Lovisabyggnader

Grått, vått och ruskigt

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Vi har ju haft en mycket fin och ganska varm höst så här långt.
I dag är det ändå blött och grått och ganska kallt med bara 11 grader.

Då säger jag till mig själv, ”du behöver inte prestera hela tiden”, vilket blivit lite av ett mantra.
Ta din sovmorgon, gör som katten, sträck på dig, bara vila och ta det lugnt.

Det har varit nog med måsten de senaste veckorna. Gråvädret ger också en extra rättighet att ”göra ingenting” hemma.

På bloggen blir det därför i dag ett par bilder som legat kvar några veckor i mappen Bloggbilder.

Två platser för lite olika former av studier. Vårt fina Lovisa Gymnasium till vänster, stod klart 1909.

Till höger medborgarinstitutet, en byggnad som drabbades av en brand 1991, men renoverades lyckligtvis efter det och står nu där minst lika fin som innan branden.

Jag är ju tillsvidare bara deltidspensionär. Får en liten summa, 25 procent har jag valt, varje månad. Den räcker inte långt, men den har ändå hjälpt mig efter att jag slutade jobba heltid hösten 2024. Resten ska jag skrapa ihop via olika deltids- och frilansjobb, och så har jag lite besparingar.

Jag hoppas kunna klara mig till den 1 juni 2027 då jag är berättigad heltidspension. Om jag sedan har hälsan i behåll jobbar jag gärna även som pensionär, men pressen på att få ihop tillräckligt med pengar borde minska lite nästa sommar.

Jag försöker känna efter…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… vad vill jag göra? Vad vill jag inte göra?
Vem och vad ger mig energi? Vem dränerar mig?
Vad och vem kan jag undvika? Vilka saker är sådana som jag av olika anledningar ”måste stå ut med, behöver klara av”?

Det är en ständig balansgång, men jag behöver den allt mer ju äldre jag blir.

Att ta korta cykelturer och fotografera, ofta helt vanliga vyer från Lovisa, brukar kännas bra. Här ses Societetshuset från en lite annorlunda vinkel. Kapellparkens stenmur mot Drottninggatan är också fantastisk egentligen. Jag tror att den är minst sextio meter lång.

Ibland då jag har jobbuppdrag framför mig kan jag tänka ”jag skulle inte orka”… speciellt om det betyder att jag måste ha väckning. Och då jag har väckning sover jag vanligtvis sämre de sista timmarna innan klockan ringer.

Men så gott som alltid efter att ett jobb är gjort, en intervju eller något annat som jag inte kan göra hemifrån, så känns det jätteskönt. ”Jag klarade också det här!” Och hur många tusentals givande jobb har jag inte haft genom åren, har förmodligen träffat hundratusen olika personer under mina snart 40 år som journalist. Många oförglömliga möten.

Men, allt har sin tid och det har varit skönt att få varva ner lite. Att inte ha jobb fem eller sex dagar i veckan och inte alltid åtta timmar om dagen.

En ensam and, vid Rosenstrand. Det rimmar bokstavligen och är lite symboliskt också med tanke på mitt liv. Jag lever ensam, och jag älskar närheten till naturen, behöver havet nära mig.

Blandade bilder och fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Körde runt lite en av de dagar som det var öppna trädgårdar i Lovisa. Passade på att ta bilder från lite annorlunda vinklar. Här ser man gymnasiet längst i bakgrunden, fotograferat från Degerbygatan så att där syns två gårdar emellan 🙂

Efter en veckas paus är också Elisa tillbaka med sina fredagsfrågor. De och mina svar på ”Sommarstunder” kommer här:

Vad blir godare på sommaren?
Bland annat tomater. Har nu stora sådana på gång i växthuset, men de är inte riktigt mogna än.

Vad är den mest underskattade stunden på en sommardag?
Möjligheten till lättjans stund överlag. Att ge sig den tiden.

Vad gör du helst när regnet plötsligt kommer en sommardag?
Njuter av att se det, lyssna på det eller passar på att städa lite.

Vad är ett sommarögonblick du aldrig tröttnar på?
Lugna stunder på en bänk vid havet där brisen svalkar mig.

Vad har du minst bråttom med just nu?
Exakt just nu har jag inte bråttom med nånting. Efter fyra hektiska dagar med uppdrag av varierande slag gör jag inget än passar tiden till a) massage b) bastu-turen.

    Och det här är vad jag brukar ha med mig bastun. Ostbågar och en longdrink.

    Första veckan av januari avklarad

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Mellan minus 7 och minus 9 grader från morgon till kväll. Här står jag vid Karlskronabulevarden och väntar på en leverans av tändrosor som en bekant till mig tillverkar. De är helt fenomenala då man ska elda. Använder lite papper som eldstände också men behövs inte mycket av den varan och EN tändros räcker också per eldning. Att elda med torr björkved är för mig självklart.

    Klockan är närmare tre på eftermiddagen och jag har skött några ärenden på stan. Har varit en intressant dag, och eventuellt knöt jag också kontakten med ytterligare en uppdragsgivare.

    Det finns många tidskrifter i Svenskfinland, somliga av dem kommer ut bara några gånger per år, men för min del som frilansare – många bäckar små blir en lite större å av inkomster som behövs för att jag ensam ska klara månadens utgifter. Hittills har det gått bra och jag har förhoppningar om att klara mig fram till pensionen i maj 2027.

    Om jag får fortsätta vara frisk fortsätter jag nog jobba även som pensionär, men kanske i lugnare takt?

    In i kategorin Hälsostegen 2026 kan jag skriva 16 300 steg för vecka ett i januari. Som tidigare sagt, vet att många går mer än så på bara en dag, men jag tävlar inte med någon, inte ens med mig själv. Mer än att jag ska ut varje dag, och blir det ena dagen 1200 steg och den andra 3600, såsom det blivit under årets första vecka – då är jag SÅ nöjd med mig själv 🙂

    Pusselläget och bättre färg-sprak!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Bloggvännen LillaSyster håller i trådarna för Färgsprakande november, och jag har ofta känt att jag inte haft särskilt sprakande inlägg. Så nu visar jag pusselläget igen!

    Gränna-pusslet börjar ta form. Bra att det går framåt och inte bakåt!

    Med tanke på morgondagen har jag en bild där det verkligen sprakar av färger. Jag tog mig i kragen och tänkte ”bättre kan du Smulan!” Och har jag inte sagt det förr så började ex-maken kalla mig Smulan, ett namn jag gillar, men det hängde också lite ihop med att alltid då jag skar upp bröd blev det massor av smulor efter mig. Fattar inte hur de gör som INTE lämnar en enda smula efter sig? Alltså ja, man städar ju bort dem förstås, men att INTE smula alls då man skär upp bröd, det är väl omöjligt?

    Och som avslutning en bild som inte sprakar av allt för många färger eftersom den är tagen på Mariegatan i Lovisa en grå novemberdag då jag är på väg hem från affären.

    Arbetsvy, tidig väckning och fina Lovisavyer

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Stadens budgetinfo klockan nio på morgonen gav mig en tidigare start på dagen än vanligt 😀

    Early bird catches allt möjligt, så jag fick se en vacker soluppgång och trevligt var det att kunna ta cykeln i +6 grader och sol till rådhuset. Värre hade det varit att tvingas kämpa i motvind och regn.

    Bra också att kunna ta foton utomhus både av stadsdirektör och ekonomidirektör som varken behövde vinterjackor eller gummistövlar 😀

    Se det positiva!

    Och igår fick jag så här fina bilder av parken som ligger bakom gamla kartongfabriken, granne med kyrkan och stadens västra infart/utfart (bron till höger). Den här miljön är delvis förstörd just på grund av vägbygget, men gjort är gjort för länge sedan och den här parken kunde ju få nytt liv någon sommar, eller i vacker vinterbelysning?

    Varför inte bjuda in hantverkare till något slags marknad här? Om idén förverkligas, glöm inte att jag kläckte den 🙂

    Samma före detta kartongfabrik, sedd ur annan vinkel. Det huset borde också få ett helt nytt liv, men var finns de innovativa krafterna – och, pengarna?

    Lovisabyggnader, förr och nu

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Eftersom jag är på bokmässan i dag så gott som hela dagen och inte vet hur det blir tid för inlägg ikväll, skriver jag ett på förhand. Vill inte bryta trenden av närmare fyratusen dagar med inlägg i ett sträck 😀 Det bor en liten statistiknörd i mig.

    I Eddie Bruces senaste bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa” finns de här bilderna på vår gamla järnvägsstation. Att den revs 1972 var en skandal utan like måste jag få säga.

    Fint att de här gamla byggnaderna vid Smedsgränd står kvar.
    Det här är troligen en av de mest fotograferade vyerna, åtminstone sommartid, i Lovisa. Då besöker turister Degerby Gilles rusthåll som finns här i närheten, och vandrar kanske sedan med gränden ner mot Lovisaviken.

    Bilder av byggnader väcker minnen (och dagens fråga)

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    På min söndagsrunda tog jag några bilder av olika byggnader i Lovisa. Dels inspirerad av lördagens bokcafé där Eddie Bruce talade om sin senaste bok. En bok som innehåller över 900 bilder av byggnader som inte längre finns kvar i vår stad.

    Det här kallar jag nutidsdokumentation. Kanske den i framtiden kan glädja någon. I dag kan bilderna ibland väcka minnen hos personer som besökt Lovisa någon gång eller som bott här för länge sedan.

    Som den här bilden av Lovisa Gymnasium. En ståtlig byggnad från 1909.

    Och undrade någon till minnet av vad eller vem stenen i parken invid skolan har rests, så är det för att hedra Verner Weckman. Född i Lovisa 1882. Tog Finlands första olympiska guldmedalj i brottning. Sådana kändisar kan min hemstad stoltsera med 🙂

    Sedan till en helt annan sak.
    Jag brukar ibland köra med dagens fråga.
    I dag lyder den: Skrämmer du ibland dig själv?

    Man kan se sig i spegeln och bli skrämd, javisst.
    Men för min del handlar det ofta om att jag tappar något i golvet och blir jätteskrämd av smällen eller den lilla knäppen 😂 Eller i dag när jag lade in en diskad bricka i torkskåpet och den ramlade på plats där med en liten skräll. Huu så jag hoppade till!

    Livet, ålderdomen, vanmakten

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.

    Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.

    Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂

    Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade…
    Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.

    Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.

    Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺

    Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.

    Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.

    Skuggspel, vinterns första tulpaner och en Lovisavy

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂

    Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!

    Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!

    Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.

    I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.

    När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.

    Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.

    De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.