Jag tycker nästan från början till slut såsom hon. Jag går inte i kyrkan i dag eftersom gudstjänsterna känns stela, lite gammalmodiga och tråkiga. Jag vet att jag är en syndare, behöver inte bli påmind om det väldigt ofta.
Jag vill såsom Sofia, sjunga lovsånger och taizésånger. Gärna gunga i takt med andra, iklädd en lång färgglad klänning, klappa i händerna, sjunga Halleluja och vara glad.
Jag kanske inte lägger mig på en gympamatta på golvet eftersom jag sedan har svårt att komma upp därifrån 🤣 Jag vill, men det är opraktiskt då jag är sextio år och inte väldigt vig.
Jag vill också känna mig välkomnad, om jag går dit en dag, och jag önskar också att de som tänker cyniskt om Jesus och Gud ska få göra de samtidigt som de blir sedda, accepterade och förstådda.
Och kanske mest av allt vill jag ha gemenskap på eftermiddag, kväll. Inte en gudstjänst klockan 10. Det är för tidigt för mig. Och prästen ska mena allt hen säger, kortfattat och kärleksfullt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du beskriver en kyrka som påminner väldigt mycket om min. Det började med att jag blev med i en kyrkokör i en liten kyrka och där man sjöng pop, schlager, rock mm. Det var temagudstjänster där vi sjöng Ted Gärestad eller Elvis och där folk dröjde sig kvar för en stunds trevlig gemenskap. Nu är den kyrkan såld och vår kör flyttade till en annan stor kyrka med väldigt bra akustik. Vi har kvar vårt speciella stuk på kören och söndagarnas gudstjänster har flyttats från kl 11 till kl 16.
Låter underbart att få sjunga Gärdestads låtar, Elvis och annat som förenar människor.
Tänk om man också fick komma och gå som man ville, inte vara låst till en gudstjänst?
En kantor i Sjundeå ordnade konserter där folk fick ligga på golvet, småäta, t.o.m sova… Verkligt populära! Vet inte hur det gick sen…
Låter underbart! Öppet, innovativt!
Jag håller med.
Varför får vi då inte mer lovsång hos oss, glada och mänskliga, varma möten?
Håller med – då kanske jag kunde tänka mej att gå till kyrkan oftare, än när det bara är begravning och ev bröllop.
Ju mer jag skriver och talar om detta så får jag kommentarer om att många tycker / tänker i samma banor.
Jag läste artikeln. Det är inte alltid det går utan att betala för en prenumeration. Håller med. Samtidigt som jag också vill påpeka att gudstjänster och kyrkan också ( som allt annat) följer kulturen och seder i det nämnda landet.
Då mina föräldrar kom hit till Tvillingstäderna för vår yngsta dotters dop, ( på hösten 2008) frågade min mamma efter gudstjänsten (barn döps under den vanliga gudstjänsten här) om detta faktiskt var en luthersk kyrka? Eftersom gudstjänsten inte är lika stel som den är ( var?) hemma i Finland.
Jo, det var en luthersk kyrka, men amerikanare är ett mera öppet folk än finländare och detta reflekteras även i gudstjänsten.
I den kyrka dit vi hör idag har vi 2 fantastiska präster. Båda kvinnor. Predikan från dem båda är jordnära och äkta. Jo, visserligen handlar det om att vi alla är syndare, men det är ju det vi ÄR liksom. Inget märkligt i det. Däremot har ju kristendomen en helt annan syn på detta än sgs alla andra religioner. Du behöver inte åstadkomma ngt för att vara tillräckligt bra i Guds ögon. Du behöver inte vara NÅGON för att försöka förtjäna Guds kärlek. Det RÄCKER med att du bara ÄR den du är skapad till att vara! Du duger helt enkelt. Som den du är.
I mågna andra religioner måste man göra si och så för att förtjäna Guds kärlek, och så fungerar inte kristendomen. ALLA duger. För att ALLA är skapta i Guds avbild. Svårare än så är det inte. 😊
Jag gissar att om du söker dig till ett annat samfund än det lutherska, så är det kanske lite annorlunda vad gäller stelheten? Vi hör till en metodiskt kyrka nu och det är sgs samma sak som att gå till en luthersk kyrka. kanske värt att prova? Jag vet att då jag växte upp i Jstad skulle man helst inte höra till en frikyrka. Det ansågs inte så bra. Helt dumt säger jag nuförtiden!
När det riktigt kommer till kritan är det faktiskt vi människor som skapat de olika samfunden och inriktingarna. Jesus var jude och hade ingen tanke på att skapa ngt som lutherdomen. (Även om han säkerligen visst vad som komma skulle.) 😃
Jag kan tänka mig att öppenheten hos amerikanarna bidrar till att gudstjänsten kan kännas mindre stel.
Och ja, vi är alla syndare – jag vet 🙂 På något sätt tycker jag det lyfts mera fram här hos oss, så där mörkt och med domedagsröst.
Men vi får alla förlåtelse, om vi vill ha den och ångrar oss på riktigt – så där förenklat sagt.
Och just detta med att duga som vi är, det är viktigt.
Har en vän som är med i metodistkyrkan. Egentligen söker jag mig ingenstans nu, här finns inte många möjligheter till lovsånger och negro spirituals, men sådana skulle jag tycka om – tror jag.
Min barnatro bottnar i sånt jag fick med mig bland annat av min mammas faster.
Tack för ditt fina inlägg här ❤
😀 för all del.
Månne det ordnas ungdomssamlingar du kunde besöka? Där det möjligen sjungs lovsånger. 🤔
Om inte annat kunde du göra ett reportage och ha detta som ’ursäkt ’ för besöket!
Under de ungdomssamlingar jag deltog i Jstad för en hel massa år sedan sjöng vi massor med lovsånger och en och annan ’spiritual’. Fast det var ju ett tag sedan så jag har noll koll på vad som ordnas i dagsläget.
Barnatron är bra och viktig! Håll fast vid den. 😀
Jag tror det är aktivare på den kristliga fronten i Österbotten, men jag kan ha fel.
I Lovisa träffas ungdomar under kristna former, men jag har för mig att det är på ungdomsläger och sånt.
Måste försöka ta reda på!
Och ja – tycker lika – barnatron är oerhört viktig 🙏❤
Jag är mest fascinerad av kyrkans yttre och inre, men det andliga berör mig inte det minsta.
Ja, vi är ju alla olika, och bra så! Jag orkar inte gå så mycket på museer och i kyrkor, i viss mån men inte hur mycket som helst 🙂
Samma då det gäller att ta del av historiska fakta, i viss mån orkar jag ta in det.
Andligt, mentalt berör mig djupare 🙏
👻👻👻👻