Rosenstrand

Jag försöker känna efter…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… vad vill jag göra? Vad vill jag inte göra?
Vem och vad ger mig energi? Vem dränerar mig?
Vad och vem kan jag undvika? Vilka saker är sådana som jag av olika anledningar ”måste stå ut med, behöver klara av”?

Det är en ständig balansgång, men jag behöver den allt mer ju äldre jag blir.

Att ta korta cykelturer och fotografera, ofta helt vanliga vyer från Lovisa, brukar kännas bra. Här ses Societetshuset från en lite annorlunda vinkel. Kapellparkens stenmur mot Drottninggatan är också fantastisk egentligen. Jag tror att den är minst sextio meter lång.

Ibland då jag har jobbuppdrag framför mig kan jag tänka ”jag skulle inte orka”… speciellt om det betyder att jag måste ha väckning. Och då jag har väckning sover jag vanligtvis sämre de sista timmarna innan klockan ringer.

Men så gott som alltid efter att ett jobb är gjort, en intervju eller något annat som jag inte kan göra hemifrån, så känns det jätteskönt. ”Jag klarade också det här!” Och hur många tusentals givande jobb har jag inte haft genom åren, har förmodligen träffat hundratusen olika personer under mina snart 40 år som journalist. Många oförglömliga möten.

Men, allt har sin tid och det har varit skönt att få varva ner lite. Att inte ha jobb fem eller sex dagar i veckan och inte alltid åtta timmar om dagen.

En ensam and, vid Rosenstrand. Det rimmar bokstavligen och är lite symboliskt också med tanke på mitt liv. Jag lever ensam, och jag älskar närheten till naturen, behöver havet nära mig.

Jag vill läsa, och på det sättet resa!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

När sommaren kom skulle ju allting plötsligt hända.
Det skulle finnas tusen och en sak att dokumentera, fotografera, skriva om.

Ändå tycker jag ofta att mitt liv är enahanda.
Det rullar på med vardagssysslor i hemmet, anhörigvård, olika arbetsuppdrag.

Sommaren betyder inte alltid resor och utflykter, nya vyer, spännande upplevelser. Sådana kan visserligen dyka upp då och då, men mest är det vardagsrutiner som fyller dagarna.

Kommer jag ut hemifrån är det närmast för vistelser i närmiljön och jag rör mig mestadels med cykel eller till fots. Så jag förflyttar mig inte särskilt långt. I sommar har jag cyklat en sträcka som med nöd och näppe skulle ta mig till Helsingfors, lite under åtta mil.

Det blåste hårda vindar över Lovisaviken igår, fastän det inte syns på bilden. +16 grader och en collegetröja med luva behövdes.

Första bilden är från Stenparken och den andra från Rosenparken. Där tillbringar jag rätt mycket tid om somrarna.

På natten föll temperaturen till +11 och nu i dag är det +13 och regn.
Så det var bara +16 i köket i morse då jag hade haft fönstren öppna. Vart tog sommarvärmen vägen?

Efter arbetspasset vid datorn filosoferar jag vidare. Det är väl ändå allt det här vardagliga vi ska vara tacksamma för.

Att vi lever i ett land som tillsvidare är skonat från krig, naturkatastrofer, olidlig hetta och bränder.

Att vi kan resa oss ur våra sängar och ta emot en ny dag, och kanske vi är i någorlunda bra form.

Att vi KAN utföra de där trista vardagssysslorna som att sköta disken, tömma tvättmaskinen och hänga kläder på tork. Att vi klarar av ett varv med dammsugaren i det vi kan kalla vårt hem.

Närmiljön. Hur många gånger har jag inte fotograferat viloplatsen i Kungsdammens trädgård? 🙂

Jag tänker… jag borde… ta nya bilder… visa vyer från Lovisa som jag inte visat…
Varför fotar jag aldrig vägen jag cyklar längs till Stenparken till exempel? För att jag inte vill hoppa av cykeln då den löper så bra på den asfalterade cykelbanan 😀

Numera reser jag nästan bara via vänners bloggar, och jag får se de mest fantastiska vyerna och platser jag inte visste fanns. Som Nimis till exempel, tänk att sådana platser finns! Kolla bilderna på Lenas blogg.

Hos Anna får jag läsa om det långsamma livet i Portugal. Trädgård, odling, resor, utflykter.

Denna kalla och regniga dag drömmer jag mig bort genom att resa runt i Blogglandia. Så BRA att internet finns och att många ännu skriver bloggar, att allt inte är TikTok, snabba klipp på Instagram, Reels eller Facebook. Jag vill LÄSA och se fina bilder!

Nu har vi bokstaven G på G!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det är onsdag igen och bokstavsutmaning hos Klimakteriehäxan. G står i tur!

Gärna något glatt och gott, och då blir det GRILLKORV, den är god och grillsäsongen gör ju en glad.

GRÖNSKAN som sommaren bjuder på gör mig också glad.

Praktfulla rosenbuskar vid Rosenstranden där jag tillbringar ganska mycket tid från våren, längs sommaren och ofta en bra bit in på hösten.

GLITTER i form av solens strålar på havet är bästa glittret, då allt inte är guld som glimmar och jag är inte den som iklär mig så mycket glitter heller.

Närheten till havet är någon helt gudomligt.

Se där, jag fick bort några bilder från mitt arkiv och kan fylla på med nya.

Veckans foton, ett par skyltar och ditt & datt

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

En skön kväll vid Rosenstranden med gångbrons fina spegling i vattnet. Det här är ett av mina bidrag i Åkes utmaning med foton från veckan som gick.

Två morgnar under veckan blev det tidigare väckning än vanligt då det här företaget sågade ner grenar från askträden i parken. Ett viktigt jobb eftersom träden tagit mycket skada av larvinvasionerna de senaste åren. Då det blåser hårt, och det har ju blåst mycket i år, finns risken att stora grenar ramlar ner och träffar någon i skallen.

Skyltsöndagsbidraget denna vecka. Besökte detta kafé, Bric à Brac i Pernå, i jobbets tecken i slutet av juni och jag tror att jag har visat den här cykeln någon gång tidigare, men favorit i repris är ju alltid godkänt 🙂

Det här blev både ett bidrag till ”foton tagna under veckan” och en skylt, så varsågoda!

Minnesplattan avtäcktes i tisdags och huset ligger ett stenkast från mitt hem. Jag var inte där då eftersom jag satt fast vid datorn här hemma med olika vikarieuppgifter.

Men igår gick Marina och jag här förbi då vi skulle ner till Skeppsbron på varsitt glas. Passade på att ta fotot då.

Och där hände sedan något så otroligt som att jag återsåg en person som jag hade träffat första gången för 38 år sedan 😀 Han kände igen mig och då han sa sitt namn började minnesbilderna återvända. Vi hade aldrig någon relation, men något slags personkemi fanns då och samma humor hade vi fortfarande.

Märkligt hur man kan känna igen en röst och en människas ögon fastän nästan 40 år passerat. Det blev många glada skratt i den tidiga sommarkvällen och när jag kom hem, faktiskt redan vid 20-tiden, började jag läsa dagböcker från 1986 och 1987. Det blev ganska många minnen som överrumplade mig. Utan dagböckerna skulle en massa av det jag upplevt, både gott och ont, glömmas bort.

Avslutade gårdagskvällen/natten med damernas EM i fotboll. Tyskland tog sig efter straffar vidare till semifinal. För Frankrikes del är äventyret över. Strongt av Tyskland att klara nästan en hel match med tio spelare mot elva.

Veckans foto, och dagens väder

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

29 juni och snö på backen 😀 Det smalt bort rätt fort – och egentligen är det resultatet av en hagelstorm. Vi har haft två gånger åska i dag och minst tre skyfall, av vilka ett hämtade med sig hagel. Måsskiten på fönstret har inte regnat bort, men lite har försvunnit så jag har förhoppningar om att mera regn under kommande dagar kanske gör jobbet.

Åkes utmaning med foton från veckan, högst fem, deltar jag också i och tackar honom för länken han redan idag satt ut till mitt tema Glad måndag 🙂

Att välja bara fem foton är egentligen svårt ibland, för jag fotar mycket. Det här är också en arbetsvy, eftersom den är från i fredags då jag besökte ett sommarkafé som jag ska skriva om. Det heter Bric-à-Brac och finns i Pernå kyrkby, som är en del av Lovisa.

Regnar det kan man sitta inomhus i en av de små stugorna på gården. Här finns också en konstutställning med tavlor av Janica von Veh-Högbäck och hennes son Alexander von Veh.

På Café Saltbodan hade vi skribentträff i torsdags och då tog jag det här fotot när vi vara på väg ut därifrån.

Träffade en barndomsvän igår. Vi har känt varandra 59 år. Ja, ni läste rätt. Femtionio år! Vi var fyra år då vi träffades första gången. Numera bor hon i Åbo och kommer till Lovisa några gånger per år, hon har en del av släkten här. Vi åt på Skeppsbron och sade sedan hej då till varandra här vid Rosenstranden då hon tog gångbron vidare och jag cyklade åt andra hållet.

Mera om fåglar, och våra stenparker

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Igår företogs en cykeltur i det ganska kyliga vädret. Dagens selfie från den publiceras senare i dag.

Igår lärde jag mig också skillnaden mellan tjädertupp och fasantupp. Det är två separata fåglar 🙂 Jag erkänner att jag inte är någon ornitolog och jag kanske inte var helt skärpt på alla biologi- och zoologilektioner i skolan heller 😂

På översta bilden lär det ändå vara gäss, inte sant? De tjattrade på för fullt och jag avundas dem inte alls där de står i det förmodligen iskalla vattnet i Lovisaviken.

Strandskator lär detta vara. Deras långa granna näbbar är roliga 🙂

Stenparken kallar grannen och jag den här platsen som vi ofta besöker så fort som det är möjligt att cykla dit. Så det blir vår, sommar och höst. Möblemanget är fenomenalt. Inget som någon i ilskan slänger i havet hur enkelt som helst.

Rosenstrandens park och Kronobron. Hit har det forslats en massa stora stenbumlingar. Jag tror att de ska fungera som skydd mot väder och fint, så att brons fäste klarar höstens och vinterns stormar och även is.

Tids nog börjar det grönska här, och kanske det kommer en del planteringar också. Dessvärre får sådana inte alltid vara ifred, de kastas i havet eller välts omkull 😦

Återkommer gärna även hit. Cykelturen blir inte lång från Äppelviken till Stenparken och sedan hit till Rosenstranden, men den bjuder på lagom trampmotstånd och härlig frisk luft.

Smyckad Rosenpark och intressant brohistoria

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I dag är det Dagen före bostadsmässans öppning. Varje dag har det hänt något nytt i Rosenparken. Bland annat har en del av träden försetts med virkade och stickade konstverk. Det lär var föreningen Pikkukaupungin Martat (Småstadens marthor) som står bakom detta, kanske tillsammans med Lovisa stad som arrangör. Hittade inget info om det här, men har sett en del foton på Facebook som säger att det är marthornas projekt.

Vi hittade också en skylt som berättar om den nya gångbron som går från vikens västra strand till bostadsmässans område på östra stranden. Här har tidigare funnits en så kallad kalkbro, historian bakom hade jag aldrig hört om förr, så det är jättefint att informationen nu finns på en tavla.

Bra att det är naturvänligt material som omger träden och inget av plast eller metall.

Porten som är skymd bakom bilen har nu också fått en ”ram” med texten ”Välkommen till bostadsmässan”. En container där något slags informationsverksamhet ska finnas har också anlänt, och på sandplanen bakom min rygg fanns också en container och i kvällstimmen slogs ett tält upp, det ska bli ett café. Många tillfälliga arrangemang blir det alltså, som finns under fem veckors tid.