… kommer att presenteras så här.

Här saknas bara loggan med 007 och vapnet.
Vad filmen ska heta vet jag inte ännu men det mesta brukar lösa sig på tisdagskvällarnas konstkurs.

… handlade om lucia. Den första personpresentationen av fem går ut i morgon.
Och vaccin. Influensavaccinet började delas ut för några veckor sedan och håller på ett par månader till.
En ny lunchrestaurang öppnar i stan, noterades snabbt på webben. Längre artikel i morgondagens tidning.
Och så en del notiser, korrekturläsning av artiklar m.m.
Om någon nu lusläser mina anteckningar på blocket ser ni att jag skrivit en del på finska.
Så går det till, beroende på vilket språk den jag intervjuar talar med.
Sitter nu och grunnar på vad jag ska måla på konstkursen i morgon. Har en idé och visar en bild i morgon bitti!
Siktar man mot himlen kanske man i alla fall når talltopparna. Eller hur var det man brukade säga?
Sikta mot stjärnorna så kan du nå trädtopparna?

Bilden togs på en promenad för en dryg vecka sedan. Här kan du se kvarnen från en annan vinkel.

Söndagspromenaden gick längs Vallgatan upp mot Bryggeribacken. Hörde hästarna gnägga på avstånd, travbanan ligger till höger lite längre fram.

Kom på att det här är en del av det åsområde som finns i Lovisa, kanske rentav en del av Salpausselkä.

Inte för att det är jul ännu, och inte ens första advent. Men jag lät montera upp pappersstjärnan i alla fall. Tycker den är fin!

Inte långt från trapporna på den här bilden finns de här trappstegen.
Fotograferade dem för exakt en vecka sedan, på fars dag då jag besökte gamla kyrkogården.
Här gick jag ett antal gånger med maken, på den tiden då vi var ett par.
Det är klart att det vimlar av platser i vår lilla stad där vi gått tillsammans.
Det vimlar av minnen helt enkelt.
Men det är bara att ta det som det är.
Och att vandra vidare.
Se vad livet har att erbjuda ❤
Jag försöker hålla fast vid att allt jag köper till mitt nya hem ska antingen ätas upp eller användas på annat sätt.
Undviker prydnadssaker men klart det blir något ljus då och då, en blomma och som i dag – faktiskt en julstjärna i papper. Den enda julprydnaden jag kommer att ha utöver vanliga levande ljus. Bild på den visas senare då stjärnan är installerad!

Eftersom ingen annan just nu skämmer bort mig (javisst… höll på att glömma Adrian… tills han harklade sig så det hördes från vardagsrummet hit)… så får jag köpa choklad själv.
Lyckligtvis kan jag också låta bli choklad. Kommer att ha innehållet i den här lådan minst ett par veckor. Här finns några nya smaker, som väckt diskussion bland konsumenterna. Eller det faktum att någon smak faller bort gör ju också människor upprörda. De nya är åtminstone Susu crisp, en karamellfudge och en med lattesmak.

Köpte också en ny matta till hallen, den som låg där innan tillhör bostadens ägare och den hade sett sina bästa dagar.

Till min stora glädje fanns det ett litet ritblock med i förpackningen med oljepastellkritorna.
Tror att jag ska måla något redan i kväll.

Är det här klotter eller graffiti, eller modern konst?
Jag bryr mig inte om att avgöra, jag bara dokumenterar min stad.
Dessutom var jag rädd för att få fallande föremål i skallen medan jag stod under tornet och fotograferade.
Har för mig att jag fotograferat varningsskylten någon gång och visat den på bloggen men hittade den inte i arkivet så ni får nöja er med den gamla bilden av tornet.

Det växer så det knakar, men jodå, växten är tyst nattetid.
Undrar bara hur det här ska sluta då den växer så fort, blir den ranglig? Kommer de fler skott ur fröna eller är det bara de här två som klarade sig?
Del fem i serien om fröprojektet.
Var uppe med tuppen i dag före klockan sju.
Hade tid hos frisören 8.30. Den som vill vara fin får lida pin.
Projektet omfattade färgkorrigering på rotnivå och permanent, men endast för luggen.

På jobbet skrev jag om biblioteket i Strömfors som läggs ner. Besvikna ortsbor på glesbygden fick uttala sig.
I kväll tar jag ett par glas vin med Skavlan, skål!
När jag igår intervjuade Lasse Virén jobbade hans familjeföretag med att ta bort stora stenbumlingar från en blivande affärstomt.
Vi undrade hur gamla stenarna kan vara och varifrån de kommit.
Antagligen kom de redan under istiden. Och nu blir en del av dem fyllnadsmaterial under Tokmannis P-plats.
Men stenarna jag fotograferade på helgens promenad på åsen i Lovisa torde nog få stå orörda ett bra taq till 🙂
