Det har inte hänt förr att vi kommit ut från Täby Centrum utan att ha köpt en enda sak. Men i lördags höll det på att hända. Så strax innan vi gick ut igen tänkte vi att NÅT måste vi ha med oss. Så maken köpte en fotbollstidning och jag tog ungefär första bästa, vilket blev M-magasin. Här fanns en bilaga med Sveriges vackraste trädgårdar och en massa annat intressant. Allt från mode till tips om relationer och härliga personporträtt.
Men i livet är inte allt nöje, mode, glamour. Livet är också våld och död. Eller visste du att inte ens krig, malaria och trafiolyckor – alla tillsammans – dödar och skadar så många som våldtäkter och våld i nära relationer gör? Reportaget i M-magasin berättar om olika kvinnors öden. Blessing i Sydafrika våldtogs av sju olika män. Efter en av våldtäkterna blev hon gravid. I Pakistan är Kishwar kvinna och änka, och därmed skyddslös. När hon vägrade ha sex med grannen kastade han syra i ansiktet på henne (bilden). Ibland måste man ta in också hemska texter och se ohyggliga bilder. För att det hemska händer precis hela tiden, överallt i världen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hua.. det är hemskt att läsa om dessa människors livsöden. men, också viktigt att vi gör det. det finns alltför mycket strutsbeteenden i Sverige… bra inlägg!
Kram
Jag brukar bli både ledsen och upprörd då jag läser om djur och människor som misshandlas och dödas, men det är just det där som du säger… det finns redan för många strutsar i samhället. Vi måste veta och berätta vidare.
Kram och ha en bra dag!
I bestående biståndsarbete är det frågan om attityder och att ändra attityder. Även om det gäller kulturella förändringar.
Kulturer som förtrycker kan bara inte godkännas!
Just nu jobbar jag med skolor, vi återinför skolidrotten i grundskolor – försöker stöda barnen, pojkar och flickor, att göra sin grundutbildning. Vi använder idrotten som medel för utveckling.
Vi upplever kvinnoförtrycket i form av teenage pregnances.
Många gånger är det läraren som står som fader, men blir aldrig satt som ansvarig.
Vi jobbar tillsammans med myndigheterna, men många gånger känns det som att fäkta med vindmöllor.
Beundrar dig stort för det jobb du gör. Jag har ofta tänkt att det skulle kännas fint att få jobba som biståndsarbetare, volontär, frivillig eller nåt sånt i Afrika eller nån annanstans. Har en väninna som har ett barnhem i Bolivia dit jag vet att jag är välkommen när som helst.
Din blogg är också härlig, inte minst för alla bilders skull, men du skriver också på ett underhållande sätt. Ibland tror jag att jag har levt i Afrika i ett tidigare liv 🙂
Obeskrivligt hemskt!! Det gör mig nästan galen av ilska att tex FN inte sätter dem i blockad tills de bevisligen vidtar ALLA nödvändiga åtgärder som behövs för att stoppa eländet en gång för alla!
Visst blir man ledsen, arg, uppgiven, känner sig maktlös. Men allt sådant här är bra att känna till, föra vidare, diskutera. Eller som det stod i reportaget: ”Man ska tro att man kan göra något”. I Spanien har mycket hänt sedan Francotiden, där lär jämställdsarbetet ha kommit mycket längre än i Sverige och Finland (enligt rep:et).
Jag håller med dig om att man blir såväl ledsen som arg och upprörd av att läsa om sådant här, men samtidigt är det så viktigt att veta att allt inte är frid och fröjd här i världen. Fint inlägg!
Jag vet inte vad WordPress har för fel just nu förresten. Jag kan inte kommentera med min Gravatar, för jag har tydligen ett WordPress-konto registrerat på samma e-postadress.
Knas.
(Tänk så små problem vi har här i västvärlden!)
Jag hade också i dag vissa problem att kommentera via WordPress, men det är ju som du säger – små i-landsproblem 🙂
Har då och då varit inne på din blogg och gillar den. Här i bloggosfären tänker jag sällan på åldersskillnader 🙂