Vår vackra Kristusstaty

Tycker att bilden passar rätt bra med temat ”förlåta eller oförlåtligt”.
Den här statyn finns i Lovisa kyrka. På Wikipedia kan vi läsa att Lovisa kyrka inte har någon altartavla, utan i stället en gipskopia av den danske konstnären Bertel Thorvaldsens Kristus-staty från 1839.

Orsakullans ord/utmaning i dag är ”Nej, detta är oförlåtligt”.
Det finns mycket som kan kännas svårt att förlåta. Allt från grymma svek av nån som stått dig nära, till våldshandlingar, speciellt riktade mot barn eller äldre försvarslösa och mot djur. Annars sägs det ju att det gör gott för oss alla att lära oss förmågan att förlåta, men det här var några tankar som väcktes av Madeleines utmaning.

Glad måndag, luciadag! 13-12-2021

Ikväll kröns Lovisanejdens Lucia Luna Heino i Lovisa kyrka. Det kan man följa i direktsändning här, åtminstone då man bor i Finland, men kanske man kan se det även i andra länder? Sändningen börjar klockan 18 finsk tid. Det borde också vara möjligt att se inspelningen i efterhand.

Om någon av er som läser min blogg kollar detta, berätta gärna om ni såg sändningen eller om det var något strul.

Det här samarbetet som Nya Östis har med Loviisan Sanomat TV är mycket värdefullt. NÖ har ju inte möjligheter att strömma sändningar. Vi samarbetar också med Agricola svenska församling, med lokala Röda Korsets avdelning och med Östra Nylands Ungdomsförbund.

Då vi uppvaktade lucia och hennes familj för en dryg vecka sedan gav vi den här blombuketten till henne, donerad av Firma Kim Svenskberg.

Här i mina kvarter

… ser det ut så här. Chiewitzgatan heter gatan. Det är Georg Theodor von Chiewitz och Julius Basilier som ritat vår kyrka.

Det har varit en grå och blöt, regnig dag, plus sex grader. Jag tog paus mitt på dagen för att åka till min mamma och skjutsade henne till pensionärernas träff som är varannan onsdag.

Annars har dagen gått vid datorn. Först skrev jag artikel och notiser från gårdagens fullmäktigemöte. Mötena hålls vanligtvis på onsdagskvällar och då är det inte lika bråttom att få ut texterna till tidningen, men nu ville vi förstås ha med det i morgondagens blad.

Onsdagseftermiddagar är också ”fylla hål på sidorna”-dag. Ibland behövs mer material, en och en halvsida kan vara tomma, ibland behövs bara notiser.

När tidningen är klar om några timmar kan jag pusta ut och så försöker jag som vanligt ta det lite lugnare och ha ett socialt liv mot slutet av veckan 🙂

Kyrkan och Bonga slott

Det blir en del bilder i repris, inte exakt samma som jag visat förr men samma motiv. Nya vinklar, andra årstider.

Här har vi Lovisa kyrka och Bonga slott.

Slottet ligger till höger på bilden, där som människorna promenerar. I skymundan av rönnbärsträdet.
Här bor en konstnär och hennes man. En del av huset är utställningslokal.

I dag firar vi Lovisas namnsdag. Skål på den saken 🥂

Fina fönster, del 173

Vackra kyrkofönster i Lovisa.
Det har inte blivit så många nya fönster i min serie här på bloggen. Jag fotograferade ofta sådana utomlands, men nu har vi ju inte kunnat – eller ens velat – resa, så serien har lite torkat in.

Jag får väl lov att bli mer på alerten här på hemmaplan i stället. Hitta de fina fönster som säkert finns här och där.

Snart har jag jobbat klart för i dag och nu stundar något så ovanligt och lyxigt som fyra dagars ledighet! Jag har inte planerat in något speciellt, utöver shindobehandling på fredag. Men bara det att inte behöva ha väckarklockan att ringa och att timmarna vid datorn kan minskas är skönt 🙂

Trevligt att vara gäst i Herrens hus

Här stod jag och väntade över en kvart i dag och undrade varför dörren till Herrens hus var stängd. Jag skulle ju infinna mig vid ett visst klockslag för intervjun / kaffediskussionen som hade med fastan att göra och som arrangeras digitalt av Agricola svenska församling.

Här hann jag redan bli nervös. Jag tycker mest om att uttrycka mig i skrift, inte att tala utan att ha papper framför mig. Så jag hade en utskrift med lite stödanteckningar med mig.

Sedan visade det sig att dörren inte alls var låst. Den var bara trög och tung 😀 Och jag kom in helt lagom då sista tonerna av orgelmusiken ljöd under dagens digitalt sända gudstjänst.

Fredrik Geisor ledde diskussionen på ett avslappnat och bra sätt.

När sändningen började var jag inte alls nervös, för vem skulle behöva vara rädd i Herrens hus, frågade vi oss. Kaffe-te-diskussionen strömmades via församlingens webbsajt och via dess FB-grupp.

Och här är jag åter påväg hemåt. Plus tre grader, blå himmel och dripp-dropp ❤

Svävande typer i parken!

Vi har ett nytt ljuskonstverk i Lovisa. ”Mångkunniga konstnären Alexander Reichstein har tidigare visat sina arbeten på flera orter i Europa. Nu fick Lovisa chansen när andra städer ändrade sina planer i sista stund.”, skriver Nina Björkman-Nystén i Nya Östis som kommer ut den 10 december.

Mestadels har jag hört och läst exalterade och fina, berömmande kommentarer om det här konstverket. Några enstaka säger att de svävande människorna, gjorda av böjd ståltråd, ser kusliga ut. Som om de vore döda personer som flyger bort från kyrkan.

Jag tycker konstverket är väldigt fint!

Själv var jag inte den enda i dag som fotograferade de blå figurerna. Sedan de kom upp inför självständighetsdagen i söndags har jag sett otaliga bilder på dem, speciellt i sociala medier.

Och vår kyrka är också fin ❤

Lovisabyggnader, tankar, minnen

Det är en solig och fin förmiddag med svalor som pilar runt över skyn. Glad över att jag fortfarande kan höra deras höga läten.

Kanske jag hinner ta en cykeltur i dag, fastän onsdagen brukar kräva mycket tid vid datorn, dagen innan tidningen Nya Östis ska ut.

Kollade mitt bildarkiv från sommardagarna som hittills gått och bjuder nu på några av dem.

Alexandersgården. Även Segermanska gården kallad nån gång.

Här har alla möjliga företag varit verksamma, bland annat bageri och skomakare. Nu finns här fastighetsförmedling och blomsteraffär. Konstnärer och grafiker är också aktiva på gården.

Jag har själv goda minnen från tiden då Östra Nylands redaktion fanns här. Tidningen lades tyvärr ner 2015, och då föddes Nya Östis. Dörren var vår ingång från gården, vi hade en också från gatan. Vid det stora fönstret till vänster om dörren satt jag och skrev då jag var reporter. Fönstret till höger om dörren var fikarummets.

En del av Lovisa kyrka.

Då vi hade fotokurs den 13 juni knäppte vi en massa bilder. Medan jag väntade att Pia och Nette blev klara med sin porträttsession och andra bilder på den södra kyrktrappan tog jag den här bilden.

Prästkragar på min systers gård.

Blommor som väcker barndomsminnen. Det fanns en äng full av blomster utanför min mammas fasters hus i Antby där Runar Schildtvägen nu går. Hennes hus var då ett av få på området. Nu finns där många, många.

Våren flyttade in

Såhär års vill jag ha vårblommor på bordet och även understöda lokala företag.

Tog i dag en kort promenad på en knapp kilometer. Solen sken, det blåste lite och var kanske ett par grader varmt. Fint väder med andra ord.

Hade ärenden till bokföringen. På dörren fanns en lapp med STOPP-märke och text om att förkylda personer eller människor som nyss varit utomlands inte får komma in. Postlåda fanns. Jag kunde i all hast överlämna mina papper och traska vidare.

Vår vackra kyrka.

Följande anhalt var inte kyrkan den här gången, men ett föreningshus där jag hade post att lämna i en låda.

Jean Sibelius smittar i alla fall ingen i dag.

Blomsteraffären bakom hörnet till mitt hem hade öppet och där köpte jag vårblommor.

Vi inhiberade massagen, såväl massör som jag tyckte att det var bäst så.
Resten av dagen tillbringar jag ensam hemma.

Blandat från Lovisa

Har en längre tid haft foton i mitt bloggarkiv. Bilder som jag inte hunnit publicera eller inte haft nån direkt orsak att visa. Så nu lägger jag ut några av dem utan att placera dem i något sammanhang 🙂

Gatan till och från Tullbron, jag tror att adressen också är Tullbron.

En lummig vy som jag fotograferade då jag var på utställning hos Päivi Melamies, som har ett hemgalleri nära Tullbron.

I samband med ett jobb på Bonga slott i våras tog jag den här bilden av grannbyggnaden, Lovisa kyrka.