Med stigande intresse läser Adrian HBL av den 2 april. Konkurrentens Staffan Bruun har intervjuat Elisabeth ”Lillan” Rehn, som bland annat berättar om sitt jobb för Internationella brottsmålsdomstolen.

Så där i det stora hela utgör reportaget ingen munter läsning. Lillan har under sina många resor, i sina olika uppdrag för mänsklighetens och framför allt kvinnornas väl, sett hemska saker.

– Men hör här, säger Adrian. Tanten är tuff. Hon träffade män från Jemens regering och alla var höga på khat. Ministrarna låg på divaner, mer eller mindre durriga, och tuggade löv. Dom bjöd åt Lillan också.

– Som artigt tackade nej, säger jag.

– Skämtar du? Tanten stoppade tre löv i munnen, började tugga och kände sig genast underlig i huvudet.  Så hon spottade ut löven.

Adrian viker ihop tidningen och tittar ut genom fönstret. Jag ser att han har rubriken klar i huvudet. Inte den seriösa Helsingfors Dagblads rubrik – men nog Kvällsblaskans.

– Rubrik Lillan knarkade i Jemen och som pratbubbla intill hennes glada ansikte ”Yeah men!”