Drömmer du mycket?

Och framförallt? Minns du när du vaknar det som du har drömt?

Jag drömmer otroligt mycket. De flesta drömmarna är knasiga och då jag berättar dem för någon vän hör jag hur konstiga de låter 😀
Jag har sällan mardrömmar, men de få gånger per år som de kommer har de bland annat handlat om att jag blivit levande begravd eller att någon håller fast mig och pinar mig på olika sätt.

Då jag vaknar minns jag det mesta som jag har drömt. Klart att det kan finnas sånt som jag har drömt, men som jag inte alls minns 🙂 Ibland antecknar jag drömmarna, eller som sagt – berättar dem för någon och då stannar de på ett annat sätt i minnet. Annars bleknar ju drömmarna rätt fort.

Det här är ett postcrossingkort som jag fick från Ryssland. Det är charmigt, tycker jag. På något sätt lite drömskt. Får igång fantasin. Väcker minnen från förr.

Och det är lite så som min hjärna funkar. Där virvlar en massa saker, i synnerhet innan jag ska somna. Jag tänker på allt möjligt och lite till. Nutid, dåtid, framtid. Ibland är det grubblerier, ibland bara olika minnen.

Kan man stänga av sånt? För ibland är det lite irriterande med alla tankar som flyger runt då jag helst av allt skulle vilja finna ro och somna och sedan sova ostört hela natten 😴

Vår vackra Kristusstaty

Tycker att bilden passar rätt bra med temat ”förlåta eller oförlåtligt”.
Den här statyn finns i Lovisa kyrka. På Wikipedia kan vi läsa att Lovisa kyrka inte har någon altartavla, utan i stället en gipskopia av den danske konstnären Bertel Thorvaldsens Kristus-staty från 1839.

Orsakullans ord/utmaning i dag är ”Nej, detta är oförlåtligt”.
Det finns mycket som kan kännas svårt att förlåta. Allt från grymma svek av nån som stått dig nära, till våldshandlingar, speciellt riktade mot barn eller äldre försvarslösa och mot djur. Annars sägs det ju att det gör gott för oss alla att lära oss förmågan att förlåta, men det här var några tankar som väcktes av Madeleines utmaning.

Ett slags coronamätare

Det här är mina dagböcker som jag skrivit sedan mars 2020. Underst ligger den nyaste och utanpå den sex andra. I snitt fyller jag ett häfte på tre månader, alltså fyra i året. Beror lite på hur mycket tid jag har att skriva och hur tjocka häftena är.

Jag ska så småningom städa alla mina skåp i hallen. I ett av dem finns alla mina dagböcker från 1976 fram till dags dato. När jag sorterade lite bland dem slog det mig att det är så här länge som vi kämpat med coronapandemin. Det var intressant att läsa lite här och där vad jag skrivit. Vilka funderingar hade vi våren 2020? Ja, vi trodde ju att vi bara skulle behöva härda ut över sommaren. I dag vet vi bättre.

Mycket känns tröstlöst nu. Så många som insjuknar och samhällsfunktioner som sätts på prov. Företag som har det kämpigt, kanske går i konkurs. Folk blir deprimerade, pessimismen frodas och det europeiska säkerhetsläget känns instabilt.

Jag vill inte att detta ska vara en depp-blogg, men det finns ju vissa realiteter som man inte kan bortse från.

Den här våren får vi verkligen hoppas att coronan lugnar ner sig och att vi får en härlig sommar. Det behöver vi alla ❤ Sänder styrkekramar till er som läser min blogg. Kramar behöver vi också 🤗

Puppekornsdagen

Det lär vara internationella popcornsdagen i dag enligt Orsakullan, som frågar vad vi tycker om popcorn.

Jag gillar både traditionella popcorn men också sådana med choklad på 🙂

Smeknamn för popcorn hos mig är ”puppekorn” 🤣

Det är mycket länge sedan jag poppade korn i kastrull och ganska länge sedan jag lät dem poppa i microvågsugn. I affären där jag oftast handlar kan man köpa färdigt poppade popcorn i påse, med eller utan choklad. Ibland äter jag popcorn som poppats i maskin på biografen.

Mera snö, men ljus och pussel ger lugn

En titt ut genom fönstret i kvällsmörkret på tisdagskvällen. Surprise! Det snöar!
Imorgon lovas det ändå plusgrader så en liten förhoppning finns att en del av snön ska försvinna… heheheee 😆

Tänder ljus på balkongen, sätter telefonen på ”stör ej”, och lugnet infinner sig.

Det fortsätter komma många mejl och meddelanden via olika kanaler, men idag efter klockan 17 ville jag inte höra dem. De hade plingat konstant i en aldrig sinande ström från klockan nio i morse.

Sätter mig vid pusslet. Jag har lyckats välja ett synnerligen svårt motiv nu och det känns riktigt ok att det inte blir klart på tre veckor.

Hahaa, här ser ni allt damm och smulorna under min glasskiva. Inget Photoshoppande och förskönande här!

Kollar samtidigt på nyheter från teven. Corona, corona och corona. Förstås lite Ukraina och tsunamin som svepte över Tonga. Och lite om vårt välfärdsområdesval i Finland.

Snart får jag försvinna in i Mandelmanns värld och efter det under duntäcket i min säng.

Det får bli reseminnen nu

… då jag inte går ut så mycket under de mest intensiva dagarna av tidningsproduktion. Halt och kallt är det ju också. Då känns det trevligt att ha minnen från resor, som den här fina fasaden som jag fotade i Monaco 2019.

Orsakullans text för 18 januari är ”Detta trodde jag inte var sant”… ja, det skulle väl vara om vi hade fått höra om corona-eländet sommaren 2019. Vem hade trott att viruset skulle hålla oss i sitt grepp så länge som två år?

Sedan är det ju mycket annat i dag som man inte heller tror att är sant. Mångt och mycket är bra att ifrågasätta, samtidigt som vi inte ska tillåta oss att bli cyniska och allt för skeptiska.

Ikväll Mandelmanns i Sveriges TV4 ❤

Postkort – det finns en värld utanför Finland

Ute viner en iskall blåst. Det slutade snöa men mycket av den snö som fanns på bilen blåste rakt i ansiktet på mig då jag putsade den. Ser ofta själv ut som en snögubbe – efter att jag borstat bilen ren måste jag borsta mig själv. Och silikonet till trots hade en dörr isat igen. Det blir så då det växlar mellan +5 grader och minus fem och snöfall.

I dag har mesta delen av min tid gått vid datorn. Mängder av mejl och meddelanden via Messenger, det är så vi håller kontakt med varandra då vi gör tidningen och alla sitter hemma hos sig. Så vore det inte för bilen, att den ska putsas och flyttas, så hade jag kanske inte gått ut i dag.

Var till affären och bytte ficklampan. Hoppas den nya inte har samma fel som den första. Lämnade in tomflaskor, tankade bilen och körde sedan längs lugna och isiga gator så att bilen blev varm.

Fick tre kort via postcrossingen. Ett från Italien, ett från Frankrike och ett från Tyskland. Enda kontakten till länder utanför Finland just nu. Har inte varit utanför hemlandets gränser på två år. Börjar kännas konstigt 😀

Glad måndag 17-01-2022 och svar på en fråga

Vaknade till denna syn. Den som tycker om snö och vill ha mera av den vita varan i skog och mark för att kunna åka skidor, den personen blev glad i dag. Själv har jag inställningen att det inte går att styra vädret, det måste tas som det kommer.

Det blåser hårt, viner i knutarna. Och det lär vara väldigt halt, finns isfläckar under snön.

Orsakullan säger den 17 januari, Låt oss tala om…
Och då blir ju det självklara svaret: Snön. Vintern. Bara att gilla läget fastän jag helst såg våren komma NU!

I ettornas och nollornas våld

Logga in, uppdatera, synkronisera! Vill du dela detta, med vem och enligt vilka principer? Godkänner du cookies? Läs våra användarvillkor, sätt kryss här eller där. Godkänn eller godkänn inte? Vill du ha tvåstegsverifiering eller med tre steg? Kom ihåg att skydda dig. Lämna inte ut några lösenord eller koder till tredje part. Polisen eller bankerna frågar aldrig efter dem via e-post, än mindre via Messenger.

Och så vidare och så vidare. Detta med ettor och nollor och dataskydd tar ju aldrig slut.
Tekniken ger oss många fina verktyg, underlättar vardagen. Men den har också gjort oss oerhört sårbara. Tala bara om elavbrott och olika slag av dataintrång… Suck och stön.

Vi behövde göra en del uppdateringar med det vi kallar vår redaktionssystem på tidningen. Innan allt var klart där hann jag riva mig i håret några gånger 😵 Helst vill ju alla vi som använder systemet att alla fönster och menyer ska se ut såsom de alltid har gjort. Och efter några dygn tycks det mesta vara synkat.

Den här världen lever vi i nu. Det gäller väl bara att acceptera och att lära sig nytt hela tiden – eller att resignera och dra det gamla täcket över sig?

Skyltsöndag och pusselkamp

Då jag numera är med i allehanda utmaningar är det behändigt att slå samman flera av dem i ett inlägg 🙂

Den här skylten kräver ingen översättning. Den sågs också häromdagen som en del av en större bild då jag var ute efter första fastlagsbullen hos Hardom Bröd. Men just då var bullarna slutsålda.

Det är bloggvännen BP som förvaltar utmaningen Skyltsöndag.

Just det här motivet av van Haasteren har varit krävande. Men det är roligt med utmaningar också i pusselväg. Somliga motiv har varit så pass lätta att jag klarat dem på tre veckor. Det här kommer att kräva lite mer tid 🙂

Orsakullans ord för söndagen den 16 januari är: Senaste gången på sjukhus var…
Jag har själv lyckligtvis inte varit inlagd så ofta. Min gallblåsa har tagits bort och menisken i högra knäet, men allt det här skedde för mer än trettio år sedan. Då min mamma genomgick en större operation i huvudet för några år sedan besökte vi sjukhus varje dag under några månaders tid.