… vad vill jag göra? Vad vill jag inte göra?
Vem och vad ger mig energi? Vem dränerar mig?
Vad och vem kan jag undvika? Vilka saker är sådana som jag av olika anledningar ”måste stå ut med, behöver klara av”?

Det är en ständig balansgång, men jag behöver den allt mer ju äldre jag blir.

Att ta korta cykelturer och fotografera, ofta helt vanliga vyer från Lovisa, brukar kännas bra. Här ses Societetshuset från en lite annorlunda vinkel. Kapellparkens stenmur mot Drottninggatan är också fantastisk egentligen. Jag tror att den är minst sextio meter lång.

Ibland då jag har jobbuppdrag framför mig kan jag tänka ”jag skulle inte orka”… speciellt om det betyder att jag måste ha väckning. Och då jag har väckning sover jag vanligtvis sämre de sista timmarna innan klockan ringer.

Men så gott som alltid efter att ett jobb är gjort, en intervju eller något annat som jag inte kan göra hemifrån, så känns det jätteskönt. ”Jag klarade också det här!” Och hur många tusentals givande jobb har jag inte haft genom åren, har förmodligen träffat hundratusen olika personer under mina snart 40 år som journalist. Många oförglömliga möten.

Men, allt har sin tid och det har varit skönt att få varva ner lite. Att inte ha jobb fem eller sex dagar i veckan och inte alltid åtta timmar om dagen.

En ensam and, vid Rosenstrand. Det rimmar bokstavligen och är lite symboliskt också med tanke på mitt liv. Jag lever ensam, och jag älskar närheten till naturen, behöver havet nära mig.