Hjältarna glömmer vi aldrig

Hjältegravarna på Lovisas nya kyrkogård.
Snön har dalat lätt hela dagen. Det är en minusgrad och ingen blåst.
Helt idealiskt då någon vill tända ljus på gravar.
Lyktorna är resultatet av en insamling, handsmidda var och en. Krigsveteranföreningar, församlingar, reservister och andra föreningar och organisationer har under årens lopp alltid sett till att det finns ett ljus vid varje krigshjältes sten. Nu finns även fina lyktor ❤
Morfar Edvin Ahllunds sten. Jag har svårt att minnas platsen exakt fastän jag kommer hit varje år, flera gånger. Var det andra stenen i första raden, eller första stenen i andra raden, eller andra stenen i andra raden. Började putsa snön från en av dem. Slutet på namnet var LUND 🙂 Men nej, det var ju Kurt Bärlunds sten, bredvid morfars.

Jag tror att varken Kurt eller Edvin tog illa upp. De kunde se mig våndas där vid stenarna och kanske smålog lite för sig själva i sin himmel. ”Nåja morfar, äntligen hittade jag dig” sade jag. ”Varsågod – här är ditt ljus såsom under många år tidigare. Tack för att du gav ditt liv så att jag kan leva i ett fritt land”.

Många kransar och ljus vid Pro Patria, För Fosterlandet-stenen. På dagen finns här hedersvakter, likaså på julaftonen.
Klockan är fem på eftermiddagen. Mörkret har lagt sig. Julgranen har kommit till gården och Finlands flagga får ännu vaja kvar en stund.

Känner stor tacksamhet för mycket i dag. Nu ska jag börja se på tv, balen från presidentens slott, en tradition som lever och förändras med tiden, efter en paus under pandemiåren. Och så ska jag skåla för mitt kära fosterland Finland 🕯🍾

Aktiv 21–23 november

Måndag 21 november: Det känns lite enahanda med de här inläggen, så jag kanske förnyar mig på nåt sätt i rapporteringen om vad jag gör, hur mycket jag promenerar, vart och när 🙂 Idag kombinerades 2000 stegs promenad med snöarbete, dels egen bil som putsades, dels en del av mammas gård. Hade inte stegräknaren med när jag gjorde snöjobben, så jag räknar med att jag kom upp till 2500 minst, och nyttomotion över en halvtimme blev det då vi också handlade till mamma.

Tisdag 22 november: Valde att promenera mitt på dagen. Hade ärenden till bokföringen, sedan bokhandeln och ett fotouppdrag i en pizzeria. En extra sväng via en park, ett extra kvarter, och jag fick ihop 3096 steg. På bilden ses gamla posten.

Det här med att tanka ljus på dagen och få den friska luften då känns extra bra, dessutom blir det en välkommen paus mitt under de mest hektiska arbetsdagarna. Kvällspromenaderna har också sin charm då jag inte ens behöver tänka på hur jag ser ut, men att gå ensam i mörkret är inte alltid trevligt.

Onsdag 23 november: Nu ser jag Mårran överallt. Det här är ju verkligen hon. En stor näsa, två ögon på sidan om den och en stor kropp. Hon vaktar stadens fina julgran som kom till torget i måndags.
Olika ärenden på stan på dagen och en sväng runt ett par kvarter på kvällen gav mig 3391 steg.

En gammal tomte och två annorlunda granar

Den lille tomten är en kär tingest som börjar ha närmare sextio år på nacken. Han är nästan den enda julprydnaden jag har. Den andra är en modern gran i trä, klädd med vitt skinn. I krukan står en riktigt bordsgran men där finns också några fuskgrenar med kottar och bär.

Den lysande stjärnan kompas senare ikväll av blockljus på bordet och andra små levande ljus här och där. Julbordet är klart. Gästerna kan komma.

En fridfull julhelg önskar jag er alla.
Och grattis Jesusbarnet på födelsedagen! Om den nu var i dag, eller nån annan dag, därom tvistar de lärda.

Mårran i grannhuset?

Det är lite tunnsått med bilder just nu. Mest är jag hemma, då jag sköter jobbet hemifrån, och ute är det bitande kallt. I och för sig bara minus elva idag men där som det blåser känns det betydligt kallare.

Häromkvällen blev jag förskräckt när jag tittade ut genom köksfönstret. Det såg ut som om Mårran från Mumindalen hade flyttat in på översta våningen i grannhuset 😱🥶

Klipsk som jag är insåg jag ganska snabbt att det nog ändå troligen var en julgran! Men figuren hade två lysande ögon. Ett ljus som silades mellan grenarna från fönstret på andra sidan huset.

I dag hade Mårran fått en ljusslinga och nu såg figuren ut som den gran den är 🎄😂

Gårdens lilla gran

Det finns folk i vårt hus som ordnar både det ena och det andra. Jag vet inte ens vem som gör vad alla gånger. Ibland blomplanteringar, ibland något annat. En fin liten gran pryder åter gården och gör i alla fall mig glad. Jag är tacksam för att bo i just det här huset ❤

Fem en fredag, Antingen eller

Hos Elisamatilda är det i dag ”Antingen eller” som gäller 🙂

Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför?
– Pepparkakshus, för det kan jag och andra hjälpas åt att äta upp. Lego finns inte hos mig och de bitarna sitter säkert hårt, så kanske nerverna skulle brista 😀

Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför?
– Köpta. Annas pepparkakor med lakritssmak. Har bakat själv förr och bra blev det, men enklast i dagens läge att köpa och på det sättet understöda andra. Köper ibland pepparkakor också från basarer och marknader.

Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför?
– Kanske med närmaste grannen om det blir långvarigt, här finns trevliga personer i mitt våningshus ❤

En grön jul eller en regnig jul, och varför?
– Gärna grön, behöver inte vara snö. Utan regn.

En plastgran eller riktig gran, och varför?
– Riktig gran om det ska vara gran. Försöker undvika plast i den mån det går.
Skulle jag bo i egnahemshus och hade jag egen gård skulle jag gärna ha en sådan gran som bilden visar. Den finns på Konungsdammens gård i Garnison i Lovisa.

Blandade vintervyer från Lovisa centrum

Den här dagen blev inte riktigt som tänkt, då en som jag skulle intervjua glömde bort alltsammans. Nåja, enklare kom jag undan själv, men hade ju ställt in mig på det. Ser det positiva, fick bilrutorna skrapade, körde bilen varm, åkte till min syster och vi bestämde att vi tar rejäl lunch, eller á la carte på macken Ankkurituuli som alltid har god mat och trevlig personal.

Bilderna jag visar tog jag i går.

Klädaffären Tango som har funnits i flera generationer.
En julgran vid samma affär.
En del av Drottninggatan norrut. Trähuset till vänster är en av flera skamfläckar, tyvärr. Inte längre reparationsdugligt ens, tror jag. Blandad arkitektur. Då jag var ung fanns det vackra trähus också till höger, bland annat en cafeteria där jag firade att jag fick körkort den 22 maj 1980.

Imorgon öppnar julhusen sina dörrar i Lovisa. Då, och några dagar framöver, blir det troligen en hel del juliga bilder på min blogg.

Glad måndag! 14-12-2020

Strul med nätet betyder extra stress då man distansjobbar, och då så gott som allt vi gör med tidningen är beroende av nätförbindelse.
Fick också ett dödsbud i dag 😦 Ingen nära släkting, men en god vän har gått bort alldeles för tidigt.
Så det känns lite krystat med Glad måndag-rop… Men julgranen på min gård, som jag fotograferade i går kväll, får förmedla tröst om att livet trots allt går vidare.

bsh

Lovisabilder och en fin kakelugn

Nyrenoverade Drottninggatan ska förstås få planteringar till sommaren.

Tog en promenad i går kväll, bland annat för att kolla hur det ser ut hos väninnan Pia. Hon har flyttat bort från Valkom som ligger drygt fem kilometer från Lovisa centrum. Där bodde hon i en helt fin tvårummare, men huset saknade hiss och att bo på tredje våningen med två små hundar som börjar bli gamla är inte praktiskt.

Nu hyr hon en bostad i centrala Lovisa, i ett gammalt trähus med många grönområden och havet alldeles i närheten.

Där finns också en härlig gammal plåtugn, jag tror att de på finska kallas pönttöuuni. Webbsajten jag länkar till visar hur olika ugnar kan se ut. Vi kallar dem kakelugn, men den här är ju inte gjord av kakel. De sprider i alla fall en mysig värme. Och det är onödigt dyrt att värma upp gamla hus med elektricitet.

På hemvägen sneddade jag över torget och tog den här bilden av stadens julgran 😀

Lördag – en dag utan måsten

Jag sover länge på lördag och söndag om jag kan, det vill säga om inga ljud utifrån eller något bankande i huset väcker mig. Telefonen har jag alltid på stör ej tills jag är redo att höra den plinga kring ditt och datt.

Inga måsten i dag. Förutom ett litet. Jag hade bett föreningen Corazon Grande sätta en bondost åt sidan åt mig vid torgförsäljningen, så att jag inte enkom för den skulle vara tvungen att stiga upp före klockan 9 och hasta till torget klockan 10. Jag behövde hinna till torget före klockan 13 och var faktiskt där redan strax efter 11.

Torgets ståtliga och yviga julgran. Jag ska någon gång ta en bild av granen då den är upplyst underifrån med ett lite blåaktigt sken. Senare tror jag att den får lampor också.

I ståndet med det blåvitrandiga taket till vänster om granen höll föreningen Corazon Grandes faddrar till. Det känns bra att understödja den. Siw som driver hemmet var klasskamrat med mig och vi tog studenten samtidigt.

Utöver bondosten köpte jag ett ljus, det är ett vackert blockljus som brinner väldigt jämnt och länge. Dessutom fann några pepparkakor och små frallor vägen ner i min inköpsväska.

Frallorna och bondosten.