Nu har våren kommit för nu är struvorna här. Ju hårdare de är desto bättre!
Somliga gillar memma med grädde, men till den gruppen hör inte jag.
Klart att det är kul när nässelfjärilen och citronfjärilen börjar visa sig. När krokusar och snödroppar och tussilagon dyker upp och då flyttfåglarna återvänder.
Men struvans ankomst är underskattad. Länge leve struvan1
Innan vi firade Liljendal församlings 100-års fest besökte vi Liljendal Shell för att se hur de nya företagarna Stefan och Minna Möller kommit igång där. Vi åt wienerschnitzel och pyttipanna.
Från och med i dag börjar en kock jobba på stationen. Och här ska hända en hel del både vad gäller matutbud och aktiviteter. Sysselsättning för barn och sommartorg på gården för att bara nämna två saker av många.
För ett tag sedan såg det illa ut för stationen, som för många Liljendalbor var ett vardagsrum, en given samlingsplats.
Inom en radie på cirka femton kilometer finns fyra bensinmackar med mångsidigt utbud så konkurrensen om kunderna är inte lätt. Men jag tror Liljendalborna kommer att vara sin samlingsplats trogen. Nu då de varit nära att mista macken helt och hållet får vi hoppas att de verkligen besöker den och tankar såväl bilar som sig själva där.
I dag firade Liljendal församling 100 verksamhetsår. Jag var på jobb som reporter på festen i församlingsgården och stämningen var väldigt fin. Det blev många kramar, smittande skratt och kyrkokören sjöng fantastiska medryckande sånger som gjorde att man kände sig lätt om hjärtat då man åkte hem.
Och kolla så fina blomsterprydnader det fanns på borden!
Påsken ska firas i Rom. Tillsammans med miljoner andra människor, vallfärdande katoliker som vill se påven just till påsk har jag hört och läst om. Marmorbelagda trottoarer som kräver rejäla skodon om man vill promenera runt, och det vill man ju. En kaotisk trafik där alla kör fort och signalerar hejvilt.
Men man ska ju ta seden dit man kommer. Det är ju inte människorna och omgivningen i Rom som ska anpassa sig efter oss 😀
Håller nu på att kolla vilka sevärdheter som finns på promenadavstånd från vårt hotell. Fontana di Trevi är en, Colosseum en annan. Till Peterskyrkan är det cirka fyra kilometer.
En stor del av resan är ju förberedelserna, det där att titta på kartan, kolla bilder från hotellet, föreställa sig hur allt är där borta.
Sedan blir väl en del av vistelsen ungefär som man väntat sig, medan en del blir något helt annat 🙂
Än dröjer det ett tag tills det myllrar av människor på de den här stranden och gräsmattan. Vår badstrand Plagen ligger rätt öde med fjolårets löv på marken och kala trädstammar. Viken var ännu delvis täckt av is, men så som det blåst i dag kan islossningen ske vilken dag som helst.
Hade bestämt att vi skulle ha picknick på sommarstället i dag.
I mitt inre hade jag redan sett bilder av den fina maten, tillbehören, solstrålarna som letade sig in genom fönstret i farstun där vi skulle äta.
Jag hade alltså planerat att vi skulle äta här. Men jag kom inte ihåg hur kallt det är i stugan så här års. Att sitta utomhus var ändå inget alternativ. Solen lyste i och för sig, då och då. Men den kalla vinden skulle förmodligen ha fört bordduk, tallrikar, vinglas och salladstillbehör all världens väg.
Det var i alla fall roligt att förbereda maten. Här syns en del av tillbehören. Ananas, tomater, grönsallad, mozzarella och paprika.
Och som sagt. Allt blev inte så som jag hade tänkt mig.
Mina tortillaplättar med fyllning av köttfärs, ananas och tomat blev inte vackra, men de var i alla fall goda.
Om någon hade kollat spåren efter mig hemma i köket hade de kanske trott att en fyraåring härjat där… (sorry alla fyraåringar, ni grisar säkert inte lika mycket!)
När jag skulle skära en tomat flög innehållet i väg, när jag skulle vända tortillan i stekpannan gick den sönder och en del av fyllningen ramlade på golvet.
På en nischad blogg skulle de här bilderna aldrig ha publicerats. Jag menar… en av tortillorna är ju bränd!
Jag tänkte också efter en stund – ska jag eller ska jag inte visa allt det här som inte blev riktigt så som jag hade tänkt mig.
Och som ni ser beslöt jag mig för att göra det.
Livet är ju sällan perfekt, allt blir inte så som man tänkt sig.
Men mycket kan bli bra ändå. Om man inte tar allt så allvarligt.
Varifrån kommer det uttrycket? Låter ju som om man var en alien från en annan planet.
Men jag älskar blommor och grönväxter. En del lyckas jag bra med, de trivs och frodas.
Den här växten har jag fått att rota sig och växa genom att ta några blad från en som var större.
Men ganska ofta går det också så här.
Jag har inte hjärta att slänga en enda växt så länge som det är minsta lilla liv i den. Och så har jag pippi på att ta skott lite härifrån och därifrån, t.ex. från ampelliljan.
Och vips har dom fått rötter.
Bra att dom inte kan hojta åt mig att nu är det dags att plantera, för då skulle jag inte kunna sova om nätterna 🙂
Den här stigen har jag gått upp och ned under en veckas tid. Snön har smält bort och jag har cykeln på sommarstället. Vi bor i våningshuset som skymtar där uppe.
Halvvägs upp i backen finns en sådan här järnring inslagen i en sten. Sådana brukar man ju se på stränder och holmar. Vid ringen kan man fästa ett rep som håller båten på plats. Men vad gör den här ringen mitt i skogen? Och om den här stenen någon gång funnits vid havet, hur har den kommit hit, trehundra meter från strandlinjen?
Jag väljer att börja med det jag tyckte var bra.
Aprilskämtet som vi hade på vår webb i går.
Vi hade inget skämt i papperstidningen, men Lovisa Tors kapten Peik Salminen och jag kokade ihop ett för webben i stället. Och det bästa med sådant här är ju att man har kul själv då man knåpar ihop det. Så till den milda grad att man får lov att hejda sig lite för att inte ta ut svängarna allt för mycket.
Det ROLIGA skämtet hittar du HÄR.
Det här tyckte jag däremot sedan att var ett mycket sämre skämt. Dels för att det inte ens är första april i dag, dels för att det är uttalat av Google Crome!
Jag skulle bara stänga bläddraren Crome på jobbet men då dök den här rutan upp. Med text på finska.
Man uppmanar mig att gratis testa ett paket med någon produkt som hjälper mig gå ner i vikt. Jag ska kunna gå ner 20 kg på en månad, att minska i vikt kan inte bli enklare än så här.
Nog har jag förstått att Google vet allt om oss. Men jag trodde Google visste vilka sidor vi besökt innan och den vägen drar slutsatser. Jag hade ingen aning om att Google ser att jag behöver gå ner 20 kg i vikt.
Men även om det är så tycker jag det är oförskämt av Google Crome att pracka den här reklamen på mig.
Jag kan inte annat än hänvisa till detta mycket klocka inlägg hos Anne Hietanen. Lånar ett citat, som för övrigt publicerats också i vår tidning:
Att känna skuld och skam över något man ätit är verkligen sjukligt. Skuld kan du känna om du mördat någon, inte för att du ätit några bullar och inte kommer in i byxorna.
Har du blivit lurad i dag? Jag har inte hunnit utanför dörren än eftersom jag har kvällstur på jobbet.
Men i tre tidningar hittade jag aprilskämt och på Radio Vega Östnyland berättades det om en radiokanal i Sverige som haft ett skämt om orten Pukkila som ligger nära Borgå och Lovisa.
Ett aprilskämt på radio, i tv eller en tidning är helt kul tycker jag. De ska förstås vara så välgenomtänkta att läsaren/lyssnaren först tror på allt, men så småningom ska personen börja känna på sig att det är något som inte stämmer. Slutligen ska man kunna vara säker på att det var ett skämt.
För ungefär femton år sedan skrev vi på Östra Nyland den första april att ryssar planerar ta över den gamla tryckeri- och redaktionsfastigheten som vi hade flyttat från. Jag skrev en skylt med ryska bokstäver, men den som kunde ryska såg att orden var svenska.
Vi skrev att fastigheten köpts av ryssar och att ett litet hotell ska öppnas där. En reporter hade klätt sig i peruk, minikjol och högklackat. Hon stod med ryggen mot kameran och fästen skylten på dörren. Just då åkte en polisbil förbi, och föraren saktade verkligen in för att kolla vad som hände.
När aprilskämtet kom i tidningen hörde många läsare av sig. Bland annat grannarna till gamla tryckeriet. De var arga då ingen hade berättat om de här planerna för dem.
Till saken hör att vi på den tiden hade rätt många damer från Ryssland som kom till staden för kortare perioder, gick på krogarna och träffade män som de tog med sig till hotell- och motellrum i trakten 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 