höst

Faktiskt riktigt vackert

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag hade nog inte tänkt att jag ärligt skulle kunna skriva det om en mulen och regnig dag i november. Men när jag kom ner till Rosenparken vid stranden måste jag erkänna att de här nyanserna av brunt, gult, svart, vitt och grått är estetiskt.

Egentligen borde jag komma hit minst en gång i månaden, och inte bara visa bilder härifrån på sommaren.

Jag vet inte vad det är som får mig ut en sådan här dag. Men bra att gnistan finns. Vädret lockade inte, och jag tog cykeln som stöd eftersom jag antog att ryggen inte skulle hålla för en promenad hela vägen.
Hälsostegen blev cirka 2000 och cyklade också kortare sträckor.

Ibland får jag också ”väderont” i knäet. Ålderdomen kommer inte ensam, den har sina ”bonusar” 🤣

En tid vimlade här av människor, så att man fick se sig för då man tog sig över Kronobron. Nu var här lugnt och tyst.

Det är fars dag i Finland. Jag såg inte många andra människor på stan. Några par som var ut på promenad. Och människor med hundar, de måste ju ut i alla väder.

Har tänt ett ljus här hemma till pappas minne. Tror att gravljusen inte brinner så bra i detta regn- och blåsväder så jag lät bli att gå till kyrkogården.

Årets gråaste dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Så kallas den elfte november och således hade Hufvudstadsbladet den här annonsen i sin papperstidning igår. Dagen kallas också lonkerodagen och klart att vi då ska dricka en Hartwalls Original Longdrink.

På denna gråaste dag, som inte var så genomgrå som på annonsens bild, tog jag mina hälsosteg till idrottshallen där Tor dessvärre förlorade 2–4 mot serieledarlaget Pelicans från Lahtis. Men än återstår matcher innan det blir slutspel mot våren.

På väg mot hallen fotograferade jag några Trees on Saturday och vårt rådhus, av mig även Tårtbiten eller Bakelsen kallad 🙂 Så gott som alla löv har nu kommit ner från träden och ligger i tjocka blöta högar här och där. Det tar längre tid att BLÅSA samman våta löv än att att blåsa torra löv, med de där hiskeliga lövblåsarna, bara så att ni vet 🤣 Jag tror att jag inte är den enda som de senaste veckorna hört ylet i parkerna.

Jag tycker att de här stenformationerna, som nyligen lagts i Tranbrunnsparken på fyra platser, är fina. Har hört andra som inte tycker lika, men bra att vi lever i ett land där vi FÅR tycka olika 🙂

Antal steg i dag blev precis vad jag siktar på sådär allmänt sett, 2500. Ibland får jag ihop fler, ibland lite färre – den här hösten och vintern är målet endast att komma ut varje dag på en runda, kort eller lång.

Vardagslyx, frissa och en fin tidning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Var hos frissan idag och ville visa bilder på hur fint det blev. Men dessa selfien! Jag vet att jag inte ser så förfärlig ut som på de förvrängda bilderna, så jag ska be någon vän ta ett foto av mig en annan gång.

Vardagslyx, att kunna gå till frissan var femte, var sjätte vecka. Bara topparna nu, tvätt och frisyr. Nästa gång ett större projekt och i januari kanske ett ännu större 😀

Gjorde mig för en gångs skull ingen brådska då jag besökte mataffären. Talade där med bekanta och på vägen hem likaså. Köpte en inredningstidning. Inte så mycket för att börja jag behöver ändra något här hemma, men en eller annan idé kanske jag får.

Humörhöjande tapeter står det på pärmen. Jag ska inte tapetsera om. Men allt som är humörhöjande, i form av text, bilder, färger och annat behövs just nu då november är grå och blöt.

Jag har alltid gillat tjocka tidningar, med bra papperskvalitet. Fina bilder, inte så mycket text men lagom mycket att läsa ändå.

Glad måndag del 2!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det har regnat hela dagen, varit grått och trist. Mörkt blir det ju redan vid halv fem. Då piggar ett riktigt vykort från Island upp ❤ En god vän var nyligen där med sin dotter och det är SÅ roligt att få riktiga vykort!

Ibland blir det så att mycket kommer på en gång och den här dagen var lite sådan på jobbet.

När jag insåg att jag hade jobbat utan paus i sex timmar (tiden bara försvann) – så vad kändes då bättre än att ta en promenad, fastän det regnade. Regnjackan på och ut i den syrerika luften. Med min systers hem som mål. Hon hade gjort lasagne och då hon insåg att jag knappast hade ätit nåt vettigt under dagen sa hon ”Kom här via så får du mat”, och OOOH så gott det var att äta det då jag kom hem igen ❤

Ruggig byggnad och ruggigt väder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det var en gång… en vacker träbyggnad, i min barndom och ungdom fanns här en järnhandel. Många andra företag har också verkat här under årens lopp, men nu har byggnaden förfallit så till den grad att den knappast kan räddas. En fin utställning med bilder från gamla Lovisa finns dock i fönstren som vetter mot Karlskronabulevarden här, och mot Drottninggatan. Man behöver inte gå in och titta på bilderna.

Snett mitt emot gamla järnhandeln finns servicehuset Esplanad med boende för seniorer. Här finns en också en liten simbassäng, ett litet gym, ett lunchställe, samlingslokal för möten, frissa, min massör, ibland försäljning av kläder osv. Byggnaden till vänster är ett gammalt hotell och där har funnits restaurang och pub. Står tyvärr också tomt sedan många år tillbaka 😦

Det är ruggigt väder. Temperaturen ligger kring nollan. Det har varit lite sol på dagen men luften är kall. Jag fick ihop drygt 3000 steg och hade jag inte varit två dagar sjuk i oktober hade jag nått målet för den månaden. Fortsätter knata på, men inte med gnisslande tänder och blodsmak i munnen 🙂

Trees on Thursdays och Tråktorsdag, som inte var helt tråkig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Bloggvännen Kajsalisa har lanserat Tråktorsdag. Jag har inte varit med förr, för jag har lite svårt med det där att kalla något tråkigt eller trist. Men visst finns det massor som INTE är roligt, som är grått och trist, kallt eller mörkt den här årstiden. Och annat som också kan ses som tråkigt.

Allt annat än tråkigt är ju det här. Väldigt vackert med sol i trädens löv. Bilden tog jag då jag igår samlade steg. Så det var egentligen Trees on Wednesdays 🙂

Att hämta ut paket från en automat är inte heller tråkigt. Men då jag sedan ser att benvärmarna, ett slags höga ”leggings” kom i fel storlek, var det ju tråkigt. Storleken M gick bra upp till en bit över knäet men sedan sade det stopp. Jag hade beställt XL.

Tråkigt att packa och sända tillbaka, men det gick smidigare än jag hade förväntat mig.

Inte tråkigt att handla i S-Market och apoteket där heller. Men tungt med många kassar då vi handlar till oss själva, min syster och jag, och dessutom till vår mamma för en hel vecka (lyckas inte alltid, men vi försöker).

Imorgon har jag stora förväntningar på bokmässan i Helsingfors. Vi ska marknadsföra Nya Östis, men jag ska också få lite tid till att botanisera bland olika svenskspråkiga böcker och särskilt dem som Tove Jansson skrivit. Mumin ❤

Halva veckan har nästan gått

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… och snart känns det att jag kan pusta ut lite. Besök hos fysioterapeut imorgon, massage på fredag efter fem veckors paus. Behövs verkligen. Ibland blir det paus av olika orsaker, nu grasserar jag influensor, bland annat.

Isande kallt i dag då vi planterade ljung på gravarna. Men skönt att få det gjort. Det är ju bara jag själv som måste gräva fram en varmare tjock tröja, klä mig i högskaftade vinterstövlar, skaffa en ny varm vinterjacka (har bara en kappa).

Kära pappa. Nästa år fyller du 100 år. Saknad har du varit länge ❤ Att du själv valde att lämna jordelivet, utan att lämna en förklaring har satt spår i mig.

Jag förstår nu som äldre varför jag skapat ett pansar kring mig. Jag blev övergiven då som 15-åring utan att veta varför.

Då jag blev övergiven för tio år sedan i samband med skilsmässan sa terapeuten att jag har all anledning att gråta. Jag undrade nämligen då varför jag grät så mycket. Varför tårarna aldrig tog slut. För i grund och botten hade jag ju det det bra ändå. Med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb att gå till. Fastanställning på den tiden.

Terapeuten fick mig att förstå att jag tappert hade kämpat på, troligen inte sörjt färdigt, inte fått sorgen bearbetad efter pappas bortgång. Sedan ploppade allt upp på nytt då skilsmässan kom som en blixt från en klar himmel.

Efter det har jag troligen byggt ett skyddspansar för att inget och ingen ska kunna såra mig igen. Jag har varit ensam snart tio år och det har blivit naturligt att jobbet fyller min vardag från morgon till kväll.

Jag har ofta velat skriva om djupare saker än en massa ytligt tjafs. Men jag har tagit hänsyn till andra människor, och jag gör det fortfarande från fall till fall.

Men nu fick jag ur mig det här.

Aldrig fel med lite ost

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det må då vara vilken tid på dygnet som helst, vid halvtretiden i dag. Bär, marmelad och ostar på Kronans pianobar är ALLTID rätt.

Det har blåst mycket. Nu har vi +8 grader. I morse vaknade jag av regnsmatter mot rutan. Hösten är mysig på många sätt, men min mest älskade årstid är den inte, kanske mest på grund av mörkret, vätan, kylan.

Det är bara att hanka sig fram. Det finns ljusglimtar i vardagen, vänner som alltid står vid ens sida.
Och när jag ser hur krigen rasar i Ukraina och i Israel… hur jordbävningar drabbar Afghanistan… hur naturkatastrofer skördar offer, och hur gasrör förstörs i Finska viken… Då känner jag att jag kan vara glad som åtminstone idag har det bra. Jag kanske har tak över huvudet nästa natt, en skön säng att sova i, ett jobb som håller mig sysselsatt, mat på bordet.

Kramar till er alla där ute ❤ Vi måste orka tro att det goda kan segra, att kärleken övervinner allt.

Förresten… igår delade en kollega, som tidigare chefade för finska lokaltidningen, mitt blogginlägg om Hambergska huset på Loviisan seutufoorumi på Facebook. Tack Arto för det! Det blev mycket diskussion om byggnadens öde i den FB-gruppen och min statistik blomstrade 😍

Hälsosteg i varm vind

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Fick ihop mina hälsosteg i dag. Vinden var frisk men det har faktiskt varit +14 grader varmt!
Utlovas åska. Få se om den kommer!

Det blir foton som upprepar sig. Jag har fotat det här huset förr. Gamla seniorboendet Hambergska hemmet, som kunde ha blivit en plats för konstnärer efter att platsen inte längre dög som äldreboende. Huset borde inte få förfalla, det är sorgligt.

Men den här bilden tycker jag ändå om. Inramningen av träd känns fin.

Hälsosteg, ruggigt kallt, men TOR vann!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Storm, regn, + 4 grader. Oktober och höst. Men jag är åter med i Folkhälsans utmaning med Hälsosteg under oktober, och jag har för avsikt att fortsätta även efter det, såsom jag gjorde ifjol.

Iklädd bra skor, yllestrumpor, dubbla jackor, översta lagret förstås regnjacka, stegade jag iväg mot idrottshallen. Hade reflexbrickor i fickan. Minns nu åter att det är mörkt efter klockan 19.

Såg en del vackra formationer av löv längs vägen. Också vackra löv som simmade i vattenpölar. Men det här blev sedan enda fotot från färden 🙂

Jag närmar mig idrottshallen. Tor spelade sin tredje match i Finlandsseriens grundserie och besegrade Wolves från Pargas med 7–4. YES! Totalt antal steg i detta kalla höstväder, 2700. Jag är nöjd. Har nu alla dagar i oktober kommer över mitt mål som är 2500 per dag.

Hemma kollade jag sedan på SVT1, ”Tillsammans för världens barn”. Berörande.
Den fina sången ”Andas” ger mig stöd just nu.