Vi tuffar vidare, nu med moln som tema

Lördag, och det är dags att hoppa på Åkes tåg. Vi har moln som tema och pärlemoln vinner.

Jag googlade pärlemoln och vet nu hur de ska se ut. Jag är för sällan uppe vid soluppgången då sådana kan ses. Vid solnedgången har jag inte heller lyckats fånga dem. Men det blir flera bilder på andra moln istället.

Och jag håller med Åke. Man kan titta på moln nästan i evighet. Se hur de ändrar form och liknar än det ena, än det andra. På Facebook finns också olika grupper med foton av moln som antagit vissa skepnader.

Moln över Pernå och Lovisa, sedda från Hudö som jag besökte första söndagen i augusti.

Moln över innersta Lovisaviken, samma dag, då vi var på väg ut mot Hudö.

Ännu längre inne i Lovisaviken, där gångbron går från västra stranden till den östra och där ån mynnar ut. Drottningstrandens våningshus som byggdes till bostadsmässan 2023. Och VASS, som var temat hos Åke förra veckan 🙂

Vi är tillbaka på Hudö den andra augusti och ser hur regnet öser ner över Lovisa och Strömfors. Men vi har sol och underbart badväder.

Avslutningsvis fjäderlätta moln över Äppelvikens trädgård fredagen den 14 augusti strax innan solen går ner. Svalorna flög högt, högt i skyn.

Igår var jag på konstutställnling så det kommer bilder därifrån och i dag ska jag på ett jobb som kanske resulterar i en del foton för bloggen också 🙂

Trevlig lördag önskas er alla!

Hoppar på tåget utan kniv

Hos lokföraren Åke är temat idag VASS, men jag kom faktiskt inte direkt att tänka på en kniv eller något annat vasst redskap.

Jag hade så pass vass hjärna att jag tänkte på den vass som växer i naturen, och ofta i sjöar och hav.

Vass och näckrosblad trivs där Lovisa å rinner ut i viken. Här kom vi ofta med vår träbåt Puck, från innersta viken, där båten låg vid åns utlopp. Nu kan man inte ta båt den vägen eftersom gångbron ligger där jag står och tar fotot.

Ute på Hudö växte också vass på stranden.

I dag har vi Pride-parad i Lovisa med efterföljande parkfest i Strandparken. Festen var mycket trevlig ifjol och jag vill fortsätta stötta sexuella minoriteter. Pride behövs precis så länge som det råder fientlighet mot dem.

Låt alla människor vara som de är, låt dem älska dem de älskar. Kärlek är aldrig fel. 🌈🏳️‍🌈

Njuter nu av sommaren

Igår var jag ute på två cykelturer. Tog då flera bilder som jag på något sätt ska portionera ut.

Det har väckt diskussion i vår stad då gräset är oklippt på flera ställen. Eller såsom här, vid Bastion Ungern, att man lämnat ”öar” av blommor och strån vid trädens rötter.

Hurra, säger jag. Så ska det vara! Det är bra för blommor, fjärilar och insekter. Det ser INTE ovårdat ut, anser jag.

Turen gick vidare längs spången genom vassen, från en park i Märlax till Drottningstrand.

Lovisea – det omdiskuterade flytande huset, som man kanske inte här på bilden ser att flyter på vattnet. Det byggdes till bostadsmässan 2023. Ingen har tyvärr köpt det och inga nya flytande hus byggdes heller. Trist. Jag menar, sådana finns ju på många andra håll i världen.

Och hemåt, längs gångbron, Kronobron. Jag cyklade också, men hade inte ett släp såsom mannen har 🙂

Nu då det varit fint väder är jag inte är så mycket vid datorn, förutom då som jag jobbar. Har två veckor kvar på av vikariatet, som hittills varit trevligt och givande ❤ Jag läser vänners bloggar ibland om kvällarna och kommenterar så mycket jag hinner. Men det har blivit lite si och så med den tiden, och ibland har jag många kommentarer som väntar på godkännande på min egen blogg. Hoppas ni alla har överseende med det!

Jag är mest tillfreds, som lyckligast, då det är lagom varmt och soligt ute.

Tankar om högt och lågt

Jag som inte tycker om att gnälla, eller att tala om ”struntsaker” dit jag räknar väder och vind, har inte gjort så mycket annat på senaste tiden än kommenterat just det 😂

Nu måste det bli andra bullar av! Inte så att jag bakar bullar, för det har jag inte tålamod för och jag tror inte att någon skulle vilja äta dem heller. Baka bröd kan jag däremot, men just nu då molnen äntligen har skingrats åtminstone till en viss del – då tänker jag inte stå inne vid en het ugn.

Det blir istället
– blandade bilder från arkivet
– bokstaven J som står i turen hos Klimakteriehäxan
– tankar om högt och lågt

Lovisaviken 29 juni. Minns att grannen tog sig ett dopp då. Efter det har det inte blivit så väldigt många besök här, kanske två eller tre, för vädret har inte varit det bästa…

Jag VILL inte vara negativ, men det arma vädret har bidragit till att inspiration försvunnit. Lusten att cykla och fotografera är mer på topp då det inte regnar.

Då det var matfestival i Karlskronabulevardens park, som ligger där Mariegatan tar slut på denna bild, då var det liv och rörelse i staden, nästan som under Historiska Hus-dagarna. Bilar överallt 🙂 Så är det ju inte i vanliga fall i vår lilla stad.

Bokstaven J – javisst! Ord som kan förknippas med något trevligt.
JAGUAR, en fin bil som en av mina väninnor faktiskt äger.
JESUS, väcker tankar och känslor hos många antar jag. För mig en kraft att räkna med, fastän jag inte aktivt går i kyrkan.
JUBEL, visst är det härligt att få jubla, då ett lag gör mål, eller av andra glädjande orsaker.

Kan tänka mig att någon skriver JUL eller JANSSONS FRESTELSE, men jag längtar inte till vintern och den där potatismaträtten klarar jag mig också utan.

En röd dahlia på Villa Armas gård. Än finns det mycket att upptäcka och föreviga i naturen, ska försöka fylla på bildarkivet!

Gällande tankar om högt och lågt började jag igår undra om det är så att människan blir ängsligare ju äldre hon blir. Inte bara för att falla och bryta armar och ben. Vi grubblar också över hur det står till med nära och kära, vår och deras hälsa, vad händer om nån blir allvarligt sjuk, och då någon dör, vad allt behöver göras då?

När jag var ung reste jag mycket, också ensam, och nästan aldrig var jag rädd. Sov på en tågperrong, liftade utanför London, slog mig i slang med helt okända mänskor både på tåg och på stränder. Tog dagen som den kom. Hade ju inte ens mobiltelefon på den tiden. Ringde i all hast från en telefonkiosk med små slantar till mamma för att hon skulle veta att jag levde.

Men nu? Nej ser du nu kan ju vad som helst hända med alla mördare och banditer som är i farten (säkert var dom det förr också). Allt bör vara planerat så att inga överraskningar gör en sjuk av oro och sömnlös flera nätter.

Går det att tänka om här? Att våga mer.

Nu har vi bokstaven G på G!

Det är onsdag igen och bokstavsutmaning hos Klimakteriehäxan. G står i tur!

Gärna något glatt och gott, och då blir det GRILLKORV, den är god och grillsäsongen gör ju en glad.

GRÖNSKAN som sommaren bjuder på gör mig också glad.

Praktfulla rosenbuskar vid Rosenstranden där jag tillbringar ganska mycket tid från våren, längs sommaren och ofta en bra bit in på hösten.

GLITTER i form av solens strålar på havet är bästa glittret, då allt inte är guld som glimmar och jag är inte den som iklär mig så mycket glitter heller.

Närheten till havet är någon helt gudomligt.

Se där, jag fick bort några bilder från mitt arkiv och kan fylla på med nya.

Foton från veckan som gick

Har varit en händelserik vecka och såsom traditionen påbjuder visar vi, tillsammans med Nacka-Åke, sånt som vi fångat med linsen.

Min cykel som är en fin trotjänare kommer med på många bilder. Här är jag på jobb då det är företagarnas månadsjippo, Grändloppis.

Grannen tar sommarens första simtur i Lovisaviken den 29 juni. Det finns ingen bra badstrand här, men man kan kliva ner från en stege på Kronobron och ta sig ett dopp om man så vill.

Ett konstverk har placerats på gamla daghemmets vägg. Huset står tomt och kanske ska rivas, jag vet inte. Men såsom av texten framgår är det här en textilmural som har sytts av återvunnet tygmaterial.

Tips och redigerat i efterhand: högerklicka på bilden, välj ”Öppna i ny flik”, om ni inte annars får bilderna i större format.

Ja, och så har vi haft öppna trädgårdar som jag redan skrivit tre inlägg om.

Från och med imorgon har jag jobb sex veckor framöver. Juli månad och en del av augusti går vid datorn, då många andra semestrar, men det gäller att passa på och vara tacksam då arbetsuppgifter finns 🙏 Ska nog bli lite tid för fritidssysselsättningar mellan varven också 🙂

Fredagsfrågor om semesterläget

Som företagare brukade jag ibland dra till med skämtet ”Semester, vad är det? Något som går att äta?”

Efter sommaren 2016 har jag inte haft betald semester en enda dag. Att jag någon gång hade det sju veckor om året, av vilket en var vintersemester, som vi på den tiden hade i Finland, är ju något jag bara har trevliga minnen av.

Men jag kan ju se hela året som en enda lång semester då jag i stort sett kan göra vad jag vill, välja vilka jobb jag tar osv. Å andra sidan är det inte riktigt så lyxigt än. Min deltidspension räcker bara till halva hyran. Resten av pengarna behöver jag kämpa ihop genom frilansjobb, vilka tack och lov hittills funnits.

Men nu, Elisamatildas fredagsfrågor och mina svar:

Vad skulle du vilja ha obegränsat av under sommaren?
Jag brukar inte tycka att pengar är viktigt, eftersom jag inte kan köpa hälsa och kärlek med dem. Men det skulle vara skönt att få tillgång till en större summa och därmed frihet att resa runt i Sommar-Finland och varför inte även göra en avstickare till Åland och Sverige.

Vad är ett sommartecken du alltid blir glad av?
Hägg och syren, vindens sus i björkarna och den första dagen med minst +20 grader.

Vad är den bästa sommardoften?
Snabbt försvinnande liljekonvalj, men också salt hav och nyklippt gräs.

Vad är ett tydligt tecken på att du har varvat ner?
Jag sover bra och undrar ibland när jag vaknar vilken veckodag det är.

Vad får plötsligt mer plats under ledighet?
Träffar med vänner, cykelturer, lata stunder utomhus med något att läsa, äta och dricka.

    Bilden beskriver en skön av många sköna stunder jag de senaste åren tillbringat invid Lovisaviken och Rosenstranden dit jag cyklat med pick och pack.

    Här satt jag och väntade på min tur

    Denna vackra vägg med motiv från ett gammalt Helsingfors hade jag framför mig igår då jag väntade på min tur för undersökning av brösten.

    Mammografin hade visat något avvikande och i torsdags för en vecka sedan, då jag stod och valde bröd i S-Market, fick jag ett samtal från Terveystalo.

    Det blev lite si och så med koncentrationen för inköpen efter det. Tankarna började irra runt, och ett par timmar senare fick jag följande samtal med förslag om tider för besök i Helsingfors. Jag fick en tid till onsdagen den 15 april.

    Eftersom jag varit med om detta tidigare, också genomgått biopsi, var jag inte direkt orolig för själva undersökningen. Mer oroade jag mig för hur jag skulle hitta fram till rätt plats och ta mig dit, då bussturerna är usla och jag inte har någon bil.

    Men nu är undersökningen gjord. Röntgenbilder och undersökning med ultra visade att det troligen är frågan om kalkbildningar. Sådana hade jag också för 6–8 år sedan. Vill någon läkare undersöka detta ytterligare sker det inom HUS på Mejlans efter en eller ett par månader. Eventuellt fattas beslutet att det inte är nödvändigt.

    Jag planerade inte min begravning den här gången, men förra gången kretsade tankarna också kring den. Att det kan vara något elakartat och gå fort.

    Allt det här med ovissheten kring resultatet gav mig ändå åter perspektiv på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Jag gläds över många små saker i vardagen, det kan handla om en cykeltur eller om sådant som ändras i naturen dag för dag.

    Visst är det vackert med de här blomsterkrukorna på ett bord i Stenparken vid Lovisaviken?

    Här på min blogg strävar jag till total öppenhet. Vissa saker väntar jag ändå med, eftersom jag inte vill att min mamma, min syster eller andra nära och kära ska få höra från annat håll att jag hade insjuknat – om så hade varit fallet.

    Hade det varit cancer hade jag berättat för mina närmaste först och sedan bloggat om det. Men den här gången var det inget alarmerande.

    Allt gick smidigt där i Terveystalo, vänligt och proffsigt. Som bonus en stilig läkare som gjorde ultraundersökningen 😉

    Årets första strandbesök

    Det var lite motsol här men härligt skönt när det nästan inte blåste alls. Det var vårens första besök med cykel tillsammans med grannen i Stenparken igår. Vi såg måsar och änder och en del andra fåglar. Men sädesärlan har vi inte sett än, fastän det nog kommit rapporter om den från andra i Lovisa.

    Jag blåste också vårens första såpbubblor ❤ men det blev ingen bild på dem.

    Bänken vid Rosenparken och gångbron invigdes också. Hade dubbla byxor, ett par i merinoull och även en blus av merinoull, det blev aldrig för varmt utan precis lagom skönt.

    I dag har vi marknad i stan, sol och +10 grader, så visst känner jag lycka och tacksamhet ❤

    Jag älskar de långa ljusa kvällarna och att det blir ljust rätt tidigt på morgnarna också. 4000 steg blev det igår och nästan 4 km med cykeln.

    Snart grönskar det åter invid Lovisaviken

    Det var ännu rätt blåsigt, kalt och kallt vid Strandparken och Skeppsbro-området invid Lovisaviken. Men isen har gått.

    Museibåten Onni är ett trevligt inslag i den maritima miljön. Det är alltså en båt som inte längre används, den sjösätts således inte.

    Samma miljö, men sedd mot ett annat väderstreck. Där i den stora vita byggnaden fanns tidigare Bistro Cantor, en restaurang, och i den lilla låga fanns också en krog. Nu är det privat boende.

    Tids nog blir det mera liv här, både i Mattssons cafe och vid bryggorna då båtarna lägger till där.

    Här har vi en del skyltar på avstånd vid Drottninggatan i Lovisa. Det var nästan ledsamt stillsamt där vid halvtvå-tiden igår. Syrran och jag handlar ändå rätt ofta i bokhandeln, jag visar i ett annat inlägg vilken bok jag köpte där.

    Men för att vara med och ha en regelrätt skylt till Skyltsöndag får jag ta fram en som jag hoppas att jag inte publicerade redan i somras. Från evenemanget Lovisa Historiska Hus, utanför Vackerbacka.

    Seuraa myös somessa betyder ”Följ även på sociala medier”.

    Det är Åke som uppmanar oss visa bilder från veckan som gick.
    Christian håller numera i ”Skyltsöndag, trots allt”.