Vi har ju haft en mycket fin och ganska varm höst så här långt.
I dag är det ändå blött och grått och ganska kallt med bara 11 grader.
Då säger jag till mig själv, ”du behöver inte prestera hela tiden”, vilket blivit lite av ett mantra.
Ta din sovmorgon, gör som katten, sträck på dig, bara vila och ta det lugnt.
Det har varit nog med måsten de senaste veckorna. Gråvädret ger också en extra rättighet att ”göra ingenting” hemma.
På bloggen blir det därför i dag ett par bilder som legat kvar några veckor i mappen Bloggbilder.
Två platser för lite olika former av studier. Vårt fina Lovisa Gymnasium till vänster, stod klart 1909.
Till höger medborgarinstitutet, en byggnad som drabbades av en brand 1991, men renoverades lyckligtvis efter det och står nu där minst lika fin som innan branden.
Jag är ju tillsvidare bara deltidspensionär. Får en liten summa, 25 procent har jag valt, varje månad. Den räcker inte långt, men den har ändå hjälpt mig efter att jag slutade jobba heltid hösten 2024. Resten ska jag skrapa ihop via olika deltids- och frilansjobb, och så har jag lite besparingar.
Jag hoppas kunna klara mig till den 1 juni 2027 då jag är berättigad heltidspension. Om jag sedan har hälsan i behåll jobbar jag gärna även som pensionär, men pressen på att få ihop tillräckligt med pengar borde minska lite nästa sommar.
en av mina ”sommartorgsbekanta” blev pensionär i början av året. Hon var så glad, det var första gången i livet som hon har en fast inkomst varje månad! Min farmor var en av de första som fick folkpension, efter ett minst sagt slitsamt liv. Men hon skämdes nästan: ”Få pengar utan att ha gjort något…”
Trevligt när du visar bilder på mina käraste hus i Lovisa! Jag har sprungit mycket i MI:s byggnad också, men gymnasiet vinner…
”Få pengar utan att ha gjort nåt” – ja, kan förstå att en viss generation känner så.
Själv tycker jag att jag har jobbat alla år, ibland FÖR mycket, sedan 1982… så en liten pension tackar jag inte nej till, och den blir nog hur som helst liten 🙂
Angående Lovisabyggnader och vyer, ska försöka satsa lite på dem igen – allt jag visar kan ju inte vara från min privata sfär, fastän jag gärna visar även den 🙂
Jag som är pensionär redan önskar jag kunde få leva som katten…ligga i fred på mornarna och sträcka på mej och bara vara…men i morgonbitti ska jag upp redan 05:15…dessutom är skiftesjobb det värsta jag vet och än håller jag på med det…men vad gör man inte för sina barn o barnbarn…alternativet är inte så roligt..att lämna en 7 åring ensam hemma och sköta sej helt själv på morgonen…men jo, om absolut inget annat alternativ finns så finns det ju inte…men nu sköter mormor om morgonruljansen än ngt år
Oj oj så tidigt… har jag väckning så tidigt sover jag inte alls den natten – det är inte bra, men jag är så pass orolig 🙂
Och jag vaknar alltid innan väckarklockan ringer, 95 % av alla gånger, önskar jag hade mer ro i kroppen 😀
Förstår bra att du vill hjälpa med barnbarnen så länge du orkar, en 7-åring kanske inte helt klarar en morgon ensam och känner sig inte trygg.
Du har ett gott hjärta ❤
Jag vaknar också alltid nån minut innan väckning…och dessa ggr när jag har väckning före mannen och speciellt såhär tidigt så då brukar jag oftast sova sämre…men, världen går ju faktiskt inte under ifall jag skulle råka försova mej…men usch så förstörd dagen skulle kännas
Det tycks vara ganska allmänt då det här med att man vaknar innan klockan ringer och att många sover sämre om vi har tidig väckning.
Varför denna oro i kroppen, har jag för egen del undrat. Varför kan jag inte bara slappna av?
Kanske för att jag är rädd att försova mig, speciellt då det är flyg eller bussar som går och som inte väntar på mig 🙂
Hej där! Nu har jag kollat lite om dej! Från Finland. Låter exotiskt för mej… har aldrig varit i vårt östra grannland.
Journalist! Jag sökte in på journalisthögskolan efter gymnasiet. Då fick man göra två intagningsomgångar. Åkte ut i andra. Då blev det lärarhögskolan i stället.
Författare! Imponerande.
Jag känner också att jag måste prestera hela tiden. Behöver tagga ner lite….och inse att jag är gammal…
Önskar dej en god kväll!
Så kul att du tittade in hos mig!
Och hoppas du ännu får tid och har ork över att göra en resa till Finland – vi ligger ju inte särskilt långt bort. Men bor du i sydvästra Sverige är det ju en bit hit 🙂
Journalist blev jag genom att jobba, vi behövde på den tiden inte gå i högskola, men man skulle jobba heltid 4,5 år innan man fick kalla sig journalist.
Det är inte helt lätt att tagga ner, men man kan öva sig på det 🙂
Ha det gott!
Tack för kommentar hos mig Carita.
Jag skulle gärna skicka dig en bild på hur jag såg ut när jag skulle ut i skogen, och samtidigt skydda mig mot de avskyvärda älgflugorna.
Vet dock inte hur vi gör för att byta e-mailadresser utan att alla andra får syn på dem…
Ha det gott!/Barbro
Jag ser ju din e-postadress här, fastän den är osynlig för andra – så jag kan mejla dig 🙂
Kram!
Många i USA har inte råd att gå i pension och fortsätter jobba så länge de bara kan och hälsan tillåter. Det finns små bidrag som man får efter fyllda 65, men de räcker ingenstans.
Det rekommenderas att man börjar spara redan tidigt i livet för pensionen på speciella konton ämnade för denna typ av sparande. Två av våra tre barn, fyllda 26 och 22, har redan börjat spara för pensionen genom att lägga undan små summor varje månad som skall få växa till sig.
Bra om du klarar dig så bra på de medel du får in som frilansare. Det kan säkert vara utmanande, men måste ju kännas skönt att rå över sig egen tid och vara sin egen också.
Fina bilder från Lovisa! 🙂
Nej, lätt är det inte i dagens läge och jag har förstått att mycket är tufft i USA. Den som inte har sjukförsäkring får ingen vård?
Eller kanske får, men var och när?
Här pensionssparar många nog också, för extra guldkant, men kanske också för att vi inte vet om folkpensionen finns kvar om 30-40 år.
Jag hoppas den finns, de som är unga i dag förtjänar nog också att få en slant då de fyllt 65.
Sjukhusen i USA måste enligt lag se till att alla som söker vård, får den. Oavsett sjukförsäkring eller inte. Har man ingen sjukförsäkring undviker man kontroller och väntar tills problemet blir akut och söker sig endast i nödfall till akuten på sjukhusen. Som sedan i sin tur gör undersökningar och ställer diagnos och tar betalt därefter.
All vård är privat och som jag upplevt mycket bra. Men det kostar därefter. Även med sjukförsäkring.
Men om man inte har råd att betala? Jag blir inte riktigt klok på systemet i USA, men är tacksam för att du försöker förklara 🙏
Har du inte råd att betala får du en räkning som du betar av lite åt gången av. Kanske USD 50/månad istället för hela beloppet…?
Det finns hjälp att få med dylika räkningar men inte om du inte är ’tillräckligt fattig ’.
Det finns bra och dåligt med alla system men hela detta privata sjukförsäkringssystem som råder här i USA behöver verkligen ses över.
Ett av de stora problemen är att landet är helt enkelt för stort, kulturerna många och de sociala skikten stora….
Fint att det finns lösningar 🙏
Här har vi haft blått, torrt och härligt. Vi lär nog få vår beskärda del av ruskväder vad det lider.
Då har du något att längta till. Nio månader går trots allt ganska fort. Frugan har fyra år kvar och är mindre road av den tanken.
Och nu är det egentligen bara åtta månader och en vecka kvar – för pensionen borde börja rulla den 1.6.2027 🙂
Efter ruskväder hoppas vi på sol igen. Haft regn och grått nu två dagar.