I serien fantastiska minnen från arbetslivet utgör den här sädessilon i Valkom hamn ett.
Silon byggdes 1983–1985 och jag började jobba på tidningen Östra Nyland i slutet av 1987. Exakt när jag var här uppe på taket minns jag inte, har kanske något urklipp kvar men har inte nu tid att leta efter det.
På den tiden var hamnen mer allmänt öppen för besök. Numera är ju hamnområden känsliga infrastrukturområden och även annars har säkerhetsfrågor högsta prioritet.
Jag rörde mig förstås då i slutet av 1980-talet, början av 1990-talet med tillstånd här och hade sällskap av dåtida hamnkapten och hamnlots (redigerat 4 aug. kl. 18.50) Bengt Sandvik när vi tog hissen upp mot höjderna. Där kanske var andra journalister med, jag minns inte, för tanken var att vi skulle få bilder dels av silon, dels av vyerna från taket.
Det spektakulära med detta arbetsbesök var att den sista biten upp till taket skedde via en stege på kanske 10-12 meter som låg på utsidan av silotornet. Den syns inte här för den ligger på andra sidan.
Jag är inte höjdrädd, och stegen hade skyddsbarriär, så det var enbart underbart att få vara med om detta äventyr.
Bilden tog jag i söndags då vi på utfärden till Hudö passerade Valkom hamn.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Där fick du fin utsikt minsann. En fin bild och ett fint minne!
Kram, Ingrid
Dessa minnen man får börja leva på nu på ”ålderns höst” 🙂
Kram!
Jag är oerhört höjdrädd så jag är imponerad av att du vågade dig upp.
Ja, vi har olika rädslor – jag gillar inte spindlar och olika andra kryp som skalbaggar, men ska jag klättra högt eller hoppa fallskärm och sånt, eller ser jag en orm, då är jag inte rädd. Okänd havsbotten vill jag inte heller stiga ner på 🙂
Den utflykten var säkert mycket spännande! Själv hade jag nog fegat ut för höjder är inte min grej… trevligt minne!
Många fina minnen har jag ju nog från mitt jobb som lokaltidningens journalist.
Idag klarar jag inte fysiskt av allt mer, fastän jag skulle våga 🙂
Vilken utsikt du måste ha haft där uppe. Jag hade också klättrat upp för att se mig omkring 😃Minnen som man aldrig glömmer. Kram!
Jo, det var en fantastisk utsikt. Jag vet inte vart bilderna därifrån tog vägen. Vi hade ett arkiv av svartvita filmer i slutet av 1980-talet och början av1990-talet, men vad som hände med allt som fanns där vet jag inte.
Häftigt! Synd att du inte har egna bilder sparade! Jag har förresten alls ingen lust att lämna sängen mellan tallarna just nu!
Jag borde ha ett urklipp nånstans, men fotona togs ju med svartvit film i kamera för länge, länge sedan och blev ÖN:s egendom.
Senare även KSF-Medias, men innehållet från ett stort arkivskåp ”försvann”, gavs bort, förstördes? En del tror jag att Eddie fick, men jag är inte alls säker på hur det här slutligen gick till…