– Varför jag älskar Lovisa?

Adrian läppjar på en femton år gammal Glenfiddich. Dess arom är riklig och fruktig, med toner av honung och vanilj. Smaken är len och har ett otroligt djup.

– Ren luft. Jag kan andas när jag joggar. Närheten till allt. Jag tvingas sällan köa i affärerna, hittar alltid P-plats för bilen.

Men det där med alla som känner alla? Som ser var och med vem du rör dig?

– Som kommissarien? Jag sa att deras  spaningsarbete tydligen gett resultat.

– Men det var väl inte dig dom skulle spana på, frågar jag.

– Dom sätter väl in resurserna på sånt dom tycker är viktigt, svarar han.

– Som att hålla reda på ditt privatliv. Vem du kanske har sex med?

– Exakt. Dom tycker det är värt att veta. Liksom alla läsare är dom nyfikna.

– Och det är bra med Lovisa? Att alla vet allt?

Han höjer whiskyglaset, vänder det mot ljuset så han kan se alla färgnyanser i drycken. Sedan doftar han på innehållet. Tar den tid han vill innan han svarar. Ibland blir jag nästan galen på det där. Hans eftertänksamhet. Den finns egentligen inte. Han snobbar!

– Det är främst här, i Lovisa och i Östnyland, jag har mina beundrare, eller hur? Klart att dom vil veta vem jag har sex med.