Det lilla barnet

… finns alltid inom oss, tror jag. Och stundvis känner jag mig som ett övergivet barn.
I går kväll var en sådan kväll. Efter två riktigt bra dagar då jag kände mig lite starkare och kunde blicka framåt, åkte jag åter ner i en vågdal.

I morse hörde jag sången ”Teddybjörnen Fredriksson” i barnens radio. Kom att tänka på nallen jag fick då jag var fyra år.

Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.
Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.

I går hade jag kommit ganska bra i gång med att tömma en hylla. Jag frågade redan i förra inlägget varför jag hade sparat gamla fakturor från 2003… det är skönt att slänga sådana onödiga papper.

Jag har också preliminärt kommit överens om att köpa ett bord med sex stolar, begagnat men i prima skick. Ser framför mig hur mitt vardagsrum kommer att bli riktigt snofsigt.

Men sedan åkte jag ner i vågdalen och då är det bara att låta tårarna komma.
Jag hade ju trott att vi skulle älska varandra för evigt, alltid kunna prata om allt och tillsammans ta oss genom de svårigheter som ett långt äktenskap sällan klarar sig utan.
Är det naivt att tänka så?

I dag lyser solen. Jag vågar vänta mig en strålande dag vid stranden där jag ska stå i kiosken från 11 till 18. Får lite hjälp av släkten om det blir rusning.
Kom gärna och hälsa på!

11 reaktioner på ”Det lilla barnet

  1. Jag hade just i veckan en kund, en äldre dam, som funderade på setdär med kärlek och äktenskap. Hon sa att hon är så ansvarsfull att hon inte kan lämna sin man vind för våg, även om hon också tyckte att känslorna hade försvunnit redan länge sedan. Hon sköter sin man och byter kisiblöjor. Hennes syster hade frågat henne dagen före bröllopsdagen varför hon valde just honom. ”Han var snällast”, hade hon svarat. Det var ganska tankeväckande.

    1. Visst är det så att man aldrig kan veta hur det går. Men jag har tänkt också på det där, att man ska åldras tillsammans. Man vet inte om den andra får en minnessjukdom eller plötsligt blir så dålig att han/hon måste matas, få blöjorna bytta osv.
      Men kärleken ger krafter, jag tror inte jag skulle ha övergett min make ens om ålderdomen inte blev helt som väntat, med ett gulligt par som sitter och håller handen.

  2. Min point var ju förstås det att man kan aldrig veta hur det går. Det är bara att ta en dag i sänder.

  3. Min förste man och jag planerade att sitta i varsin gungstol och smeka varandras händer på ålderdomen. Av det blev intet. Han hittade en 14 år yngre donna.
    Min andre man, han blev ju sjuk, men jag vårdade honom ömt, han var alltid vacker för mig. Honom ville jag behållt i livet.
    Du får ha dina drömmar och vara barnet och jättebra med att få ut alla känslor! Lev här och nu! Skriv skriv skriv! Där har du nytta av författarskapet! ❤

    1. Tack för din uppmuntran, jag skriver mest hela tiden nu. ALLT kommer ut i dagboken, och kanske blir en bok i framtiden. Går lite mer selektivt till väga i bloggen.
      Du har rätt, mina drömmar kan ingen ta ifrån mig.

      Jag tar så gärna till mig av din livsvisdom.
      Kramar till bästa dig ❤

  4. Ja, ingen vet vad som komma ska … och det får man nog vara tacksam över …
    Jag kommer förmodligen aldrig att veta hur det känns att förlora en kärlek, så som du har gjort. Jag har aldrig älskat på det sättet som du beskriver och aldrig blivit älskad tillbaka på det sättet heller.
    En kort blixtförälskelse i 20-årsåldern räknar jag inte … 🙂

    Min man och jag fann varandra i gemensam osäkerhet och ömsesidigt sökande efter trygghet, och fastande med varandra i en villfarelse där vi skapade känslor som vi ville ha men egentligen inte hade. I efterhand kan man se klarare i hur det egentligen var.

    Han är – har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara – den snällaste och mest pålitliga man jag någonsin träffat. Han uppfyller mitt behov av trygghet, men det stannar också där. Vi har ingen passion i vårt förhållande, och vi är oerhört olika. En del säger att olikheter kan komplettera varandra, men det har jag aldrig upplevt. Vi är så oerhört olika att vårt samliv blir svårt, men vi möts ändå på något sätt, på ”plattformen av trygghet” …

    Nu är jag väldigt öppen, utan att för den delen gå in i detaljer … men jag vill så gärna försöka förmedla lite av min egen smärta och sorg, som bottnar i ett helt annat öde än när man drabbas som du.
    Min sorg består av rädslan att gå i graven med denna saknad och längtan brinnande i mitt hjärta. Just nu saknar DU det du haft. Jag kommer att sakna det jag aldrig fick …
    … tror jag … eftersom jag levt ett liv med en längtan som jag aldrig lyckats göra något åt. Numera känner jag mig dessutom så gammal att alla möjligheter förmodligen gått mig förbi. Det är också en sorglig känsla …
    … men,som sagt, att tro är en sak … Hur det verkligen blir är en annan ….
    Det är inga tröstande rader det här, ändå kommer de ur medkänslan för din situation. Jag kan inte jämföra mitt med ditt, men jag känner igen smärtan ändå …

    1. Alla har vi våra olika smärtor, olika öden, olika sorger.
      Man kan inte jämföra dem med varandra, inte förstå allt, speciellt inte om man inte gått igenom nåt liknande.
      Men du har ändå en fin förmåga att försöka, att ge stöd, sätta dig in i andras situation.
      Tack ❤

  5. I nöd och i lust, det är ju det löftet man ger varandra. Men det håller ju ofta inte livet ut. Det är du inte ensam om att råka ut för. Å det är ju han som lämnat dig, glöm inte det! Så det är han som brutit löftet.
    Hoppas vädret hos dig är bättre än här. Mycket folk kan då skingra dina tankar…
    Å du, barnasinnet ska man ha i behåll hela livet!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.