Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.
Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.
Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.
En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!
Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.
Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.
Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja man får vara tacksam för det lilla. Levande ljus är så mysigt nu när mörkret kommer tidigt.
Så många ansikten det är på pusslet.
Kramar från oss
Ja, där är massor av ansikten, näsor, händer och hundratals andra detaljer – kul!
Kramar!
Hjärnblödning och stroke är hemskt att drabbas av och det är ju inte bara gamlingar som råkar ut för det. På några sekunder kan livet vändas upp och ner och aldrig mera bli sig likt.
Man får verkligen vara glad för varje dag man får vara med!
Kram, Ingrid
Ja, boken har gett mig många tankeställare, även rädslor förstås.
Lika bra att inte veta vad som komma ska, om det handlar om sjukdomar och andra motgångar.
Kram!
Ja det är hemskt med hjärnblödning, det är nu 10 år sedan min man fick det och ingen visste om han skulle överleva och sedan visste ingen läkare om han skulle kunna gå igen. Men han överlevde och går långa promenader varje dag. Vänstersidan blev förlamad men han går även om han haltar och han kör bil, automat fastän vänsterarmen är obrukbar. Han klarar sig bra.
Man blir tacksam för mycket då kan jag tänka mig. Fastän man inte har allt kvar som man hade förr, men att man lever och klarar sig bra ändå.
Kram!
Det gick verkligen fort – med pusslet alltså. Jättekul att se alla ansikten som är så lika men ändå så olika. Vad gäller imorgon så har du ju nåt att se fram emot.
Å visst ska man vara tacksam för varje dag vi mår hyfsat. Det är så många som drabbas av olika sjukdomar varje dag, och det gäller inte bara gamla människor, utan många unga personer också.
Återstår ännu en hel del på pusslet men det är bara kul 😀
Så har jag tänkt länge. Man får leva, vara aktiv och njuta av allt man kan. Jag har upplevt det på nära håll hur fort det kan gå.
Roliga ansikten i pusslet. Kollade alla noga. Kul!
Ja, vi ska ta vara på stunden och dagarna.