pussel

Det blir kallare, men under vinterkriget var det värre

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Uppe bredvid lampan syns fullmånen 🌕

Jag tycker inte alls om när det är kallt och mörkt, men jag går ut ändå, sa jag till mamma på telefon tidigare i dag.

Då berättade hon för mig om hur kallt det var när hon var fem år gammal 1939. Vinterkrigets mödor. Inte fanns det elektricitet och man bar in ved och vatten. Djuren i ladugårdarna skulle skötas om familjen hade sådana, för de gav ju mat åt människorna. Vedermödor och slit från morgon till kväll. Och barnen promenerade eller skidade långa vägar till skolorna.

Det var bra att jag blev påmind om det. Mamma sade det inte alls anklagande i stil med ”lilla flicka, du skulle bara veta…” osv. Nej, vi hade bara en kort diskussion om hur det verkligen var förr, och jag kan tänka mig att många i Ukraina inte har det lätt nu heller när elen slås ut och kylan tränger på.

Så plötsligt gick jag där rak i ryggen och drog in den kalla luften och hörde snön knarra så vackert under fötterna. Vi är förskonade från kriget i alla fall just nu. Jag har tak över huvudet, en varm säng. Jag kan fortsätta lägga pussel i kväll eftersom vi tillsvidare har elektricitet. Få se om det blir planerade el-avbrott den här vintern… jag har köpt vatten på flaska och jag har en del mat som jag kan äta fastän kylskåpet inte skulle funka.

Har nu sorterat bitar några kvällar och inom kort kan jag börja bygga ramen 🙂
3140 steg blev det i dag. Totalt 13 638 på fyra dagar och min 96:e promenaddag på raken.

Fem en fredag, Gott slut 2022

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Nu har jag gjort plats för ett pussel igen, på bordet där jag mestadels har grönväxter. Äntligen dags att ta itu med det här pusslet, som jag fick av mina vänner Ann-Britt och Tina till min 60-års dag.

Jag undrade längs våren varför de ville ha en massa foton av oss tillsammans. Okay, jo, vi är vänner som träffas om fredagar så ofta vi kan, och däremellan också förstås. Och jo, foton är trevliga minnen, fastän vi sällan sätter dem i album nuförtiden.

Men då jag fick den här presenten förstod jag ju allt 🙂 ❤

Hos Elisamatilda är det i dag temat ”Gott slut 2022”, och fem frågor kring det.

Vad var det bästa med det här året?
– Att pandemin ebbade ut. Att jag själv fått vara frisk. Att jag har mitt jobb, som är krävande så till den grad att jag knappt hinner med något annat, men som ändå ger mig innehåll i livet och upplevelser. Att jag fått leva så länge som 60 år och fick fira det med många fina vänner, och att jag började promenera i början av oktober.

Vad ser du fram emot med ett nytt år?
– Det är alltid som ett oskrivet blad, som en tjock dagbok med bara blanka sidor. Jag önskar förstås att kriget i Ukraina ska ta slut. Men jag längtar också efter våren och sommaren, kanske en resa med Nya Östis-läsarna. Det är snart 3,5 år sedan vi kunde göra den senaste.

Gjorde du vad du tänkt under året?
– I det stor hela, ja. Hade inga storslagna planer, det mesta handlar för min del om jobb, och jobbade – det gjorde jag minsann.

Hur avslutar du året 2022?
– Med ett par glas champagne och blinier hos Pia om jag får vara frisk i morgon. Varje dag tänker jag på det, att jag inte vet hur morgondagen ser ut när det är så många flunsor och virus i svang.

Vad tar du med dig från 2022 in i 2023?
– Tacksamhet, för att vi har det så bra som vi har det i Finland. Jag ska fortsätta promenera och läsa de fina böcker jag påbörjat 2022. Jag vill hela tiden lära mig sådant som gynnar min personliga utveckling.

Och så slutar jag aldrig hoppas på att jag ska få uppleva kärlek, ännu en gång i detta liv.

Första jultårtan och annat ditt & datt

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Ni som följer min blogg vet att jag revolterar och köper en adventskalender redan i oktober eftersom de kommer ut i affärerna då. Sedan öppnar jag luckorna 1–24 november. Nu har jultårtorna, som vi kallar dem i Finland, börjat säljas så då är det dags att äta den första.

Pusslet blev klart i tisdags. Jag har alltid sagt att ingen annan får komma och stöka till det då jag pusslar. Men nu hade jag en kompis hos mig, som brukar hjälpa med olika praktiska saker, och vi satte som teamwork de sista sextio bitarna.

Då det ofta blir fler bilder fotograferade än publicerade i mina ”Aktiv året om”-inlägg så lägger jag ut dem efteråt. Särskilt speciella är ju bilderna inte. Grådaskig november i en småstad. Men kanske min blogg efter tretton år utgör något slag av dokumentation av vardagslivet här ändå.
Samma grådaskiga dag (igår den 9.11.2022), Alexandersgatan fotograferad åt andra hållet.

Glad måndag! 07-11-2022

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Inte många pusselbitar kvar att peta in. Kanske hundra?
Det är en grå novemberdag med duggregn. Jag har varit på papa-prov på vårdcentralen. Inte direkt nåt att säga GLAD måndag för 😱😂 men visst är jag glad för att kallelse till gratis screening kommer vart femte år.

Hälsostegen, dag 29, och blandade bilder

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det var här som mina hälsosteg började lördagen den första oktober då Folkhälsans kampanj startade. Det var väldigt vackert väder den dagen och jag hörde gässen väsnas på Lovisaviken inför flytten söderut.

Sedan dess har jag promenerat, i ur och skur, varje dag, ibland ensam, ibland i sällskap med någon annan. Och i dag var jag tillbaka i åsentrapporna. Det har regnat mest hela dagen men öste inte ner just då som jag tog mina 3674 steg.

Många har frågat om jag tänker sluta gå då kampanjen slutar. Det måste ha uppstått något missförstånd, för varför skulle jag sluta? Jag slutar gå bara om jag skadar fötter eller ben, eller om jag blir så sjuk att jag inte kan promenera.

Kanske missförståndet bottnar i att jag skrivit på Facebook, där jag länkar till mina inlägg, att jag slutar BLOGGA om hälsostegen varje dag. Jag kommer att föra statistik över mina steg även framöver, och jag fortsätter fotografera på mina promenader. Alla steg noteras i bloggen men antalet INLÄGG som har Hälsostegen som rubrik blir färre då jag skriver om flera promenader i bara ETT inlägg 🙂

Jag gick upp för trapporna, så den här bilden tog jag egentligen redan innan stigningen började.

Och den här bilden tog jag före promenaden började. Gurkmejalatte och en halloweenbakelse på Café Favorit i sällskap av min syster. Många andra bekanta råkade också vara där så det blev prat om allt möjligt från stigande elpriser till åldrande föräldrar.

Jag går baklänges med bilderna nu, för den här bilden tog jag av pusslet igår kväll med kamerans nattfunktion. Samma funktion på kameran då jag fotograferade nejlikorna som jag köpte i onsdags.

Nya pusslet och Pargas-resa

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
… är förstås ett med motiv av Jan van Haasteren. Det här är en detaljstudie av pusslet, som jag inte öppnat än eftersom det jag håller på med nu inte är klart 🙂

Det här är ett förhandsinställt inlägg från igår, eftersom hela den här dagen torde gå i innebandyns tecken. Bussen startar klockan 10 och matchen i Pargas börjar klockan 14. Hemma är vi kanske kring 20–21.

För att få stegen till dagens promenad ska jag gå så mycket jag kan under våra pauser på resan och även då det är periodpauser i matchen sticker jag ut och bekantar mig med omgivningen vid idrottshallen där i Pargas, en plats som jag aldrig besökt förr 🙂

Bilder från dagar som gått

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Igår satt jag ganska länge ute på balkongen sent på kvällen, in mot midnatt. Jag läste tidningar och lyssnade hur stormen rev i trädkronorna utanför fönstret. Ibland har jag dagar då jag inte slår på teven alls. Nyheterna är ju numera deprimerande och rätt mainstream. Har man sett ett par sändningar kan man innehållet från dem utantill för resten av kvällen.
Pusselläget i torsdags. Lägger inte bitar varje dagar, men när jag väl gör det sitter jag en stund och sorterar och passar in bitarna. Då flyger tankarna fritt, bort från jobb och olika ”måsten”.
En liten solros som ser aningen trött och vissen ut. Men den lyste faktiskt upp buskaget på mammas gård den där dagen då jag tog bilden.
Höstträd från en promenad nyligen då det var mest mulet, grått och ganska blött.

Snart ska jag göra en affärsrunda, senare gå min promenad och ikväll blir det modeshow på Societetshuset.

Inte glömt pusslet

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Lite har det avancerat varje dag, här bara en detaljstudie.
Den femte oktober frågar Orsakullans utmaning: Internationella dagen för lärare, berätta om en lärare.

Oj, det finns flera jag har minnen av. De hade så roliga namn också förr, öknamn skulle många säga i dag. Mögle, vår mattelärare, Slattre som vi hade i modersmålet, Struttan i gymnastiken, Blondis i biologin, Snorre i historia… Samtliga har gått ur tiden.

Men läraren i psykologi finns kvar, Märtha Ordodlaren 🙂

Ofta kände jag att alla lärare var GAMLA, mycket äldre än vi elever. Men det var ju alla inte alls. Ibland skilde bara tio år mellan oss och det betydde ju att då jag var arton var en lärare 28 eller 30.

En gardin av växter

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Den som känner mig vet att jag inte gillar gardiner. Har endast persienner i sovrummet och ibland använder jag dem som finns i köket, men där finns inga gardiner.

Här som jag sitter om kvällarna och läser, pusslar och skriver vill jag se ut över balkongen och himlen. När mörkret faller på har jag dragit för ett par tunna spetsgardiner. Problemet är dock att hängena som gardinerna sitter fast i inte löper ordentligt på skenan… vilket kan ge mig rejäla nervproblem, och då ska ni ändå veta att jag är en i grunden lugn person.

Nu har jag löst flera ”problem” genom att flytta stora växter upp på bordet. De får ljus under vintern, jag ser ut så mycket som jag behöver och kan även njuta av de levande ljusens sken från balkongen.

Inget mer krånglande med trilskande gardiner och vill någon granne hålla koll på vad jag gör, så varsågoda bara. Här händer dessvärre inget spännande, men går det att använda mitt liv som sömnpiller är det ju alltid bättre en mediciner 😉

Win-win säger jag! Och eftersom här inte bor någon annan behöver jag inte fråga vad någon annan tycker och tänker 😎💪👍

Ramen klar, det ska firas 😋

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Ramen till pusslet, som jag inte har bråttom med, blev klar i går kväll. Jag letade länge efter den sista biten. I dag firas det med en liten Lovisabakelse!

Mestadels har vi haft härligt höstväder med sol och +11 grader eller till och med mer. Sedan kom regnet, molnen syns på bilden och temperaturen dalade till sju grader.

Som ni ser har den nya trottoarstumpen fått asfalt. När det har skett vet jag inte 😮 kanske det hände på morgonen efter en natt som jag inte var hemma?

Igår publicerade jag de tre första av Nisse Simonsons råd till dig som vill bli gladare, och som jag hittade på sajten land.se. Här kommer de tre följande:

Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar.
Du ska inte idissla – stäng av det negativa tänket.
Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner solen igen.

Ibland kan det förstås vara lättare sagt än gjort, i alla fall om du har en riktigt stor sorg som du går igenom. Men jag tror att råden är tänkta att tillämpas vanliga vardagar då småsaker grämer oss.

Orsakullans fråga i dag är: Vokaler och konsonanter, kan du rabbla upp vokalerna i alfabetet. Svar: ja, det kan när som helst 🙂