Från utställningen i Hambergska hemmet cyklade jag i går till stadsdelen Garnison, där finns mitt barndomshem. Via Snickaregränd till parkområdet som börjar vid bastionerna och sträcker sig nästan till busstationen.
Sedan vidare med cykelvägen som går längs Lovisaviken mot Skeppsbroområdet.
Där var det en stor glädje att se att restaurang Saltbodan som brann i augusti i fjol nu har sluppit skyddskåpan och fått ett nytt tak ❤
Cyklade tillbaka in mot stan. Många fina lummiga parker har vi, som sagt. Där fann jag svalka i skuggan och kunde dricka lite vatten i hettan.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vilka ljuvliga bilder från din cykel tur. Blev sugen på att bada när jag såg havet.
Idag blir det inte mycket gjort p.g.a värmen.
Sköt om dig
Kramar från oss
Nej precis, mest får man ta det lugnt nu då vi har över +30.
Men skönt då man inte måste jobba eller vara på jättevarma platser.
Kram!
Jag älskar lummighet. I alla fall på dagen. På kvällen är en annan sak.
Fint område du cyklade runt.
Kram!
Hela Lovisa är fint ❤
Vilken fin cykeltur du gjorde!
Jag gillade att cykla, men balansen har förändrats eller rättare sagt försämrats, så nu har jag ställt undan cykeln för gott.
Kram, Ingrid
Ja, jag märker också nu fastän jag inte ännu fyllt sextio, att det där med att bara kasta en blick över axeln inte längre är lika lätt då man cyklar.
Och jag kör sällan så fort som jag gjorde då jag var yngre 😀
Kram!
Att du orkar cykla i värmen, men det kanske svalkar lite från havet.
Ja, det blåste lagom – och det gäller att hitta skuggiga leder – att man sedan cyklar 200-300 meter i stark sol är jobbigt nog, men det går 🙂
Vattenflaska med är ett måste.