Jag tycker det är trist då det är så mörkt mest hela tiden. Blir kanske inte direkt deppad… promenaderna piggar nog upp mig trots allt. Men ändå. Hösten och vintern är inte riktigt mina årstider.
Då gäller det att se ens NÅT positivt med mörkret.

Men jag tänkte också då jag klädde på mig före promenaden. Vem ser hur jag ser ut?
Hade dubbla byxor i dag då det var nästan minusgrader. Ett av de båda paren var korta sommarbyxor som slutade ovanför vristen. Under dem hade jag leggings. Raggsockor i promenadskorna. Blå jacka, rostfärgad scarf för att hålla luvan tätt runt huvet. Reflexband runt armar och runt ena vristen.
Klädd på detta sätt går jag inte in i en affär. Men vem bryr sig då jag är ensam ute på promenad och det är mörkt som i en säck på många platser. Väljer förstås nog för det mesta upplysta leder, men ingen känner igen mig ändå 🙂 Jag möter inte ens många andra som går. De flesta cyklar eller åker bil.