
Det här är en smyckestavla som jag fått av Päivi. Hon har haft mig i åtanke då hon pynjat med den. Vetat vilka färger jag gillar och vilket material. Svart, grått, silver, sammet.



Det här är en smyckestavla som jag fått av Päivi. Hon har haft mig i åtanke då hon pynjat med den. Vetat vilka färger jag gillar och vilket material. Svart, grått, silver, sammet.
Men nu är det Elisamatildas Fem en fredag som gäller.
Hur har din vecka varit?
– Bra. Klagar inte så länge vi får leva i land där fred råder, och då covidtestet var negativt i måndags började ju veckan bra. Tiden går alltid fort från måndag till torsdag.
Har du upplevt något nytt i veckan?
– Covidtestet, mitt första i livet. Olika vyer på datorn som sett annorlunda ut, irriterar till en början, sedan vänjer jag mig. Säkert en hel del annat nytt också som jag inte ens tagit fasta på. I jobbet upplever jag så gott som varje dag något nytt.
Vilket problem fick du lösa i veckan?
– Tveklöst handlar de nu om lånebilen jag har. Startproblem två dagar, i dag funkade inte den elektroniska öppningen av dörrarna. Tack och lov kan man ännu använda ”gammal hederlig nyckel”.
Vad har du haft för mål med veckan?
– Att hålla mina arbetstider, sluta jobba senast 17–18. Har lyckats till 95 procent. Hurraaaaa för mig!
Kommer helgen bli bättre?
– Det hoppas jag. Veckan har inte varit dålig, men imorgon ska jag inte jobba alls. Eventuellt ta en shoppingtur med min syster. Länge sedan vi var till exempel i Gammelby Tokmanni, och dit tar det ändå bara 15 minuter med bil.
Några kvällar har jag lugnat ner med mig att lägga pussel. Det är så mycket som snurrar runt i hjärnan nu. Skulle det ”bara” vara jobbet. Men kriget kryper in under mitt skinn och igår kom tårarna igen. Viljan att hjälpa är stor överallt och det var i samband med en intervju med en familj som tagit emot trettio flyktingar här i närheten av Lovisa som jag blev starkt berörd.
På massagen, som också inkluderar healing, fick jag veta att mitt hjärta har gråtit mycket den senaste tiden. Så är det då jag är en High Sensitive Person. Suger åt mig som en svamp av allt möjligt.
Vet vad som händer i Ukraina. Det går ju inte att undvika det. Talar rätt mycket om det med vänner och bekanta, alla är förfärade och chockade, ledsna och uppgivna. Vi kan inget göra för att stoppa Rysslands framfart, men får hoppas att EU, Nato, FN, USA och andra kan göra det till exempel via sanktioner. Som privatperson kanske vi kan göra något med riktad humanitär hjälp.
Jag blundar inte för det som sker och det går inte många minuter per dag då mina tankar inte skulle vara hos det ukrainska folket. Men jag kan inte se på nyheter hela dagen och läsa allt som skrivs på webben. Jag behöver skydda mig själv då och då, göra annat, tänka på annat.
Köpte två nya pussel i dag. Här ses en detaljstudie av det ena.
Jag vet inte hur många pussel jag har lagt de senaste fyra åren, men många är det. Det här var också lite extra krävande, men kul som vanligt! Nu kanske jag får det klart den här veckan, men jag har inget uppsatt mål. Pusslandet ska vara avkopplande.
Tänk att något så enkelt ska vara så svårt att inse. Varje pling på telefonen får ju min hand att sträcka sig mot den och kolla vad som plingade. Då jag inte hör plingen får jag mycket mer gjort och allt det som har plingat kunde vänta, det var inget som världen rasade ihop för då jag inte registrerade det.
Fullmäktigemötet ska jag följa ikväll via nätet, men jag tog en paus på en halvtimme nyss för att lägga pussel.
Björn Natthiko Lindeblads bok ”Jag kan ha fel” har också fängslat mig. Men den ska som sagt läsas långsamt. Den uppmaningen finns i förordet och introduktionen till boken.
Jag har lärt mig att jag inte ska tro på allt som jag själv tänker. Det är min superkraft. Jag kan nämligen ha fel. Jag behöver inte heller verka smart inför andra, imponera på dem. Det räcker långt med uppriktig närvaro. Varsevarande, ett ord Björn myntat själv.
Annars har jag jobbat sedan klockan 9 och det är alltid rivstart på veckan. Ett sextiotal mejl per dag är inte ovanligt. Då jag har skickat ut listan med redan inplanerade jobb och med idéer för kommande tidningar, börjar kommunikationen med 10–15 medarbetare. Utöver det har jag fotouppdrag och administration i dag.
På privata sidan fint att höra att mammas årskontroll efter operationen (tumör i huvudet för några år sedan) visade att inga ändringar till det sämre skett. Operationen gav henne många år till i livet ❤ Årskontroller görs för forskningens skull och kirurgerna vet nu att det inte alltid är bortkastade resurser att operera personer som är över åttio år gamla.
Glad måndag mina vänner ❤
Jag har gillat all van Haasterens pussel jag gjort genom åren. Har tappat räkningen på hur många de är.
Vissa motiv har varit lättare än andra och pusslet har blivit klart på tre veckor. Även då jag inte pusslat alla dagar.
Jag har fått börja med en ny teknik där jag bygger små helheter i separata askar innan jag lyfter dem in i den stora ramen.
Det här pusslet har ett motiv som är knepigare än många andra och det är kul med sådana utmaningar ibland.
Alla bokryggar i olika färger, lamporna i taket och alla små lampor på bord och längs väggarna ser rätt lika ut på de små lösa bitarna 😀
Orsakullan skriver i sin februariutmaning för den 4 februari: Vinter-OS börjar nu, men tittar du?
Ja, jag vet att det råder delade åsikter om detta OS och att det bojkottas av många bland annat på grund av människorättsfrågor. Jag tittar ibland, men inte alls på allt. Det är ingen bojkott från min sida. Jag är mest intresserad av ishockey och matcherna där Finland spelar. Våra damer föll i första matchen mot USA igår.
Sedan kan jag titta på skidtävlingar och annat om jag råkar ha koll på när finländare deltar.
Det är svårt att fotografera snöyra och/eller storm.
Oväder får namn efter namnsdagar som infaller just den dagen och därför har den här snöstormen i Finland fått namnet Valtteri på finska. Varför den inte heter Valter på svenska, eller kanske den gör det – det vet jag inte.