Hur ska det gå med Mumindalen?

En snål blåst svepte in över Mumindalen söndagen den 17 april. Vinden hade inte mojnat märkbart till måndags-
morgonen.
– Vem vill oss illa, frågade Muminmamman av Muminpappan.
– Äsch, svarade han. Det var nog bara stormen före lugnet. En liten vilsen tornado.
– Är du nu helt säker? Heter det inte förresten lugnet före stormen?
– Nej du kära Muminmamma. Såg du inte glasskiosken som kom till staden i morse?
Muminmamman nickar. Och hon hade hörde fågeln sjunga högt och frimodigt i kvällsskymningen. Precis så som alltid förr.
Men hon hade också läst en skrämmande bok som handlade om utrensning i Estland.
– Inte kommer dom väl för att rensa ut oss, frågade hon Muminpappan.
– Nej då. Du kan ta det riktigt lugnt. Vem skulle kunna hata oss Mumisar?

Förklädda påskhäxor?

Läste nyss ett inlägg på ratata.fi med rubriken Öppnar ni dörren för vem som helst? Det kan också du läsa här: http://serne.ratata.fi/post/260446/

Först tänkte jag att det här var ett inlägg i invandrardebatten. Det hade det i och för sig kunnat vara och lika intressant ändå. Men det handlade mer om hur tiderna har förändrats på bara 30-40 år. Inte för att JAG är så gammal, nej… nej… för 40 år sedan var jag åtta år ung, så…

I dag hoppar vi till då dörrklockan ringer. VEM kommer helt oanmäld? Jehovas vittnen? Någon som vill sälja dammsugare? Är det dags för insamlingen veteranerna till fromma igen? Den tiden då grannen ringde på för att låna en kopp socker är definitivt förgången tid. Herregud, hur ser jag ut i håret – är jag klädd överhuvudtaget?
Något skumt är onekligen på gång!
Jag kollar i titthålet. Ser ingen alls.
Busringing?
Öppnar dörren på glänt.
Virvon varvon tuoreeks terveeks! Vitsa sulle, palkka mulle!
Tre små barn utklädda till påskhäxor sträcker fram en fjärderprydd videkvist och tre små kopparkannor mot mig.
Hmm… är det inte valdag i dag? Alla partier spurtar på valrakan. Är också detta ett valtrick?

Frågor på valdagen

Jag har inte helgat vilodagen. Nej, jag har jobbat och mer ska det bli. Men det kändes inte särskilt betungande att stå där i vårsolen och invänta ”intervjuoffer”.
Strömmen av röstberättigade var jämn och strid i Antby. Där skulle jag själv också ha röstat, men i år valde jag att förhandsrösta på posten.
Nu ska jag ställa samma frågor åt mig själv som jag ställde åt dem jag intervjuade.
Röstar du på parti eller person? Caritas svar: Först på parti, sedan på person.
Var det svårt att hitta lämplig kandidat? Ingen tycker ju ändå 100 procent lika som du. Svar: Jag funderade länge. Efter parti och person kommer också kön. Helst röstar jag på en kvinna. Men jag utesluter inte manliga kandidater.
Vilka frågor är viktiga för dig? Svar: Den kandidat jag röstar på måste godkänna att homosexuella får gifta sig och att de får adoptera barn.
Sannfinländarna förespås få stor framgång i det här valet. Oroar det dig Carita? Svar: Inte direkt. Eftersom jag inte kan göra så mycket åt saken är det onödigt att låta sig oroas. Men klart att jag är bekymrad om väldigt många verkligen tycker så som de mest radikala Sannfinländarna gör. Jag tror nämligen att partiet får många proteströster, av människor som inte alls vet vad Sannfinländarna egentligen står för.

En datorfri värld

Då datorn där hemma har kraschat skapas stress. Onekligen är det så, fastän det borde vara tvärtom. En datorfri värld borde ju vara stressfri.
Jag gick ner till sommarstugan och hade inte ens en bok med mig. Det enda jag hade var vårens första struva, en flaska longdrink och mina tankar.

Här satt jag stilla ocn njöt i tre timmar. Där det var lä var det säkert plus trettio grader. Så då det blev FÖR varmt reste jag mig för att kratta eller skyffla snö. Det var skönt att se hur den smalt framför ögonen på mig.
Sedan fortsatte jag titta och lyssna på flugor och fåglar. Såg en hackspett och faktiskt en sädesärla, men lyckades inte fånga dem på bild. Till och med nässelfjärilen och citronfjärilen såg jag. Men vem tror det då jag inte har bilder av dem – där också SNÖN syns. Annars kan det ju vara fusk med bilder från fjolåret!

Här vilade själen och jag tänkte att så här lugnt och rofyllt kanske livet var förr. På 1950-talet, efter kriget.

Eftersom stugan ännu inte har körts i gång för sommaren fanns inget kylskåp för korven och osten som jag hade köpt i stan. Men snödrivan fungerade lika bra. Observera den rödvita plastkassen i skuggan 🙂

Bojkotta Instrumentarium

Många tycker säkert att Instrumentariums TV-reklam om James Bond är humoristisk. Bond kallar sig själv ”gårdagens agent”. Kanske för att han festat natten innan och har ont i huvudet? Eller för att han har fel på synen och därför ser suddigt?
Han ringer och ber om hjälp utifrån. Får veta att sådan finns gömd i en låda. Sätter de nya glasögonen på näsan. Också solglasögonen är försedda med styrka. Plötsligt ser han hur vacker omgivningen är. Vid den soldränkta sandstranden vajar palmerna och ute på den ljusblå böljan glider en farkost fram. Från farkosten vinkar två vackra kvinnor åt Bond.
Han återvänder till sängen och tror att det roliga ska fortsätta där. Men gårdagen innan hade han haft dåliga glasögon. Med sig till bambuhyddan har han släpat en gammal tant!
Ha ha haaaa! Eller kvinnoförnedrande?
Instrumentarium har också gjort narr av homosexuella. Läs mer i det här inlägget: http://pinkkipuutarhuri.blogspot.com/2009/02/instrumentarium-pinkkiin-boikottiin.html

Vad tycker du? Ska vi bojkotta Instru eller ha sådan humor att vi tycker det här är kul?

Funderingar i nyfriserat huvud

Den här dagen har varit bra. Jag har hunnit med mycket. Haft sen och lång frukost. Varit hos frissan som av bilden synes. Hon gjorde nya slingor i mitt hår och dolde de grå stråna med brun färg. Kommer snart att godkänna att det grå tar över. Men lite kämpar jag ännu emot.

Jag har också hunnit läsa 71 sidor ur Sofi Oksanens ”Utrensning”. Måste säga att boken är BRA. Jag gillar dialogerna som förekommer tacknämligt ofta. Och vänskapen som verkar växa fram mellan Aliide och Zara. Jag gillar också detaljrikedomen men antar att om jag själv som författare skulle börja frossa i sådan och skriva lika långt som Oksanen, så… 🙂
Du skriver bra men för omständligt, skulle förlagen svara.
Ska läsa slut Oksanen och sedan skriva min tredje roman klar. Efter det ska jag fundera om jag sänder manuset till ett eller fler förlag eller om jag fortsätter ge ut mina alster på eget förlag.

Min roliga Noll-dag

I går blev jag glad av olika orsaker några gånger. Först då en vän och kollega kom in med den här påskpresenten som tack för en bok hon fick gratis av mig. Hon råkade veta att jag är så barnslig att jag gillar klisterbilder och av någon anledning (kanske bloggen) vet hon att jag gillar Mignonägg också 🙂

På kvällen satt jag och pratade bort några timmar med en släkting vid några glas vin och en ostbricka. Det behöver inte handla om några ekonomiskt stora satsningar för att man ska kunna ladda batterierna och få mera ork i vardagen.

I dag är jag ledig från jobbet. I dag ska bli min roliga NOLL-dag. Det vill säga då det finns NOLL  måsten. En dag då jag gör bara det jag VILL, inte det jag BORDE.
Först nu klockan 10.40 ska jag börja med frukosten och dagens tidningar. Direkt när jag vaknade skrev jag dagbok. Balkongsdörren stod öppen, måsarna skrek och solen skiner.
Jag ska göra bara roliga saker på min lediga dag!

Bra idé! Byta böcker

Blev jätteglad i dag då jag kom hem och hittade ett fint paket på hallgolvet. Då jag såg vem avsändaren var kom jag ihåg att jag hade råkat komma in på den här sidan på Pappers blogg: http://chimping.papper.fi/2011/04/01/utrensning/#comment-180

Jag var första kvinnan vid kvarnen så jag fick mala. Eller med andra ord sagt, jag var den första som anmälde intresse för boken så jag fick den hemsänd till mig och den kostade ingenting!

Nu vill jag också glädja litteraturvänner som läser min blogg. Vill du läsa Anna Janssons ”Främmande fågel”? Den handlar om fågelinfluensan som drabbat Gotland. Boken är både spännande och välskriven.

Så grip chansen! Lämna namn och adress här, den som gör det först får boken, helt gratis!

Dagens bild – bajskorvar (Varning!)

Det här är ett SKITinlägg. Bland de värsta jag gjort. FÖRLÅT mig för den grymma bilden, men det är ändå inte jag som skitit på gatan. Jag gjorde vad jag kunde för att minimera er chock, det vill säga jag valde minimal storlek på bilden. För jag vet ju att ni kom ju hit in på blogg trots att jag varnade för äcklet – eller kanske just därför – att jag skrev Varning!
Det här inlägget kunde dock inte lämnas ogjort. För då jag verkligen tittade omkring mig såg jag hundbajs överallt! Till och med på gångbanor framför portarna till människors hem.

VAD tänker folk  som inte plockar upp bajset efter sina hundar? Att det försvinner i snön? Jo, det gjorde det förstås, åtminstone för några månader. Men nu kommer allt fram.

Idén till det här inlägget fick jag då jag såg en herreman samla upp bajs med spade utanför sin villa. Han såg lätt illamående ut. Inte undra på. Han hade en halv plastkasse full med hundbajs. Och ändå hade han inte plockat upp allt.

Usch usch och åter usch! Människan bör skämmas. Att bajset ligger där det ligger är inte hundarnas fel.

Än finns det snö!

Än dröjer det ett tag innan sommaren är här. Men man kan njuta av våren på många olika sätt.
Klä sig varmt, dricka kakao och ta en värmande hutt brännevin ute
i naturen.
Man kan roa sig med att slänga snö omkring sig. Man kan sluta ögonen och känna solstrålarnas värme mot kinden.
Nöjen av det här slaget kostar nästan ingenting.
Och på sommaren är det kul att se på bilderna. Komma ihåg hur mycket snö vi hade.
Alla årstider har sin charm. Bilderna är tagna lördag 9 april på K16 i Lovisa.