Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.
Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.
Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.
En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!

Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.
Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.
Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤