Det var en gång, ett ekollon

Under en fototour i Liljendal tidigare i våras plockade väninnan Pia ekollon och gav ett av dem till mig. Några dagar senare fick jag för mig att plantera ekollonet i en kruka med jord. Krukan är liten och där fanns plats för tio centimeter jord. Ekollonet åkte ner på ett par centimeters djup.

Jag vattnade då och då, men hade inga större förhoppningar om att det skulle bli nån planta. Jag hade inte googlat ett dugg kring ”hur man ska göra” och bra var väl det 😀 För efteråt har jag läst att de ska läggas en viss tid på året i små glasburkar. Vattnet ska bytas ofta och enträget får man vänta minst sex veckor om det skulle råka sig så att ekollonet får för sig att skapa nåt slags skott…

Ingenstans har jag hittills hittat information om att man kan lyckas få ett ekollon att gro till en planta om man sätter det i en kruka med jord 😀

Är detta en blivande ek?

Sanningen att säga trodde jag att ekollonet hade ruttnat bort. Men jag tänkte att jag slänger inte myllan innan hösten och vinterkylan är här.

Och plötsligt en dag ser jag att något stretar upp ur jorden. I dag är plantan, eller var det nu är 😀 … fem centimeter hög! Med spänning följer jag detta dag för dag ❤ Detta Guds underverk!

Det var den 15 april som Pia plockade ekollon här i Liljendal.

Nu tycks Liljendahl få en Liljendal-ek! Otroligt!

Liljendahl härjade i Liljendal

Är jag vig nog att klänga i denna ställning, frågar sig chefredaktör Liljendahl på besök i Liljendal.
Vad händer om jag fastnar? Eller om ställningen brakar samman under min tyngd?
Det kan bli en notis i Nya Östis förstås. I värsta fall en anklagelse om vandalisering. Och ett besök på hälsovårdscentralen?
Bäst att bege sig till kyrkan istället. Men perspektivet blev ganska svindlande. Risk för att ramla igen! Denna gång bakåt. Men marken var mjuk av mossa.
Här fanns förr en bank. I dag körde polisbilen bara förbi. Inga rånare i sikte. Men polisen hade hört om en chefredaktör som klängde i skolans klätterställning som finns bakom den gamla banken. Hon passade förstås på då skolan var stäng på grund av corona.
Vad polisen inte visste var att chefredaktören gömde sig bakom granhäcken intill Bagarstugan. Slug som hon är.
Chefredaktören fick en liten, av nostalgi föranledd, tår i ögat. Över fyrtio år gamla minnen från danskvällar på Liljendalgården vällde fram. Här fick hon sin första kyss. Men hon tyckte på den tiden att det var ganska äckligt med tunga mot tunga.

Egentligen borde där ju stå LILJENDAHL-gården, tänkte hon. Vem har stulit bokstaven H?

Men sedan såg hon två nässelfjärilar och två sädesärlor och glömde planerna på att kontakta staden och kräva H-bokstaven tillbaka.

Liljendahl var i Liljendal

Den rubriken tror jag att jag lekt med förr, men låt gå!

Marknader i små samhällen är bara SÅ härliga. I dag var det åter dags för höstmarknaden i Liljendal. En kort snutt om den skrev till Nya Östis webbsida, där kan du för övrigt läsa också om annat som händer i Lovisa.

Hösten är här, det blir hela tiden lite kyligare och då behövs vantar.

Välgörenhetsorganisationen Lions Clubs plättar har alltid god åtgång.

Det är väl det här man kallar pannkakor i Sverige.
Pannkaka hos oss i Finland är något man gör i långpanna. Wikipedia definierar ordet så här.

Getterna lockade i alla fall familjernas minsta till sig.

Hur galet som helst, del 30

Motorsågar och åter några motorsågar 🙂

Bilden togs på Liljendaldagarna för en vecka sedan.

Vet inte riktigt vad jag ska göra i dag. Har jobbat ett par timmar med texter och bilder som hör ihop med evenemanget Lovisa Historiska Hus, som i år firas 25–27 augusti.

Cykeln blev hos min väninna i går, så ett litet projekt är förstås att ta en promenad dit och hämta den 🙂

Liljendahl i Liljendal

Det var höstmarknad i Liljendal som är en del av Lovisa och där delade jag ut tidningen Nya Östis och pratade med folk. Jag är alltså bara en av många medarbetare på den ultralokala tidningen. Den har ingen anställd, alltså ingen med fast månadslön och tidningen har inte heller en redaktion. Men alla som skriver redaktionellt, på förhand överenskommet material, får arvode enligt utfört jobb.
Det här är helt enkelt ett nytt sätt att göra en tidning. Tillsvidare utkommer NÖ en gång i veckan.
Väldigt många kom fram och tackade för att tidningen finns. Det gör oss medarbetare varma om hjärtat ❤

Jag tycker om att träffa läsare, prata med dem och höra vad de tycker att tidningen är bra på och vad som kunde bli bättre.
Jag tycker om att träffa läsare, prata med dem och höra vad de tycker att tidningen är bra på och vad som kunde bli bättre.

Dagen i bilder

Hade mycket på gång på jobbet i går, men det var inget emot hur jag susade runt i dag 🙂

Först besökte Liljendahl stadsdelen (förr en självständig kommun) med samma namn. Den stavas dock Liljendal och där fick ett seniorboende och ett daghem besök av en ambulerande djurfarm. Intresserade kan läsa mer HÄR.

Sedan åkte hon till en annan stadsdel, Strömfors, som också tidigare varit självständig men nu hör till Lovisa. Där intervjuade jag författaren, reportern och politikern Päivi Storgård som är en av dem som har sitt hem öppet på Lovisa Historiska Hus.

Saarnimäki på Stallbacken i Strömfors bruk.
Saarnimäki på Sågbacken i Strömfors bruk.

När intervjun var nästan utskriven var det dags för nästa jobb. En sten avtäcktes i strandparken Lovisadagen till ära. En kort webbartikel om den hittas här.

Spännande - hur ser stenen ut under skynket?
Spännande – hur ser stenen ut under skynket?

Och för bloggaren Konst eller Konstigt som tycker jag sällan får mycket folk med på mina bilder visar jag nu att även ”en blind höna kan hitta ett korn” 🙂

Människor börjar samlas i Strand- och Stenparken inför avtäckningsceremonin.
Människor börjar samlas i Strand- och Stenparken inför avtäckningsceremonin.

Och hoppas det blir fler fina foton nu då jag fått min nya kamera.
Och hoppas det blir fler fina foton nu då jag fått min nya kamera. Saknar tillsvidare minneskort och batteriet är på laddning, men senast på helgen ska jag använda kameran. Och förhoppningsvis även orka studera manualen så jag kan utnyttja alla finesser.

Sommarbilder och tack till en familj

Stenbron i Sävträsk i Liljendal.
Stenbron i Sävträsk i Liljendal.

I dag har Liljendahl åter besökt Liljendal, tidigare en självständig kommun, sedan några år tillbaka en del av Lovisa.
Var där för att göra en större artikel som publiceras nästa vecka. Den hade dock inget med stenbron att göra.

Vem har dragit en järnväg mitt i skogen?
Vem har dragit en järnväg mitt i skogen?

Den frågan ställde huvudpersonen i mina böcker, Adrian Debutsky, en gång. Ni vet, han kommer från Helsingfors, så det där med järnvägar i skogen är exotiskt för honom 😉

Ser under några dagar till att blommorna på Kretsgången får vatten.
Ser under några dagar till att blommorna på Kretsgången får vatten.

De senaste dagarna och veckorna, eller egentligen det senaste halvåret, har mina tankar ofta vandrat till en viss familj.

I dag publicerades min artikel om familjens kamp i både Östnyland och i Hufvudstadsbladet.

Det är mycket strongt och modigt av familjen att ställa upp och berätta om sina bekymmer. I första hand med en önskan om att kunna hjälpa andra i samma situation.
Jag tackar för förtroendet jag fick, och hoppas artikeln leder till större förståelse för ätstörningar, och fram för allt till att drabbade får vård så fort som möjligt.