Lovisaviken

Här satt jag och väntade på min tur

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Denna vackra vägg med motiv från ett gammalt Helsingfors hade jag framför mig igår då jag väntade på min tur för undersökning av brösten.

Mammografin hade visat något avvikande och i torsdags för en vecka sedan, då jag stod och valde bröd i S-Market, fick jag ett samtal från Terveystalo.

Det blev lite si och så med koncentrationen för inköpen efter det. Tankarna började irra runt, och ett par timmar senare fick jag följande samtal med förslag om tider för besök i Helsingfors. Jag fick en tid till onsdagen den 15 april.

Eftersom jag varit med om detta tidigare, också genomgått biopsi, var jag inte direkt orolig för själva undersökningen. Mer oroade jag mig för hur jag skulle hitta fram till rätt plats och ta mig dit, då bussturerna är usla och jag inte har någon bil.

Men nu är undersökningen gjord. Röntgenbilder och undersökning med ultra visade att det troligen är frågan om kalkbildningar. Sådana hade jag också för 6–8 år sedan. Vill någon läkare undersöka detta ytterligare sker det inom HUS på Mejlans efter en eller ett par månader. Eventuellt fattas beslutet att det inte är nödvändigt.

Jag planerade inte min begravning den här gången, men förra gången kretsade tankarna också kring den. Att det kan vara något elakartat och gå fort.

Allt det här med ovissheten kring resultatet gav mig ändå åter perspektiv på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Jag gläds över många små saker i vardagen, det kan handla om en cykeltur eller om sådant som ändras i naturen dag för dag.

Visst är det vackert med de här blomsterkrukorna på ett bord i Stenparken vid Lovisaviken?

Här på min blogg strävar jag till total öppenhet. Vissa saker väntar jag ändå med, eftersom jag inte vill att min mamma, min syster eller andra nära och kära ska få höra från annat håll att jag hade insjuknat – om så hade varit fallet.

Hade det varit cancer hade jag berättat för mina närmaste först och sedan bloggat om det. Men den här gången var det inget alarmerande.

Allt gick smidigt där i Terveystalo, vänligt och proffsigt. Som bonus en stilig läkare som gjorde ultraundersökningen 😉

Årets första strandbesök

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det var lite motsol här men härligt skönt när det nästan inte blåste alls. Det var vårens första besök med cykel tillsammans med grannen i Stenparken igår. Vi såg måsar och änder och en del andra fåglar. Men sädesärlan har vi inte sett än, fastän det nog kommit rapporter om den från andra i Lovisa.

Jag blåste också vårens första såpbubblor ❤ men det blev ingen bild på dem.

Bänken vid Rosenparken och gångbron invigdes också. Hade dubbla byxor, ett par i merinoull och även en blus av merinoull, det blev aldrig för varmt utan precis lagom skönt.

I dag har vi marknad i stan, sol och +10 grader, så visst känner jag lycka och tacksamhet ❤

Jag älskar de långa ljusa kvällarna och att det blir ljust rätt tidigt på morgnarna också. 4000 steg blev det igår och nästan 4 km med cykeln.

Snart grönskar det åter invid Lovisaviken

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det var ännu rätt blåsigt, kalt och kallt vid Strandparken och Skeppsbro-området invid Lovisaviken. Men isen har gått.

Museibåten Onni är ett trevligt inslag i den maritima miljön. Det är alltså en båt som inte längre används, den sjösätts således inte.

Samma miljö, men sedd mot ett annat väderstreck. Där i den stora vita byggnaden fanns tidigare Bistro Cantor, en restaurang, och i den lilla låga fanns också en krog. Nu är det privat boende.

Tids nog blir det mera liv här, både i Mattssons cafe och vid bryggorna då båtarna lägger till där.

Här har vi en del skyltar på avstånd vid Drottninggatan i Lovisa. Det var nästan ledsamt stillsamt där vid halvtvå-tiden igår. Syrran och jag handlar ändå rätt ofta i bokhandeln, jag visar i ett annat inlägg vilken bok jag köpte där.

Men för att vara med och ha en regelrätt skylt till Skyltsöndag får jag ta fram en som jag hoppas att jag inte publicerade redan i somras. Från evenemanget Lovisa Historiska Hus, utanför Vackerbacka.

Seuraa myös somessa betyder ”Följ även på sociala medier”.

Det är Åke som uppmanar oss visa bilder från veckan som gick.
Christian håller numera i ”Skyltsöndag, trots allt”.

Undrar om han får ont i näbben?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Hos Åke är temat VALFRITT och då tänker jag att han inte menar att det ska vara en vik eller ett hav där det inte finns valar.

Vem som bjuder på roligaste temat får Angelgirl avgöra.

Jag tycker att fågeln som hackar på lyktstolpen nere vid Skeppsbro-området är rolig 🙂

Men fritt från valar är nog vår Lovisavik skulle jag våga påstå. Däremot fanns där två svanar som jag inte fick helt bra på bild, men de syns ju ändå.

Det blåste kallt där vid viken, men våren är i antågande och måsarna har kommit. De skriade högt.

Åke nämner också Earth Hour som vi firar ikväll. Då ska det vara släckt här hos mig mellan 20.30 och 21.30. Endast glöden efter en brasa i ugnen och några tända levande ljus.

Och imorgon hörni – SOMMARTID med visarna en timme framåt, mot midsommaren!

Skyltsöndag och foton från veckan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

För en vecka sedan paddlade dessa personer på Lovisaviken. Det var inte särskilt varmt och det blåste också, och de fick samsas med stora flockar av gäss.

Det är Nacka-Åke som uppmanar oss att visa vad vi sett via vår fotolins under veckan.

Ett par timmar senare hade vinden mojnat och det såg ut så här vid gångbron.

Duger ju lite som skyltsöndagsbidrag också detta. Varje år kommer det någon ny smak på Annas pepparkakor och gillar man dem blir man besviken då de inte längre finns att få följande år. Så gick det för att par år sedan då jag hade hittat en favorit med chili.

Erbjudande! Bomullsstrumpor (puuvillasukat) som inte spänner (kiristämättömät). Femton euro för enett knippe som innehåller tre par (kolme paria).

Hos Christian hittar du några roliga skyltar i dag, och många andra bloggvänner är också med i utmaningen.

Något som flyter är dagens tema

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och här blev det mer än bara en båt som flyter. Något flyter på ytan på Lovisaviken och en boj tycks där också flyta.

Så jag tror att jag klarade Åkes Hoppa-på-tåget-utmaning helt bra denna gång.

Igår var det bra att jag inte flöt bort då jag cyklade hem från en träff hos väninnan Lena. Det ösregnade och blåste så in i norden. Men det var väldigt varmt, +17 grader, så jag frös inte fastän jackan blev blöt och jag hade heller inga strumpor i skorna.

I dag lyser solen, det är fortfarande sjutton grader. Jag har haft sovmorgon vilket betyder frukost kring klockan 12.

Då istappen i glaset hade smultit lite flöt också den, men jag tog en bild innan det hände.
Rabarbersaft spetsad med limevodka och sockrad kant på glaset. Stiligt och mycket gott som vanligt hos Lena.

Ibland kan det gå så att vi inte ses på flera månader, hon reser en hel del. Men vi har alltid mycket att prata om. Dialoger och växelverkan är ju det bästa – många skratt, dråpliga minnen, hög igenkänningsfaktor kring allt möjligt. En och annan tår kan också fällas. Att beröra och bli berörd är ju också så underbart 💕

HPT har blått som tema

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Hos Nacka-Åke är det ordet BLÅ som gäller då vi hoppar på tåget i dag.

Bra med bilder i arkivet 🙂 Men vi har haft blå himmel också i dag, så den här bilden hade kunnat vara tagen även nu.

Blå himmel även här och Lovisaviken är blå 🙂

Jag har en bild också för nästa veckas tema så nu ska jag inte falla av tåget.

Den här dagen började med att jag skrev en artikel av två jag har på gång.
Sedan ett besök hos mamma. Klippte lite gräs där, för hand, längs ett uthus där det är svårt att komma åt med traktorn.
Men annars satt vi med syrran och mamma i sensommarens eftermiddagssol och läste tidningar och löste korsord och jag blåste såpbubblor.

Fåglar är roliga att fotografera

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Men svårfångade också, så som det ska vara. Svåra att fånga i naturen, där de ska få flyga fria. Och svåra att få på bild då de tar till flykten.

Skärpan blev här på stenarna och fågeln for sin kos 😀

”Nåja, jag må väl sitta still en stund då, men jag hör när din kamera blippar, du har visst automatisk inställning för skärpan? Och om jag inte vill sitta kvar så länge så sitter jag inte, men en gång må jag väl som sagt då göra det”.

Här finns det allt möjligt att äta, kanske den här fågeln tänker. Lovisaviken var nästan spegelblank i måndags när bilden togs.

Jag använde teleobjektivet, och som jag tidigare skrev, skulle gärna köpa ett ännu bättre. Kanske jag får råd nån gång.

Veckorna flyger iväg, tycker att det nästan jämnt är hjälpa-mamma-torsdag, som i dag. Nu har syrran också fått ställa upp lite extra med besök på hälsocentralen då mamma hade fått några utslag som behövde kollas. Infektionsvärdet var det inget fel på, så hon slapp antibiotika. Blev en del receptbelagda krämer istället.

Som motvikt till anhörigvården och mina jobbuppdrag för olika tidningar tar jag nu kameran och naturen. Hösten kanske bjuder på spännande färger? Och härlig värme just nu, +18 och sol. Skulle gärna få fortsätta så till jul!

”Jag tror nog att jag flyr fältet om det blir minusgrader och snö” säger sädesärlan.

”Jag skulle gärna flyga söderut med dig om jag bara kunde”, säger ja.

Kort cykeltur vid Lovisaviken

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Ut, ut, ut. I väder som väder. Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Fastän turen inte blir mer än en eller två kilometer lång känns det bra att komma ut en sväng.
Och fastän jag tycker att jag har fotat allt i den där stan (men det har jag ju inte gjort), så tar jag kameran med och knäpper några bilder.
Som här, av Lovisaviken, och bryggorna med allmogebåtar och gästbåtar och andra båtar.

Strandparkens naturella del och Strandvägen, som knappt syns. Men en bil kurvar där borta snart in mot Strandvägen.

Det finns många fina små grusvägar som korsar parken. Dessvärre ligger här rätt mycket stora bajskorvar eftersom gässen ofta kommer upp hit från viken och käkar gräs.

Någon har beställt varor som levereras av roboten. Den rullar på längs Marigatans trottoar med flaggan i topp. Och jag var inte den enda som fotade eller filmade roboten 🙂

Vad har jag fångat med linsen?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Gör det lätt. Kort och gott, vad har du fångat med din lins under veckan.
Så skriver Nacka-Åke och jag hakar på 🙂

Jag tycker om att ta korta cykelturer och har allt oftare funnit mig själv här, vid parkerna och spången intill Drottningstrand i Märlax.

Gångbron, Kronobron. Och det flytande huset. Ofta fotograferar jag också det här 🙂

En av stenarna som jag har målat och gömt. Verkar nog ändå mest som en lottovinst att de ska rapporteras. Någon hittar dem säkert, men vad som sedan händer med stenen vet jag inte.

Vår vackra busstation, och parken intill.

Imorgon, dags för glad-måndag-bidrag.
En intervju som väntar.
Dagarna rullar på.
Jag kollade svalorna på himlen sent ikväll och tankar for genom huvet, blev en kort dikt.

Mamma. Ser du svalorna?
Hör du ljudet av dem?
Du gjorde det, någon gång tidigare i livet.
Du hörde dem då, och såg dem såsom jag ser i dag.
Det kommer en dag då jag inte ser och hör.
Men du mamma, du gav mig det liv jag har.