Pusslet klart!

Tusen små bitar bildar Paris 🙂

Vet inte hur många pussel jag knåpat ihop sedan två, tre år tillbaka. Jag tror att jag har visat alla på bloggen, så jag kunde räkna här om jag ville 🙂

I går blev detta pussel klart. Det får stå där några dagar, sedan ska bordet få vara nästan tomt ett par veckor. Flytt av bord och andra möbler planeras nämligen, men vet ännu inte när det kan ske.

I dag äter jag blinier med en vän och skålar i äkta champagne.

I morgon börjar ett nytt år, som vi får hoppas blir ljusare och mer coronafritt än 2020 ❤

Pusselläget den 4 december

Efter att jag tog bilderna har jag hittat ett trettiotal bitar i dag. Målet är att få pusslet klart till jul. För då vill jag ha många blockljus och hyacinter på den plats där pusslet nu ligger.

Tog bilderna i går kväll och efter det har fler bitar hittat sina platser.

Mellan jul och nyår ska jag kunna hålla en vecka ledigt. Ser så fram emot det ❤ Jag hoppas då få hjälp av en vän med att möblera om här hemma. Om vi får det gjort visar jag bilder när det är klart.

Snart är november månad slut

Den här vinterns andra hyacint, som är två i en kruka. Den första står sig fortfarande rätt fin.

Det som är positivt med att tiden rusar, det är att vi bara har en månad kvar till jul och efter det vänder det – blir ljusare! Vi går sedan mot en ny vår och en ny sommar ❤

Det som ibland känns mindre positivt är att jag inte hinner reflektera över så mycket då jag jobbar sex dagar i veckan. Jag ser fram emot en ändring av det här efter årsskiftet, då en person återvänder till jobbet och en annan har blivit inkörd i samma uppgifter.

Mörka kvällar, för det mesta ensam hemma, ser jag på tv, skriver dagbok, läser tidningar, kläcker en och annan idé för kommande tidningar, lägger pussel.

Jag har inte haft bråttom med pusslet, lagt kanske 20–30 bitar per dag. Men såsom jag tidigare ha sagt, vem har bråttom?

Detaljstudie.

Något djupare, om att acceptera läget

Den här formen av frestelse måste man inte motstå.

Varning för att detta kan bli ett lite längre inlägg än vanligt 😀

Jag har läst en sida per dag sedan årets början ur Henri Nouwens bok ”Ovillkorligt älskad”. Där fann jag nyligen ett citat som satt som ett smäck!

När vi krossas som druvor kan vi inte se framför oss det vin vi en dag kommer att bli.

Nej. Jag såg inte i maj 2014 vilket vin jag kunde bli efter skilsmässan. Men det var inte enda gången jag kände mig krossad i livet. Jag krossades då min pappa gick bort när jag bara var femton år gammal. Jag krossades även många gånger efter det, i olika sammanhang.

Men idag har jag förvandlats till ett vin som jag hoppas mina vänner kan njuta av ❤

Jag såg en annons någonstans om denna underbara chokladask.
Direkt dök denna tanke upp: Du ska inte var för sträng mot dig själv, ät vad du vill, när du vill. Njut av livet” Jag tror att jag hörde det på TV igår i programmet ”Efter Nio” där en kvinna som  haft anorexi och bulimi uttalade sig. ”Detta eviga bantande… varför?

Finsk choklad är ett kapitel för sig. Svårt att hitta nåt bättre. Svenska Marabou och Cloetta (om de nu är svenska numera?) – är också goda jättar.
Men Lindt, från Schweiz… jag säger bara LLLLL, då jag inte kan säga MMMM som i Marabou.

Kvällssysselsättning.

Den här veckan gör vi en extra tjock tidning, troligtvis 44 sidor. Vi kallar den storspridning då den går ut till 10 000 hushåll. Många får Nya Östis gratis och det här gör vi ett par gånger per år i  hopp om att få nya prenumeranter och annonsörer.

Varje torsdag är det skönt då tidningen kommer ut. Då blir det ett par dagar i lite lugnare takt. På söndag börjar jobbet med följande tidning. Och så här är det varje vecka, året om.

Men jag tycker om mitt jobb. Och så här i coronatider, och speciellt då jag levt ensam nu över sex år, ger jobbet livet innehåll.
Jag har jobbat som journalist sedan 1987, så egentligen vill jag säga att mitt jobb är en livsstil.

Dessutom handlar mycket nu om att acceptera läget.
Jag lever rätt isolerat.
Jag använder ansiktsskydd då jag går till affärer.
Jag tvättar händerna ofta.
Jag tänker inte delta i några julfester eller andra sammankomster och tror knappt att sådana arrangeras här som jag bor heller.
Jag reser inte utomlands, ytterst sällan utanför Lovisas gränser.

Som sagt. Jag har accepterat att mitt liv kommer att vara begränsat på detta sätt åtminstone till sommaren 2021. Kanske längre än så.
När man accepterar något blir det ofta lättare att andas och gå vidare.

Glad måndag! 16-11-2020 och utlottning av reflex!

Pussel gör mig lugn och glad, i motsats till vad en del bloggvänner skrivit –  det vill säga att de skulle bli frustrerade och kanske rentav arga och tappa nerverna med pussel 😀

Brödbilen i Paris var den första som började forma sig. Har också fått ihop ett par luftballonger 🙂

Glad måndag hoppas jag att det blir också för bloggvännen Geddfish. Det är nämligen hon som vann Lilla My-reflexbrickan i månadens utlottning.

I dag är det väldigt grått och regnigt ute, så reflex behövs!

Puuust… pusta ut med pussel!

Nu har vi åter en tidning packad och klar för leverans till prenumeranterna. Dagen började ganska lugnt för mig men mellan 13 och 17 var det hektiskt värre. Sent på eftermiddagen fick jag ett tips som jag behövde skriva artikel om direkt och även lägga på webben i korthet. Inte bra att äldre tvingas köa i dessa tider, då man ska hålla distans. Och utomhus, i råkallt väder, utan stolar eller bänkar att sitta på. Nå, vi lär återkomma till ärendet i någon form.

Vid 17.30-tiden bestämde jag mig – dags att koppla av och rasera senaste pusslet! 😀

Och hur lång tid tar det att bryta upp ett pussel som består av 1500 bitar? Ungefär en halvtimme, om man gör det grundligt. Alltså så att man bryter loss alla bitar var för sig och inte lämnar några ”färdigt-pusslade flak”.
Det skulle knappast uppskattas av den som tar över pusslet efter mig.

Sedan måste bordet torkas av för pussel dammar 🙂

Nya pusslet ser ut så här. Comic är favoriten!
Grovsorteringen kräver ungefär två kvällar, sisådär två, tre timmar.

Kantbitarna sorteras separat för sig, och lite annat som kan direkt känner igen. Askar för sortering behövs.

I dag kom också kexleverantören. En mamma till en kille i Generalshagens skola. Jag köpte tidigare i höstas chokladbollar. De samlar pengar till en lägerskola. Klart man vill bidra ❤

Nu fyllde jag på lagret med underbart goda pepparkakor (måste sätta dem högt uppe i ett skåp för att ”glömma” dem… annars säger det bara ”slurp” och så är dom uppätna). Havrekex med choklad köpte jag också. Samma sak med dem. In i ett skåp så har jag kvar dem till jul. En kaka, ett kex… men bara då och då!

Glad måndag! 09-11-2020

Glad måndag-hälsningar med ett pussel som blev klart i lördags.
1500 bitar och favoritmotivet Comic. Följande pussel som jag kanske börjar med inom en vecka har också comic-motiv.

Många ansikten, fötter, händer och kameler fanns det 😀

Och så påminner jag om utlottningen av reflexbrickan. En vecka återstår av tävlingstiden. Det kostar inget att delta.
Gå till startsidan, klicka på bilden till lotteriet uppe till höger, skriv en kommentar och saken är klar. Extra glad blir jag om du länkar till min tävling via din blogg, men det är inget måste.

Pusselläget och varde ljus!

Så här ser det ut på pusselfronten. Alla bitar som inte har lagts syns inte på fotot, de ligger sorterade i askar på stolar invid bordet 🙂

Och så har jag fått hjälp av en elektriker från bekantskapskretsen i går och i dag. Har haft problem med två lampor i taket. Det handlade både om kontaktproblem med glapp i sladdar och trasiga lampor. Men nu har allt testats, för det är ju inte så där bara att man själv börjar pilla med olika instrument i el-uttag… nej fy sjutton, jag har respekt för sådana.

Ett arvegods. Svårt att fotografera så att bägge lamporna lyste, det blev inte helt bra så här heller, men huvudsaken är att lamporna funkar!

Livet här hemma

Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.

Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.

Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.

En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!

Det är roligt att leta efter de olika ansiktena och andra detaljer i pusslet.

Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.

Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.

Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤

Olika slag av hål

Titthål – kändes det som då vi idag på innebandymatchen var hänvisade till läktaren. Där finns ett räcke, så ibland får man sträcka på nacken för att se något, ibland huka sig. Men det är bara att acceptera läget och lyda reglerna.
Nere på golvnivå får man vara endast då man tillhör laget, funktionärerna eller massmedia. Och idag var inte jag på jobb, jag hade en annan reporter som tog bilder och som sköter textreferatet.

Bättre bilder än så här gick det inte att få utan teleobjektiv från läktaren.

Efter två tuffa perioder då Tor i stort sett pressade hela tiden låg vi under 1–3. Men i sista perioden var vi åter starka och den vann vi med siffrorna 5–1, och hela matchen totalt 6–4.

Tjugofyra hål. Det är den 24 oktober i dag. Chokladkalendern är rensad, bitarna uppätna. God jul!

Många bitar återstår ännu att lägga.

Då ett par bloggvänner har skrivit att ”nu återstår inte mycket, snart är pusslet klart” tänkte jag att jag måste visa ett fenomen. Man tror att bara ett par hundra bitar ska få plats här. Men, men… skenet bedrar.

På bilden här nere ser ni hur många bitar ännu ska läggas. Samma tanke uppstår alla gånger. Var ska de få plats!

Lägg märke till fem små askar på hög i bakgrunden. Tre stora på bordet (en svart i mitten som kan vara svår att urskilja) och ytterligare tre hjärtformade kring dem. Det här är alla bitar som ännu ska hitta sina rätta platser 😀