Ikväll tog det emot…

… att gå på promenad, dag nummer 91. Men jag gick.
Det var inte kallt, +3 grader. Ingen blåst heller.
Men halt och mörkt och blött. Känslan av ensamhet förstärktes.
Klockan var 18, så visst rörde det sig en del mänskor på gatorna och bilar susade runt.
Men jag gick där ensam ändå.

Det blev 2836 steg.
Jag är nöjd för att jag satte ribban lågt. Hade jag satt den på 3500 eller mer så hade jag inte kommit ut varje dag.
Jag hade gett upp för länge sedan.
Men nu har jag inte gjort det. Jag har inte gett upp och jag tänker inte ge upp.
Vissa dagar känns det bara motigare än andra att komma ut. Men jag kliver i icebugsen, drar kappan på mig, öppnar dörren och går ut. Några kvarter räcker för att nå målet.
Julgranen på torget.

23 reaktioner på ”Ikväll tog det emot…

    1. 😀
      Vet inte om jag var eller är särskilt energisk.
      Jag biter ihop, tänker att jag inte ska ge upp.
      Du måste ju också varje dag ut med hunden. Jag har ingen hund, men kan låtsas att jag hår och då måste vi ut.
      ❤ -kramar även härifrån!

  1. Det är betydligt smartare att sätta ribban lågt, för då blir man bara positivt överraskad när man överträffar ”förväntningarna”. Sätter man målet för högt och man inte når det blir man ju bara besviken och slutar med utmaningen.
    Så bra gjort!

  2. Bra jobbat, vilken kämpe du är! Jag behöver också sätta ribban lågt ibland för att komma igång med träningen. Det kommer sådana dagar ibland.

  3. Vackra kvällsbilder.
    Bra gjort att gå ut varje dag, nyttigt för kroppen.
    Jag har blivit mer och mer rädd för halka, trots att jag har broddar eller mina icebugs på.
    Gott nytt år!

    1. Jag vågar inte gå raskt i mörkret med icebugsen heller – men att jag kommer ut och får frisk luft är viktigt.
      Gott nytt år till dig, och tack för alla resor som du bjuder på via din blogg!

  4. Åh så bra att du satt ribban så du alltid kan nå den. Starkt att komma ut när det tar emot. Jag hoppas din känsla av ensamhet mattas av något, mest hoppas jag så klart du möter kärleken igen!

    1. Ensamhetskänslan kommer och går. Jag har det i det stora hela bra, är någorlunda frisk, har ett jobb och vänner.
      8,5 år har jag varit ensam, alltså utan partner – men det går förstås också och ibland tänker jag att jag får ju göra vad jag vill.
      Inga krav och ingen som tycker jag gör saker på fel sätt 🙂

    1. Har inte haft sällskap på promenaderna på länge, tror att det därför tagit emot, att gå ensam ut i mörkret, blötvädret eller kylan – för vädret varierar ju mycket.

  5. Det är nog bra att sätta ribban lågt, då kommer man lättare över den, och du har ju verkligen lyckats – verkligen duktigt gjort, grattis ❤️💪
    Nu när jag varit inne en hel vecka, utan promenader (stegen mellan rummen här i vår lilla lägenhet räknas inte, för det blir inte många det) så kommer det att kännas som att börja om från början… Men snart ska jag gå ut på en liten kort promenad, måste vänja mej inför kommande vecka, då vardagen åter tar vid.

    1. Det kan komma dagar då vi blir sjuka eller av andra anledningar inte kommer ut.
      Och ja – då blir det lite som att börja om.
      Man får bara ta nya tag sedan om det blir så.
      Kram och gott nytt år!

      1. Tack, Gott Nytt År till Dej också. Idag har jag varit på årets första promenad… Hoppas det blir många än i år, det är ju 364 dagar kvar 😊

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.