Vart tog det jag tappade vägen?

~ Carita Liljendahl

Äter cornflakes som chips. Tappar ett på golvet. Böjer mig för att fiska upp det. Hittar inget. Detta är ett fenomen.

För tio år sedan hade jag en hund som gladeligen åt upp allt jag tappade på golvet. Men han finns inte mer. Det jag tappar stannar således kvar tills dammsugaren gör sin sällsynta odyssé över golvet.

Att lämna matrester på golvet känns inte rätt.
Ändå är det ju på golvet det mesta landar. Aldrig har jag i taket hittat nåt jag tappat.

Jag lever i en barnslig tro om att de saker som försvinner då jag tappar dem kommer någon, någonstans, till riktig nytta.

2 reaktioner på ”Vart tog det jag tappade vägen?”

  1. För tio år sedan hade jag också en hund, som inte heller finns mera. MEN kanske det är ullhundarna som äter upp cornflakes chipsen? Även om min ”riktiga” hund inte mera finns, så finns det en massa ullhundar hos mej, kanske det är de som äter upp det man tappar på golvet??

    Svara

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.