Adrian var nyss på kryssning mellan Helsingfors och Stockholm.
När han tillsammans med kompisen Anders och hans fru Minna kom ut från affären hade ett knappt tjugotal utlänningar samlats i foajén. En del av dem satt, andra stod i klungor. Alla höll papper i sina händer och sjöng låtar som lät väldigt fridfulla.

– Fan vet vad dom sjunger om egentligen, sa Anders.

– Kanske dom tillhör rödskjortorna från Bangkok, sa Adrian.

– Jag tycker det låter som japanska, sa Minna. Och kampsånger är väl inte så där vackra.

– Tycker inte du Adrian att det låter som ”Nu går vi snart i laaaand – och Sverige sätts i braaaaand”.

– Javisst Anders. ”Nåt blågult finns ej kvaaar… det röda övertaaaar”.