Igår och i dag har det varit lagom varmt, runt +22 grader. Härligt. Bilden tog jag då jag varvade ner på balkongen i går med tidningar och böcker, dagbok och Wordfeud.
Tomatplantorna är inga bebisar längre 🍅❤ Det ska mycket vatten till för att de ska må bra. Lite snack och gödsel också 😍
Morgondagens tidning klar. 40 sidor midsommarläsning. Imorgon börjar vi på ny kula med nästa tidning. Men lite ska jag kanske hinna koppla av. Har inga speciella planer för helgen. Bor ensam och midsommaren är på något sätt en familjehögtid, en tid då släkt och vänner samlas. Min släkt är minimal och inte har jag fått inbjudan till någon fest heller. Men att vara med sig själv är inte helt fy skam. Att bara ta de lugnt, kanske åka iväg på en cykeltur. Ta dagen som den kommer.
Då vi kom in till denna gård, via en stig från Konungsdammens trädgård, sade en besökare på finska: ”Det här kan inte vara en privat gård!” Jo då, det är det. Engströms trädgård är en privat gård men den kallas också en engelsk park för den är gigantiskt stor och kräver otroligt mycket skötsel.
I dag hade jag möjlighet att vara med på en pressträff och där fick vi smaka på den ganska nya Lovisabakelsen.
Dagens fråga hos Orsakullan är ”Sommarsolståndet, hur känns det?”
– Riktigt bra, det är som ljusast och finast nu. Jag älskar våren och sommaren. Hösten går an, men mörker och kyla har jag svårt för. Sedan är det ju en annan sak att många, som jag kallar realister eller pessimister, nu börjar säga ”ja, nu vänder det, nu blir det bara mörkare och mörkare kvällar”.
Ett citat från kapitlet Ålderdom och åldrande i Tove Janssons ”Ordets gåva”.
”Klok som hon var insåg hon att trotsåldern kan skjutas upp tills man är åttiofem och beslöt passa på sig själv”. (Sommarboken)
Härligt, inte sant? Så vill jag också leva. I lite sådan där lagom trotsålder. Ni vet, att sparka på en sten och muttra något för sig själv. Inte så att jag lägger mig raklång på golvet i en affär och bankar knytnävarna mot golvet och skriker ”jag vill ha godis!”… för jag tror inte det skulle ha samma effekt som om jag sparkade på en sten. En liten sten. Som inte flög in genom något fönster och krossade det. Sånt kallas vandalism.
Tove väcker tankar inom mig, och det är väl meningen med hennes citat.
Veckorna rusar iväg. Det är den nittonde dagen i juni, åter söndag, och dags att skylta tillsammans med bloggvännen BP!
Öppna trädgårdar firas också den här helgen, så det är mycket på gång. Eftersom det regnade besökte min syster och jag i dag endast en trädgård, ett nytt objekt, Varjon puolella (På skuggsidan). Här hittas alla trädgårdar som är med.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 