Adrian anser att jag måste byta jobb. Det är han som är nyhetschef – inte jag.

– Ja men på riktigt då, frågar jag. På riktigt är väl jag nyhetschef och du är… ja, du är…

– Nyhetschef, säger han. På riktigt. Du säger ju att jag finns.

– Jo, det gör du ju. Åtminstone i min fantasi.

– Passa på du vad du kläcker ur dig, morrar han. Annars kanske jag bara försvinner. Och vem ska du då skriva om?

– Hör du, det där låter som ett hot. Och det är ändå jag som skapat dig.

– Ja, ja – du är en riktig vice-Gud du.

– Okay, säger jag. Om jag inte får vara nyhetschef så vad får jag vara? Kanske författare ändå?

– Kirurg, svarar Adrian. Eller kanske närmare bestämt författarkirurg. Du ska nämligen se till att jag alltid är snygg.

– Så nu är det plötsligt jag som ska jobba? Tänker du sluta gå på gymmet?

Adrian kliar sig i huvet.

– Armhävningar, säger han. Jag kan föra  whiskyglaset till munnen lite oftare än hittills.