Personligt

Att skriva dagbok är personligt. Så jag gläntar bara lite på sidorna i min.

Handskrivet, över hundra häften sedan 1976.
Handskrivet, över hundra häften sedan 1976. Med klisterbilder på sidorna, så klart 🙂

Många av mina bloggvänner berättar om sin vardag. Det vill jag också göra.
Men så tänker jag… äh, vem skulle orka läsa om den? 😀

Man stiger upp, har sina morgonrutiner, går eller åker till jobbet.
Där är vardagen verkligen inte enahanda, men den får ni tal del av på min
arbetsblogg.

Sedan kommer jag hem och då vill jag gärna ta det lugnt. Jag läser tidningar och böcker. Jag spelar Wordfeud och skriver dagbok. Jag ser på tv, håller kontakt med vänner via bloggar, på telefon och på Facebook. Jag kör en tvättmaskin och hänger kläder på tork, jag städar, jag diskar, jag pysslar om mina krukväxter.
Vem tusan vill läsa om sånt?

Wordfeud, ett fint tidsfördriv.
Wordfeud, ett fint tidsfördriv.

Ändå är det här precis det jag älskar att göra i min vardag.

Kanske jag borde börja skriva om mina drömmar.
För sådana finns.
Jag vill åka långt bort. Jag vill jobba som volontär. Jag vill finnas till för människor som har det svårt. Jag vill göra något som gör ännu större skillnad än alla texter jag skrivit de senaste trettio åren.

Beröm dig själv, var nöjd

Har kvar några bilder från tiden före jul, då jag pyntade bordet med ljus och bollar.
Har kvar några bilder från tiden före jul, då jag pyntade bordet med ljus och bollar.

Nu för tiden berömmer jag mig själv för allt det jag fått gjort och för saker jag, kanske mot min förmodan, klarat av. Jag är inte längre lika ängslig som jag var för ett år sedan, eller under de senaste åren som gift.

I dag bannar jag mig inte för saker som lämnats ogjorda, tids nog hinner jag med dem.
I stället för att bocka av allt på min to-do-list träffade jag en vän på fredag kväll och en annan på lördag. Det var ju viktigt det också ❤

Jag varvar småtråkiga vardagsmåsten med roliga saker, sådant som jag tycker om att göra.

Det här kanske är lättare att förverkliga för mig som bor ensam. För det mesta har jag ingen annan att ta hänsyn till.
Så man får se det ”goda i det onda” om man kan säga så. Visst önskar jag att jag ska hitta den där personen som älskar mig sådan som jag är. En människa jag kan dela en del av både vardag och fest med. Men så länge den personen lyser med sin frånvaro går det inte heller någon nöd på mig.

Livet är här och nu och rätt ofta är livet det vi gör det till.
Glöm inte att berömma och skämma bort dig själv – och att vara nöjd med det du presterar och med den du är!

En sådan härlig vårdag

… som vi hade i går vill man ju inte riktigt tro sina ögon då man ser ut genom fönstret i dag. Grå himmel och regnblöt asfalt.
Men så här fint väder hade vi på lördag, så det gäller att leva på de minnena och veta att fler sådana här dagar är att vänta bara vi har tålamod.

Strax före klockan tolv skumpa på Mount Everst Restaurant.
Strax före klockan tolv skumpa på den nepalesiska restaurangen Mount Evererst.

Det enda som kändes lite olustigt var då jag åkte hem senare på eftermiddagen och på bussens tv såg textnyheterna om jordbävningen i Nepal som också drabbat Mount Everest… Ett sådant sammanträffande att vi valde just den här restaurangen.

Vackra vårblommor och statyn Moderskärlek.
Vackra vårblommor och statyn Moderskärlek.

På väg till platsen där vi hade en förenings möte fanns en liten park med en staty och härliga vårblommor som prydde gräsmattan.

En av fasaderna på Elisabetsgatan.
En av fasaderna på Elisabetsgatan.

Jag tröttnar aldrig på att beundra fasader, fina fönster och arkitekturen överlag då det gäller gamla byggnader i Helsingfors. Har ett par fina fönster på i mitt bildlager och visar dem lite senare.

Efterrätt på supporterfest.
Efterrätt till kaffet på supporterfest.

På kvällen hann jag ännu på Lovisa Tors supporters vårfest. Alltid lika kul att träffa likasinnade människor och snarvla bort en stund.

Ny dag, nya möjligheter

Klarar blommorna på balkongen tillfällig kyla ska väl jag också göra det.
Klarar blommorna på balkongen tillfällig kyla ska väl jag också göra det.

Har två lite tyngre dagar bakom mig. En del minnen har gjort förvånansvärt ont.

Men då jag väljer att berätta hur jag känner mig får jag stöd från många olika håll. Det skulle jag ju inte få om jag gick ensam för mig själv och grubblade, om jag låtsades att livet var en dans på rosor och bara skrev klämkäcka inlägg om hur fantastiskt allt är…

Livet är inte hela tiden fantastiskt. Men för det mesta är det ändå det.

Vi ser inte alltid solen men den finns, även under de allra mörkaste dagarna.

Och jag är en obotlig optimist som fortfarande går och väntar på att också jag ska kunna bli lika tokkär som ex-maken blev förra våren…
Tänk att åter få uppleva den känslan ❤

Jag lever på hoppet och fortsätter ta en dag i taget. Eller ibland handlar det om att ta någon timme i taget.
Ett par ljusglimtar finns just nu, men jag vågar inte berätta något om dem. Tidigare då jag gladeligen gått ut här och skrivit vad som gjort mig lycklig har det tyvärr blivit ett abrupt slut på glädjen… så nu tänker jag hålla tyst LÄNGE.

Men det betyder inte att jag slutar blogga om stort och smått som händer i min vardag 🙂

Medelålders kan också

… blogga för att ta ett exempel. Jag har många vänner som är över 50, ja till och med över 70 år gamla, som har jätteintressanta vardagsbloggar med fina bilder.

En del av dem hittar du i min bloggroll till höger på startsidan, Geddfish, Gunnardeckare och Livet efter 70 för att ta några exempel. Konst eller konstigt och Intefangördetdet är också bra, men jag är lite osäker på om de är medelålders 🙂

För några dagar sedan skrev Borgåbladet om en ung tjej som vill bli modefotograf och hon har en ganska välbesökt blogg.
Runt 11 000 besökare i månaden skriver tidningen.

11 000 sidvisningar på en månad är bra, men jag har ju nuförtiden runt 30 000 så inte är jag dålig heller.
11 000 sidvisningar på en månad är bra, men jag har ju nuförtiden runt 30 000 så inte är jag dålig heller.

I juni månad i år hade jag cirka 18 000 besökare, i juli 31 000. Augusti ser ut att ge mig lite under 30 000 besök.

Många har väl tyckt det är särskilt intressant att läsa om min skilsmässa.
Men jag tror och hoppas att många läsare stannar kvar också då livet kanske vänder och blir bättre för mig.

Vad jag vill säga är att vardagsbloggar också är intressanta. Allt måste inte handla om inredning, mode, kläder och smink.

Inläggen måste inte vara toppade av estetiska, konstnärliga bilder. Många läsare vill ha det där riktigt vanliga. Läsa om livets sorger och glädjeämnen, se helt vanliga fotografier från en ännu vanligare människas vardag.

Men tro nu ändå inte att jag tycker det är fel att lyfta fram duktiga unga människor.
Det ska media absolut göra, för genom att skriva om ungdomar får vi också unga personer att läsa våra tidningar.

Men medelålders män och kvinnor kan också det här med sociala medier.

En bild från min vardag

Tror det här är årets sista deltävling i seglingstävlingen Saltkoppen.
Tror det här är årets sista deltävling i seglingstävlingen Saltkoppen.

Men visst är det fint, en sensommarkväll i Lovisa. Starten har nyss gått i en seglingstävling. Det är nästan vindstilla. Jag knäpper två bilder, med mobiltelefonen. En av dem är jag nöjd med och då kan jag gå tillbaka till glaset med det mousserade vinet 🙂

När jag läser andra bloggar fascineras jag mest av vardagliga bilder. Sådana som knäppts rakt av. Bilder som beskriver något bloggaren fått syn på . Ett djur, en vacker vy i naturen, färger, speglingar, något lustigt eller olustigt, något överraskande, något viktigt eller något trivialt.

Bilder från vardagen helt enkelt.

Författarens vardag

En författares vardag ser, åtminstone i mitt fall, ut som en ganska vanlig vardag överlag. Jag vaknar mellan 6.30 och 8.30. Efter att jag kommit ur sängen brukar det dröja ganska exakt två timmar innan jag börjar skriva på boken.

Innan jag kommit så långt har jag ätit frukost och läst dagstidningarna. Sedan brukar det bli ett blogginlägg eller två, eftersom jag upprätthåller två bloggar.
Ganska systematiskt går jag också till väga vid datorn innan skrivjobbet tar vid. Jag läser nyhetssajter, kollar lite på Facebook, spelar kanske något spel där, läser och kommenterar andras bloggar.

Tidigt i morse sattes tvättmaskinen i gång. Tvätten ska därför rätt snart hängas. Sedan ska jag betala räkningar, dem kommer man inte undan ens fastän lönen uteblir både i augusti och september.

I går var vi ute och åt på Skeppsbron med maken. Pysslade lite med blommor och läste bok i kvällssolen på sommarstället. I dag ska vi handla mat och lite annat som behövs till hushållet.

Så här lunkar det på. Det är inget glamouröst jobb att sitta och skriva romaner. Jag blir inte heller rik på det, alltså vad gäller pengar. Ensamt är jobbet också.
Men tusan så roligt det är! Inte en enda dag har jag vaknat med tanken ”suck-och-stön… nu-är-det-dags-att-gå-till-gruvan-igen”. Jag behöver inte heller vänta på den så mytomspunna inspirationen. Det är bara att sätta sig ner och knacka på tangenterna!

I väntan på valvakan…

… har jag städat. Inte så mycket men åtminstone lite. Det ser kanske inte så organiserat ut det här heller, men ni vet ju inte hur det såg ut innan.

Annars har jag roat mig med att läsa andras bloggar. Det nöjet tar ju aldrig slut för det måste ju finnas miljoner och åter miljoner av dem. Mest gillar jag vardagsbloggar, med ganska korta texter och en eller fler bilder. Det behöver alltså inte vara något märkvärdigt och flashigt. Ibland berörs jag mer, till exempel om någon berättar om sjukdom eller olyckor de råkat ut för. Då påminns vi om hur skört livet är, hur viktig varje sekund och vardagen är.

Ibland bjuder bloggarna på mycket humor, ironi och skratt. I livet behövs ju alla ingredienser.
I kväll blir det valvaka vid tv:n och säkert lite på webben också. Ska bli riktigt spännande att se hur Eva klarar sig!