I dag placerades stadens julgran mitt på torget. Foto: Emma Heijnsbroek
Vet inte vart den här dagen tog vägen men fort gick det. Träffade årets företagare Lovisa Färghandel tillsammans med vår prao från högstadiet, Emma. Lånade hennes bild till bloggen, för hon fick också i uppdrag att ta bild av stadens julgran. Den får sina lampor och tas officiellt i bruk på fredag kväll.
Det har varit en plusgrad och snön håller som ni ser på att smälta bort. Men det dröjer väl ändå ett tag innan den stora högen, som dom hann få ihop när dom putsade torget efter snöfallet, helt smälter bort. Mera ingående uppgifter om granen.
En del av artikeln om årets företag i Lovisa.
Flera centimeter har växten vuxit. Undrar om det alls kommer fler en de här två upp?
På nio dagar har det hänt så här mycket. Den 14 november såg växten ut såhär! Och som den uppmärksamma läsaren ser har jag förnyat utseendet på min blogg. Hade tänkt göra det redan i början av september då jag flyttade till nya lägenheten. Det var ju en nystart i livet och bloggen skulle också få ett nytt liv. Men av olika anledningar blev det inte av.
Det var också ett stort steg att ändra på utseendet. Krävde en hel del mod 🙂 Inspirerad av Rabarberpolisen, som två gånger på rätt kort tid förnyat sin blogg, skred jag till verket.
Ny design, hoppas mina läsare gillar den!
Men erkännas bör… medan jag satt och valde bland teman, fonter med mera tryckte jag faktiskt i misstag på knappen Aktivera… och så var det hänt, det gamla utseendet försvann 🙂
Jo, visst hade jag kunnat få det tillbaka, men tänkte att det var lika bra att det gick som det gick.
Mitt liv fick i somras en ny vändning då maken valde att lämna mig. Bloggen fick nu också ett nytt liv.
Hoppas ni gillar det ni ser och att ni fortsätter läsa och kommentera!
… trots att det blev förlust i gårdagens match.
Vi gjorde en bra tredjeperiod men slutspurten kom för sent. Att göra en upphämtning från 9-2 till 9-7 är inte dåligt.
Ser man på bilden kanske man lite kan undra
vad dom håller på med i innebandyn 😉
Tors Jimmy Sved är något trängd.
Man må säga vad man vill om den lilla hallen i Lammi där det knappt fanns något man kunde kalla läktare.
Men Lammin Salibandy har ett ungt lag med snabba och hungriga spelare.
På pausen vimlade det av barn på planen, de flesta med klubbor i högsta hugg och supporterskjortor.
Bilderna får tala för sig själva. Återväxten tycks vara säkrad och man såg många familjer som hade kommit på match för att ha kul.
Så här ser det ut i parken nedanför min balkong i dag.
Riktigt fint med lite vitt på marken och bara ett par grader kallt.
I dag åker vi med Tors supportrar till Lammi. Heter Lampis på svenska men är en enspråkigt finsk kommun i närheten av Tavastehus.
Alltid roligt att se nya orter och nya idrottshallar. En av fördelarna med att vi åkte ut ur ligan, om man vill se ett plus med det. Vi har också vunnit fler matcher i division ett än vi gjorde i fjol i ligan. Så också det är roligt. Men visst skulle det smaka att ta steget upp till innebandyns finrum åter våren 2015.
Så efter klockan fem finsk tid i dag är det Heja Tor för hela slanten.
I tidningshus skapar man svart på vitt, men här har vi vitt på vitt 🙂
Så här såg det ut då jag lämnade redaktionen kring sexsnåret i kväll.
Snart insnöad Sibelius.
Här står ändå svart på vitt. Snöar det mycket till kan Jean Sibelius bli helt insnöad 🙂
Nästa år skulle kompositören ha fyllt 150 år. Men som så gammal hade han nog inte spelat så mycket mer än på sista versen.
En bild säger mer än tusen ord. Således har Borgåbladet i dag skrivit mer än tusen ord, utan att egentligen ha skrivit mer än fem.
I stället för att med flera hundra ord förklara varför kärleken är störst av allt har Bbl valt att endast plocka ut ett citat ur Bibeln.
Med bibelcitat motiverar ju också de som motsätter sig könsneutrala äktenskap sina åsikter.
För det är kärlek mellan man och man, eller mellan kvinna och kvinna, som ledaren handlar om.
Och i stället för att sätta ett foto i rutan Tid & Bild har Bbl i dag publicerat namnen på dem som röstade för och emot när riksdagens lagutskott behandlade ärendet för ett par dagar sedan.
Ett fräscht, välkommet och modigt grepp av tidningen!
Så glad, i all enkelhet för att få åka ner i min mage 🙂
… får man göra det bästa av situationen.
En glad knäckemacka!
Och trevligt var det att komma hem till ett nystädat hem också.
Har haft fullspäckat program i tre dar. Jätteroligt i går med en före detta kollega. Skumppa mitt i veckan och en fin bok fick jag också.
Men nu ska jag njuta av en kväll i mitt eget fina sällskap ❤
De här trapporna finns på min gård, vid Drottninggatan.
De mittersta stegen är kanske bara 30 centimeter breda. Och jag antar att kanterna bredvid finns där för att man lätt ska kunna ta sig fram med barnvagn?
Det kanske bodde många barnfamiljer här när huset byggdes på 1960-talet?
Jag tycker trappan är charmig. Och den underlättar då jag tar cykeln den här vägen. För om jag inte gör det får jag en omväg till jobbet på 300 meter!
Minns att en av de finska kvällstidningarna någon gång hade en omröstning. Man skulle välja något typ Finlands Springfield.
Hur jag än letat har jag inte hittat något att länka till på nätet förutom kära lokalkonkurrenten Arto Henrikssons ledare från 2007 🙂
Kolla längst ner på sidan, ledarsticket! Texten dessvärre bara på finska.
Skylten finns på Bryggeribackens krön, vid sjuvåningshuset på ”Sandrabacken”, som något slags minne från den tiden. Att Lovisa ville bli Finlands Springfield. För vi har ju kärnkraft och allt, skrikiga barn, någon som kan påminna om Homer Simpson på kraftverket och kanske till och med damer med högt blått hår 🙂
Man brukar säga att någon har tomtar på loftet, men jag stoppade några i grytan på konstkursen.
Allt fick sin början då duken jag skulle måla affischen för nyaste Bondfilmen på hade fått bulor och behövde prepareras med varmt vatten.
I väntan på att duken skulle torka tog jag fram oljekritorna och började måla på måfå.
al-Qaida som flyr med luftballong?
Det blev en barnslig teckning med grönt gräs och blå himmel och en stor färggrann luftballong.
När jag sedan skulle peta in två gubbar i korgen såg jag att den ena ser ut som en bandit. Kanske en al-Qaida medlem.
Vilket ledde till att jag ville testa om jag med samma slarviga metod kunde måla fler små terrorister.
Men det blev tomtar i stället. Och Adrian sa att han tycker vissa jultomtar ÄR terrorister. Vilket jag håller med om. Julen börjar för tidigt i en del affärer!
Tomtarna hamnade i grytan.
Målade en tomtegryta.
Undrar vilken diagnos psykoterapeuterna skulle ge? Att jag är aggressiv? Eller depressiv?
Själv kände jag mig på riktigt gott humör på konstkursen i dag.
Och Svensson klarade besiktningen.
Och fotografen och jag fick en pizza av den trevligaste egyptiern jag nånsin träffat. På en restaurang som snart ska fira sina tio verksamhetsår.
Brydde mig inte om Adrians muttrande om att det inte finns några gratis luncher. Något om mutor babblade han också.
Jag tror bara han är avundsjuk.
Svenssons raka sexa.Hurraaaa – jag får rattas ett år till!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 