I Sverige går ett program som heter ”Pensionärsjävlar”.

En del av inslagen är förstås arrangerade. Som det där med gubben som gick jätte-jätte-superlångsamt med en gåstol på övergångsstället. Bilisterna väntade, suckade, väntade och suckade igen. Men ingen lade sig på signalhornet eller visade långfingret.

När gubben kom halvvägs på övergångsstället tog han gåstolen under armen och sprang i väg.

Något liknande såg jag i affären i dag.
En tant kom med sin hjulförsedda gåstol och i korgen framför sig hade hon en liter mjölk.

När hon såg att jag bara hade en ost i näven och höll på att få en bra plats i kassakön efter några ungdomar som inte heller hade köpt mycket – DÅ fick hon fart under hjul och ben.

Hon slirade in framför mig, ungefär som en Formel 1-förare. Det var snudd på att hon prejade mig av banan. I min fantasi kunde jag höra hur däcken på hennes kärra tjöt.

En annan historia från verkliga livet handlar om en gubbe som ojade och vojade sig över sitt onda ben.
Nej, han kunde INTE hjälpa brorsan med takreparationen eller granntanten med fönstertvätten.

Han till och med haltade då han gick in till Alko (sv. Systembolaget).

Men då han kom ut därifrån formligen svävade han över marken.
Han trotsade alla fysiklagar, gjorde ett skutt och slog klackarna mot varandra.

Trots att han bar på två korgar öl.