Sortering och storseger

Har kommit igång med att pussla ihop ramen, kantbitarna, till senaste pusslet. Distraktion, terapi, vardagsgöra – kalla det vad som helst men det håller tankarna, stundvis, borta från kriget.

Visst följde jag ändå det som tv rapporterade om vår president Niinistös besök hos Biden i USA. Likaså det som våra kvinnliga statsministrar, Sanna Marin och Magdalena Andersson, sade.

Jag litar på dem som leder våra länder. Jag litar på Sverige och på övriga Norden och på västländerna överlag och det goda ska segra 🙏 Men det kommer tyvärr att kosta. Såsom det kostade Finland 1939–1940.
Vardagslivet fortsätter också med Tors innebandymatcher. Seger 12–2 i dag. Vi toppar tabellen i Finlandsserien och har goda chanser att avancera till division ett. Men det blir kvalspel ännu längre fram i vår.

Att hinna städa gör mig glad

Något så vardagligt som att städa har gjort mig glad i dag. Jag vill att varje pryl ska ha sin plats. Det ska råda harmoni i bostaden och den ska vara tämligen lätt att städa. Nu är det inte alltid så, och jag flyttar därför på saker ibland. Ger också bort såväl pussel som böcker och annat som inser att jag inte behöver/inte har använt på ett tag. Då kan jag med gott samvete köpa något nytt som jag vill ha.

I dag har jag plockat bort pusslet som nyss blev klart och städat två bord.
Imorgon ska jag dammsuga.

Och idag köpte jag första hyacinten!

Vi har fått en möbelaffär till Lovisa. I Stemma kan man köpa allt från soffor och bord till sängar, stolar och lampor. Mattor, kuddar och olika inredningsprylar fanns också. Inte ett så jättestort urval men jag tror att kunden kan beställa sånt hen vill ha och få det rätt fort.

Vid ingången ser det ut så här. Sedan finns en större ”hall” där sängar och soffor med bord och lampor visas.

Satte igång en ny utlottning på min blogg. Vill du vinna Muminservetterna ska du följa instruktionerna på bloggens startsida genom att klicka på bilden uppe till höger.

Varit en lugn och bra dag

Home sweet home ❤ Så sant som skrivet och sagt.
Levande ljus nu på kvällen, både inomhus och på balkongen. Läsa tidningar, skriva dagbok.

På förmiddagen – lagom med jobb, ingen stress. Har gett ut en del texter, planerat kommande tidningar.

Har också hunnit göra mycket på privat plan. Kört en tvättmaskin, hängt tvätten. Fört ut tidningar och kartong till insamlingskärlen. Allt sådant där osexigt som hör vardagen till men som MÅSTE göras.

Ibland tänker jag att jag inte har nåt intressant alls att berätta om mitt liv. Inga romanser, inget annat omvälvande häftigt.

Men den här vardagslunken är egentligen något av det bästa jag kan ha.
Jag saknar egentligen ingenting. Jag har ett jobb och jag klarar min ekonomi, tillsvidare, från månad till månad. Det är tufft att vara egenföretagare men jag har fixat det ända sedan sommaren 2016!

Jag har mina nära och kära, och jag har vänner, några riktigt nära och lojala sådana.

Om allt en dag skulle brista, om jag skulle mista det jobb jag har i dag, om jag skulle drabbas av en svår sjukdom.
Ja.. det finns en massa OM och osäkerhet i våra liv.
Men saker och ting brukar ordna sig ändå.

Jag trodde ju att jag skulle gå under totalt i maj 2014. Hur skulle jag klara mig att ens andas då HAN, mitt livs stora kärlek, lämnade mig?
Men det gick. På något vis och vänster fixade jag det.

I dag känns allt det där inte längre så dramatiskt.
Men just då som det hände var det otroligt svårt.
Jag minns hur det dröjde några veckor innan jag klarade av att berätta det för alla i min närhet. Att han hade valt en annan kvinna.

Svårigheterna i mitt liv vill jag inte glömma. Jag vill lära mig något av dem. Hela tiden växa som människa.

Tankar som handlar om sorgerna i mitt liv finns alltid där. Men de lever inte längre på ytan. Jag måste inte alltid ventilera dem, skriva om dem.

Men ibland tränger de sig på och yrkar på att förvandlas till texter.
Jag ska skriva en bok om allt det här någon gång. Men när det blir, det vet jag inte 🙂

 

Att hitta den där pusselbiten som fattas

Det här pusslet har 1500 bitar. Det är 90 centimeter brett och 60 centimeter högt.

Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?

Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?

Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.

Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀

Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.

I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.

 

Vardagen här hemma

Jag har inte varit så bra på att dokumentera min vardag här på bloggen. Alltså vardagen hemmavid 😀

Kanske för att jag tycker att den inte är / varit särskilt intressant.

Följer tv-nyheterna varje eftermiddag, mot kvällen även Sveriges TV.

Nu finns det inte så många alternativ till bilder fotograferade utanför hemmet. Jag är inte 70+ så jag får gå ut, men jag undviker kontakt med andra människor en tid framöver.

Fem timmar har gått vid datorn till att planera kommande tidningar. Allt på distans. Massor av mejl en del telefonsamtal.

Mot eftermiddagen öppnar jag teven för att följa med senaste nytt på finländska coronafronten.

Finska lokaltidningen läste jag  i morse, Hufvudstadsbladet lite senare. Har allt oftare börjat sitta vid mitt stora bord med tidningar och dagbok.

Här jobbar jag med Nya Östis. Mestadels via mejl och så redigerar jag texter. Ska så småningom börja räkna arvoden. Månaden lider mot sitt slut! Vi har bara en tidning kvar i mars.

Min osminkade vardag

Jag brukar sällan ställa till rätta allt innan jag tar bilder. Beror förstås lite på vad som fotograferas och varför, men på bloggen låter jag också ”små katastrofer” komma med.

Osminkad vardag stämmer också på mig själv som kvinna. Jag använder numera nästan aldrig något annat än fuktighetskräm, och det är ju ingen make-up. Mina ögon tål inte längre vilken mascara som helst, har aldrig varit bra på att använda vare sig ögonskugga eller eyeliner 😀 Läppstift även väldigt sällan.

Jag får duga som jag är helt enkelt, naturell 🙂

Så här ser min säng ut på vardagarna. Inte nattetid förstås. Den ligger på lagom avstånd snett bakom min kontorsstol, så här läggs alla papper på hög som behöver åtgärdas under dagen. Här finns också mina två telefoner och fjärrkontrollen till radion.

Vid månadsskiftet är det mycket administrativt jobb som har med tidningen att göra. Men även annars uppdaterar vi nästan dagligen listor på artiklar och annat som ska göras.

Jag ser positivt på det hela. Bra att det finns jobb! Fint att just jag får vara en del av allt det här. Bara jag ännu lär mig säga NEJ ibland och även att bara skjuta vissa oviktiga saker åt sidan, inte vara den där duktiga-flickan – då blir allt bra 😀

Vardag är vardag

Ett arkivfoto. Taget hos en väninna. Stora fönster utan gardiner, med utsikt över havet. Tänk att sitta och spela piano där, om man kunde klinka nåt annat än Idas sommarvisa 🙂

… det kom vi fram till efter mitt förra inlägg.
Då någon jobbar så mycket som jag finns det inte mycket spännande att skriva om 😀
Vardagen är vardag, som får enstaka avbrott om man reser bort eller går på en fest.

Sedan kan det också inträffa olyckor, man kan bli sjuk, få hjärtesorger att skriva om. Gärna skulle jag skriva om lycka och kärlek, om en sådan kom in i mitt liv. Tänk att åter någon gång få uppleva pirr i magen, hur det är att vara kär ❤

Men jag sitter mycket hemma vid datorn och ger ut texter. Jag har skrivit min första ledare som chefredaktör för Nya Östis, den som är tänkt att komma ut den första augusti.

Jag planerar kommande tidningar, har kontakt med kollegor som också jobbar hemifrån och mejlar med frilansare. Det är nog inte riktigt det ultimata läget för att hitta drömprinsen 😀

 

Vårt dagliga bröd

… kan vara fullt av hål. Eller luft. Hur vi nu vill se det.

Detta är en bild i serien från min icke glamourösa vardag 🙂
Men en vardag jag är nöjd med ändå.

Ibland är vissa vardagar stressigare än andra. Det har varit full fräs under många dagar nu, så jag måste ta mig egentid fredag, lördag, söndag för att orka.

Skulle finnas mycket att skriva om sjukvården i Finland. Övervägande positivt, men en del frågor och ovisshet och oro uppstår också. Är man inte själv aktiv som anhörig kan man inte räkna med att hela tiden hållas uppdaterad. Sjukskötarna och läkarna gör ett fantastiskt jobb, deras tidtabell är troligen ofta pressad.

Tänker på de sjuka äldre personer som inte har anhöriga med möjlighet att göra sjukhusbesök varje dag 😦

Aj jo, min vardag!

Så här Företagardagen till ära har ensamföretagaren Carita jobbat hårt för sitt medieföretag ända sedan i morse. När hon blev hungrig tog hon några plättar till lunch. Vet inte om det här är det som man i Sverige kallar pannkaka? Men pannkaka hos oss är en annan sak.

Precis när jag hade ätit upp nästan alla kom jag i håg – vardagsfotografera!
Och sylten har lagom formen av ett ❤

Den här dagen känns bra då vi fick höra att mamma får komma tillbaka till Lovisa sjukhus. Hon har varit piggare, till och med löst korsord. Men det är fortfarande bara en dag i taget, bara två veckor efter den stora operationen.

Tacksamhetslista

Då jag gick i terapi efter skilsmässan för fyra år sedan avslutades den med att jag skulle skriva en tacksamhetslista. Fanns det något jag var tacksam för? Vad hade de sexton gemensamma åren gett mig?

Ja. Det fanns massor som jag var tacksam för då och sådant som jag är tacksam för än i denna dag.
Listan blev lång. Jag tror att jag kom på sjutton punkter. Det var befriande att snörvla och gråta sig genom den då jag skulle läsa upp den högt för dåvarande make och terapeut.

Också i dag känner jag tacksamhet för mycket. Varje dag tänker jag på det jag har att vara tacksam för, i stort och i smått.

Solen kan åter lysa över Bond!

Tacksam för
– att jag åter kan låta solen skina in i bostaden utan att storkna för att det blir för varmt 🙂
– att jag bor i ett hus där jag känner mig trygg, men fina grannar och ett lugn som inte finns överallt i våningshus

Solen kan äntligen lysa in genom köksfönstret också utan att det betyder att temperaturen stiger till +32.

Jag är tacksam för
– att jag har en fin syster att dela allt med
– att jag har härliga vänner som kommer med spontana kramar och frågar hur jag mår
– att jag har ett jobb som ger mer än det tar

Tacksam för att
– jag i vardagen kan göra vad jag vill, titta på Finnkampen och dricka vin utan att nån har synpunkter och tycker jag borde göra något nyttigare

Jag har bott här ett år nu och tycker vi kan skåla för det!
Tack och kram till alla som läser min blogg, vare sig ni kommenterar eller inte 😉

Men mest tacksam är jag för att mamma just den här dagen var piggare än på länge ❤ Då man sett henne supertrött, så att hon knappt orkat prata – samtidigt som man förstår att det tar tid för en äldre person att återhämta sig från en stor operation – betyder det SÅ mycket att hon just i dag orkade pladdra på, till och med skämta och skratta.

Om morgondagen vet vi inget. Fånga den stund du lever i!