I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.
Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.
Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.
– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.
En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.
Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Carita:Vargarna springer här tillsammans med björnen, lodjuret och andra monster och alla lever vi och mår bra, även de. Knarkkuriren har också en familj och hör till mänskosläktet. Inga problem med varken den ena eller den andra. Idyllen kanske mera ruskas om i utomstående mänskors huvuden än här på ort och ställe.
Roligt Mia att du tittade in här! Jag känner mig ibland tvungen att förklara att jag i min privata blogg, som det här är, ofta ironiserar och överdriver. Ibland skriver jag om vardagshändelser, ibland något allvarligt och sorgligt, men ofta blir det ordlekar, eller något annat mer eller mindre tokigt som ploppar upp i mitt huvud. Ibland skriver jag sådant som inte stämmer, dvs fiktivt som har med Adrian Debutsky och boken att göra.
Så det är Isnäsinslaget var lite humorkryddat och överdrivet, om EN allvarlig sak dock. Vargar och björnar är ju inte varliga, men sådana som säljer och langar knark känns obehagliga.
Jag har flere kusiner som bor i Pernå,isnäs mm.Gammelby fanns ju oxå.har haft en farbror o en faster där men båda är döda.
Intressant! Det är just det man ofta kommer underfund med via bloggarna, att världen är liten. Speciellt den finlandssvenska, men många svenskar har också släktingar i Finland eller så har de själva bott här och flyttat till Sverige på 1950-talet – eller efter det också förstås 🙂