Här uppe på taket har jag varit

I serien fantastiska minnen från arbetslivet utgör den här sädessilon i Valkom hamn ett.

Silon byggdes 1983–1985 och jag började jobba på tidningen Östra Nyland i slutet av 1987. Exakt när jag var här uppe på taket minns jag inte, har kanske något urklipp kvar men har inte nu tid att leta efter det.

På den tiden var hamnen mer allmänt öppen för besök. Numera är ju hamnområden känsliga infrastrukturområden och även annars har säkerhetsfrågor högsta prioritet.

Jag rörde mig förstås då i slutet av 1980-talet, början av 1990-talet med tillstånd här och hade sällskap av dåtida hamnkapten och hamnlots (redigerat 4 aug. kl. 18.50) Bengt Sandvik när vi tog hissen upp mot höjderna. Där kanske var andra journalister med, jag minns inte, för tanken var att vi skulle få bilder dels av silon, dels av vyerna från taket.

Det spektakulära med detta arbetsbesök var att den sista biten upp till taket skedde via en stege på kanske 10-12 meter som låg på utsidan av silotornet. Den syns inte här för den ligger på andra sidan.

Jag är inte höjdrädd, och stegen hade skyddsbarriär, så det var enbart underbart att få vara med om detta äventyr.

Bilden tog jag i söndags då vi på utfärden till Hudö passerade Valkom hamn.

Trevlig utfärd, vackra vyer, men solen är farlig

Det är söndag mitt på dagen och vi ska precis hoppa på båten Kulkuri som ska föra oss till Svartholms sjöfästning. En sevärdhet i Lovisa, och en färd som tar cirka 30 minuter.

Det blåste skönt på havet och det kändes befriande efter tre veckor av värmebölja. Men det skulle visa sig att jag fick för mycket sol. Hade solhatt, men inte på båten då jag tänkte att den blåser iväg…

Därför blev det inget inlägg om resan igår. Natten mot måndag vaknade jag med en temperatur på 38,4 grader och jag har nu under ett drygt dygn baddat mig med kalla och blöta handdukar, gått i kall dusch och även druckit vätskeersättning.

Vi lämnar Skeppsbron bakom oss och styr iväg mot Svartholm.

Här åker vi förbi Tullbron och våningshuset Rederiet.

Så småningom tuffar vi förbi Valkom hamn.

Och så når vi fästningsön.

Utsikt mot nordväst.

Utsikt söderut.

En stor del av ön är betesmark för får som går inom en inhägnad. Jag fick inga bättre bilder än denna ena, av ett får som visar rumpan åt oss 😀

Mina ben ser lite märkliga ut och jag vill förklara varför 😀
Jag använder för det mesta leggning som går ner till anklarna och därför är jag så brun från vristerna en bit uppåt, men resten av benen är vita.

Sparar några bilder till senare inlägg. Hoppas jag sakta men säkert börjar må bättre. Har ett par dagar jobb kvar och att sitta vid datorn i värmen är ganska tungt. Men fläkten får jobba.