Kyrkan och kyrkliga gubbar

Nu har jag fått lite fnatt på att fotografera vår kyrka i Lovisa. Och då jag ser den ur olika perspektiv, i olika väderlek, sena kvällar eller tidiga morgnar (har inte ännu hänt men kan komma att hända) – har jag insett att jag kan få många olika slags bilder som beskriver våra fina kyrka.

På väg hem från kvällens raska promenad såg jag dessa snögubbar! Vem har byggt dem? Så roliga de är!
Och ser ni det där grimaserande ansiktet lite lägre ner mot vänster? En skrattande gubbe, utan kropp 🙂

Ja, alltså dimma… minus fem grader, ingen blåst. Ser ni rimfrosten på träden? Sagolikt vackert.

Det är min 114:e promenaddag. Och jag kan bara konstatera, att allt har jag upplevt från vacker höst och sensommarvärme, till iskall kyla och yrsnö, dåligt väglag, halka och blåst… men sedan kommer det här! Också vintern har sin fantastiska charm ❤

Kyrkan fotograferad från en annan vinkel igår 🙂

Skönt med rask promenad igen!

Kyrkan fotograferad ur olika vinklar, massor av gånger denna vinter. Tiden på tornuret stämmer inte. Vad problemet beror på vet jag inte, men klockan brukar visa olika åt olika väderstreck 🙏😄

Första gången i dag på många veckor som jag kunde gå en rask, sen kvällspromenad! Hade Ice bugs eftersom det ligger isfläckar på många ställen, men på många fler stråk låg det MJUK SAND, … grus! En sådan härlig känsla! Att inte behöva kolla vartenda steg, var lägger jag ner fötterna. Inget regn, ingen hård blåst, plus tre grader.

Jag blev så i farten att jag återupptog ”kutandet i kyrktrapporna” ❤ Därför blev det också den här bilden.
Hälsosteg, 2600.

Annars har den här dagen åter handlat om jobb för tidningen. Intensivt är det, måndag, tisdag, onsdag.

Förra natten sov jag uruselt. Lade mig klockan 23. Somnade 03.30. Tankarna virvlade runt. Min hjärna går på högvarv ibland.
Jag skulle gärna se den undersökt. På riktigt.
Brukar sova bättre följande natt och har inte de här usla ”sovnätterna” med bara fyra-fem timmar oftare än en gång i månaden, lyckligtvis.

I går fick jag en del kommentarer om att jag är främlingsfientlig då jag blev rädd för mannen som sprang emot mig och kom nära mig och sa nåt typ ”manja, maania”… De som tycker jag är fientlig får så tycka och vara modigare själva. Jag tyckte mannens beteende var suspekt. Har du en fråga till en person störtar du inte över gatan och flyger på en henne eller honom. Det finns olika sätt att närma sig sina medmänniskor på ett lugnt sätt om du har frågor.

Och så kan jag inte i sammanhanget låta bli att hälla mer bränsle på elden.
Erdogan-dockan i Stockholm. Onödigt att provocera, säger jag. Nödvändigt, säger de som tycker att yttrandefriheten går först av allt.
Skända flaggan. Satirtävlingen av Norrskensflamman i Sverige. Onödigt, säger jag. Nödvändigt och viktigt, säger de som tycker att vi inte får vara ”medlöpare med Erdogan, Turkiet m.fl. ickedemokratiska aktörer”.

Huh-huh, säger jag. Inte är det lätt. Och vi ser så olika på saker och ting, och så blir det en massa bråk kring sånt.

Börja baka?

Jag har en längre tid ”ondgjort” mig över att det finns så få lediga ytor i mitt kök.
Dels är köket litet i en tvårummare på 51 kvadratmeter, dels har jag en stor bordsdator i köket. Den till hör Nya Östis och vår hjälplayout.

Varför står den i mitt kök? Ja, för att jag tyckte den tog för mycket utrymme i mitt vardagsrum. Då coronapandemin drabbade oss alla ville vi inte trängas in i ett litet kontor på annat ställe, och då tänkte jag att hjälplayouten mycket väl kan göras hemma hos mig.

Så långt, allt väl och okay. Jag satt ju aldrig ensam vid köksbordet och åt ändå. Jag tog frukosten och andra måltider till vardagsrummet eller till arbetsplatsen i sovrummet. En anpassar sig och en tycker fortfarande i dag att det här är ok.

Tills jag såg att recept. Päron-feta-pirog/pastej.
DEN vill jag tillreda! Men hmmm… var kan jag kavla ut deg?

Med väninnan och kollegan Pias hjälp tömdes och omorganiserades allt i mitt kök på nolltid (15 minuter).
Och nu har jag en yta där jag kan baka.
Mikrovågsugnen och brödlådan hittade andra platser (i köket faktiskt).

Så nu inställer sig följande fråga.
När ska Carita baka bröd, tillreda pastejen?
Svar: hon ska göra det. Nån gång, snart. I december. Men hon säger inte vilket år 🤣

Plus två grader, härligt då det slutat blåsa och snön yrde inte längre ner klockan 18.30 då jag tog kvällspromenaden.
Kyrkan sedd ur en annan vinkel.
4431 steg i går, 2700 i dag!

Lucka 14, jag ska lära mig älska snön

Bäst att lära sig acceptera det som sker, det jag inte kan förändra.
Och då gäller det i nuläget att lära sig älska snön, och att göra det bästa av varje dag jag har kvar på denna jord.

Då jag kom ut från kyrkan efter luciakröningen igår frågade jag av en man som råkade komma ut samtidigt: ”Är det du som har beställt det här ovädret”. Vi stannade upp på översta trappavsatsen, utanför dörren och han sa ”Ja, men är det inte vackert?”

Jag kunde inte protestera. Det ÄR vackert.

Bild tagen tidigare på dagen igår. Vit snö. Inte brun eller grå.
Vackert? Ja, egentligen.

Nu får det vara slut på gnället och förbannelserna kring snömängderna.
Jag tar dagen som den kommer.

Vill ni ser mera snö, eller nåt annat?

Här jag på väg till idrottshallen där Lovisa Tor mötte grannstaden Borgås PSS i dag. Det blev tyvärr förlust, igen.
Men jag fick ihop nästan 5000 steg och noterade att det i dag var 71:a promenaddagen på raken sedan den första oktober. Heja mig!

Vy mot Degerbygatan. Vet inte om ni är så intresserade av att se våra snömängder 🙄😂 Men nåt slags dokumentation för framtiden blir det ju ändå för mig själv. Minnet sviker ju ofta och det är lätt att glömma när första snön kom, i vilka mängder och hur vintrar – eller somrar likaväl för den delen – ter sig från år till år.

Ahaa! Det är inte mannen som ska in i målet. Det är BOLLEN som ska dit. Okay.

LITE tunga var stegen hemåt i ensamheten efter innebandyförlusten.
Men efter en timme hade besvikelsen lagt sig och jag började pyssla med julkort.

Det blev en lång arbetsdag, men promenader gör alltid gott

Klockan var kring halvåtta då jag slutade jobba för dagen. För att tömma hjärnan, få frisk luft, kanske klarare tankar och syn på vad det är jag håller på med – hur jag kunde få det lugnare ibland – tog jag en promenad. På hemvägen stannade jag upp vid kyrkan där dörren var öppen efter en konsert. Marschallerna lyser så fint vid trappan.

På dagen hade jag räknat arvoden. Det gör jag alltid sista helgen i månaden.

På kvällen var jag med på luciajuryns möte. Rösterna i årets val räknades. Här kan du läsa vem som blev Lovisanejdens Lucia 2022.

Det är fint att traditionen kan fortsätta, med ett luciafölje i vår bygd. Men det blir allt svårare att hitta kandidater, vilket är fullt förståeligt då de unga som går i gymnasiet har fullt upp med studier och fritidsaktiviteter. Själva arrangemanget kräver också tid, frivilliginsatser från olika håll. Det kan vara dags att fundera på ett nytt koncept, så att traditionen med ett följe som sprider ljus lever kvar och att pengar samlas in till hjälpbehövande i trakten. Samtidigt som arrangemanget borde bli lättare för alla att ro i land, och såväl roligt som mindre krävande för dem som vill medverka i ljusföljet.

Två av sex lådor för röstsedlar, och lite uppbullat för luciajuryn 🙂 🕯

Något som är bra med mörkret

Jag tycker det är trist då det är så mörkt mest hela tiden. Blir kanske inte direkt deppad… promenaderna piggar nog upp mig trots allt. Men ändå. Hösten och vintern är inte riktigt mina årstider.

Då gäller det att se ens NÅT positivt med mörkret.

Vi har en vacker kyrka som lyser så fint i mörkret.

Men jag tänkte också då jag klädde på mig före promenaden. Vem ser hur jag ser ut?
Hade dubbla byxor i dag då det var nästan minusgrader. Ett av de båda paren var korta sommarbyxor som slutade ovanför vristen. Under dem hade jag leggings. Raggsockor i promenadskorna. Blå jacka, rostfärgad scarf för att hålla luvan tätt runt huvet. Reflexband runt armar och runt ena vristen.

Klädd på detta sätt går jag inte in i en affär. Men vem bryr sig då jag är ensam ute på promenad och det är mörkt som i en säck på många platser. Väljer förstås nog för det mesta upplysta leder, men ingen känner igen mig ändå 🙂 Jag möter inte ens många andra som går. De flesta cyklar eller åker bil.

Hälsostegen, dag 30, två raska turer

De dagar som jag går bara korta turer gör jag dem i rask takt. I jackans fickor har jag bara stegräknaren (mobiltelefonen) och ibland kontanter eller plånboken. Behöver jag handla har jag ryggsäck.

Fram och tillbaka till K-affären, 1300 steg. Inte tillräckligt för att nå dagens mål.

Så efter att jag räknat arvoden och gjort diverse andra jobb för tidningen blev det ännu en snabb ”språngmarsch” på kvällen. Nordanvinden har slutat vina, luften är krispig, härligt syrerik, lagom kall. Får upp pulsen bra och känner hur det ”doftar härligt av kylan” då jag kommer hem till trappuppgången igen.

Den här gången sprang jag inte i kyrktrapporna, men jag hade fart på från början till slut då jag rundade ett par kvarter.
Stegmätaren visade 2936. Vet att jag tagit några hundra mer, men det spelar ingen roll 🙂 Dagens mål uppnått.

113 420 steg har jag tagit på 30 dagar. Målet 75 000 krossat utan problem 💪 Kampanjens sista dag imorgon, men efter det fortsätter jag i Folkhälsans kampanj ”Aktiv året om” som börjar den första november 🙂

Hälsostegen, dag 11

I dag fick jag ihop steg lite här och där. Ett besök på kyrkogården och ärenden i olika affärer gav ett visst antal steg. Dagen slutade sedan med en rask spurt runt några kvarter i en frisk, ganska kall vind men härligt var det! 2991 steg. Tror inte att mobilen räknar helt rätt, mer i underkant än i överkant men då fuskar jag i alla fall inte 🙂
Rådhuset i närbild och nyrenoverad balkong.
Forum till vänster, torget till höger och kyrkan längst fram.

Då jag var som mest inaktiv visade mitt aktivitetsarmbandsur 3–5 procent aktivitet per dag. Det vill säga det som registrerades då jag jobbade vid datorn nio timmar och däremellan gick till toaletten och ut med skräppåsen.

Nu har den sedan första oktober visat en aktivitet på 23–31 procent. Bra jobbat, säger jag själv! Motionsfantaster och superaktiva får säga vad de vill, fnysa där hemma om det känns bra. För den vettige talar ju siffrorna sitt tydliga språk. Klar förbättring av aktivitet 💪🏆🥇

Hälsostegen, dag 5

Det kanske blir lite ensidiga inlägg nu men jag har tänkt att jag rapporterar hela denna månad mina hälsosteg, för att Folkhälsans kampanj pågår hela oktober.

Tanken är att promenaderna ska fortsätta också varje dag i november, men då lägger jag upp bara ett inlägg i veckan. Där samlar jag alla steg och några bilder från turerna.
Totalt 4016 steg i dag, en del av dem kom under dagen då jag var på affärsrunda och alla steg räknas för mig. Den verkliga promenaden blev 1,8 km lång. Det hade slutat regna då jag kom iväg vid halvfemtiden.

Jag såg många vackert färgade buskar och träd. Lyckades inte fånga färgerna på fotona så fina som jag såg dem med ögonen. Och så såg jag en ekorre 🙂

Endast de 300 sista metrarna hade jag ont i vänstra låret och lite i ryggen också. Då satte jag mig på en bänk i en park och vilade en minut med kyrkan framför mig 🙏 och det hjälpte 🙂

Föreningen Folkhälsan i Lovisa kämpar i klassen för medelstora föreningar. De är uppdelade i grupperna små, medelstora och stora föreningar utgående från medlemsantal. Bland 49 föreningar i sin klass ligger Lovisa idag på femte plats och föreningen i Liljendal (en by i Lovisa) ligger trea. Heja heja!