade gjort sitt.
Jag har hämtat in en kasse ved.
Jag har dammsugit nästan hela bostaden. Det är inte julstädning, utan helt vanlig städning som görs då som tid och ork finns.
Kom på att jag inte har mjöl hemma, så pepparkaksbaket blir till veckoslutet 🙂

Fina fönster, blandade bilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det här kanske har varit fönsterglas, jag är inte så säker, men annorlunda är de i alla fall. Fanns på Hotel Alexandars gårdsområde i Montenegro där vi bodde fem nätter.

Lite tjatigt kanske då jag talar om mina dygn som sjuk. Tjugonionde i dag, det hela började första dagen jag var officiellt ”deltidspensionär” den första oktober. Så jag minns inte riktigt hur det känns att vara i form. Vissa dagar känns allt lite bättre, andra dagar går det åter ner i en svacka.

Fina gamla fasader i Kotor, gamla stan, med anor från 1400-talet. Det som jag alltid kommer att minnas från Montenegro är de fantastiska bergen som omringade allt ❤

Här vimlade det av turister, precis som det senare gjorde i Dubrovniks gamla stadsdel i Kroatien.

Och utanför gamla stadens murar, på ett avstånd av bara hundra meter, fanns den här lyxkryssaren. Jag tror jag visade bild på den tidigare här på bloggen, men det får då bli en repris 🙂

Ute skiner solen, det är +5 grader. Jag har varje dag försökt göra nånting, utan att överanstränga mig. Skrivit tre artiklar faktiskt på tre dagar och det är så roligt att vara tillbaka i den rollen.
I dag ska jag till ett gym, men det blir inget med blodsmak i munnen. Jag ska trampa lite motionscykel och eventuellt träna benmuskler och axlar i andra maskiner. Men som sagt, måste ta det väldigt lugnt. Halva kuren av medicinerna mot slemmet återstår ännu.