Tycker att bilden passar rätt bra med temat ”förlåta eller oförlåtligt”.
Den här statyn finns i Lovisa kyrka. På Wikipedia kan vi läsa att Lovisa kyrka inte har någon altartavla, utan i stället en gipskopia av den danske konstnären Bertel Thorvaldsens Kristus-staty från 1839.
Orsakullans ord/utmaning i dag är ”Nej, detta är oförlåtligt”.
Det finns mycket som kan kännas svårt att förlåta. Allt från grymma svek av nån som stått dig nära, till våldshandlingar, speciellt riktade mot barn eller äldre försvarslösa och mot djur. Annars sägs det ju att det gör gott för oss alla att lära oss förmågan att förlåta, men det här var några tankar som väcktes av Madeleines utmaning.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja, Den pryder sin plats. 🙂
Den är stor och på något sätt bidrar den till den värdighet och det lugn jag vill känna i en kyrka 🙂
🙂
Den är vacker tycker jag och passar bra in på att förlåta..🙏 Förlåta kan vara svårt i alla fall för större svek och våldshandlingar..men man får väl försöka.
Tack ännu en gång för tipset om boken en fråga om dagen.. kram 🤗
Roligt att du köpte boken. Hoppas att den ger dig mycket nöje 🙂
Vissa handlingar kan kännas oförlåtliga, det vet vi – men försöka kan man, och det känns för det mesta bra då man kan förlåta nån.
Fredagskram!
Vacker staty.
Allt går tyvärr inte att förlåta. Men man måste försöka leva med dessa minnen.
Kramar från oss
Många minnen måste vi lära oss leva med – ja.
Kram!
Det är oerhört viktigt att lära sig förlåta. Sig själv och andra. Tror nog man på sätt och vis är en bättre människa om man lär sig förlåta och gå vidare än att gräma sig och tycka synd om sig själv och stampa på stället. Att söka professionell hjälp för att komma över orättvisor ( o dyl) man upplevt och har svårt att glömma och förlåta är mycket klokt och terapeuter kan hjälpa till med att bearbeta händelser man upplevt och kämpat sig igenom. Vi är bara människor. På gott och ont….
Ja, viktigt att kunna förlåta även svåra saker, först efter det kan vi gå vidare.
Jag fick mycket hjälp via terapin efter skilsmässan och läste faktiskt nyss ett tack-brev som jag hade sparat.
Terapeuten ville att jag skulle skriva ner allt som jag var tacksam för / ville tacka ex-maken för.
Det blev en lång lista och jag skulle läsa den högt för terapeuten och maken – vi grät alla och det kändes förlösande.
Så tacksamhet och förlåtelse är viktiga.