Tack för en trevlig kväll hemma hos Outis föräldrar. Mycket har man att prata om då man ses högst ett par gånger per år.
Fräsch sallad.
Outis mamma hade svängt till en riktigt fräsch sallad med riktiga blommor i, så goda dom var! Lite ägg, oliver och bacon gav sälta.
Bordsprydnad.
Och festdukningen toppades av pioner från familjens trädgård.
I dag är jag särskilt tacksam för att jag har många vänner. Det har varit en tung helg med trakasserier och människor som vänt mig ryggen. Men då nöden är som störst brukar vännerna visa var dom finns och svaret på bönerna kommer.
Jag som ännu i går undrade hur jag ska orka med mitt stundvis krävande jobb känner mig full av tillit i kväll. Tack alla fina, ingen nämnd och ingen glömd, som gett mig stöd.
Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.
Den senaste veckan har jag fått en del förtäckta hot angående mitt sätt att skriva på bloggen. Jag anklagas för att lämna ut personer, men tycker själv jag skriver helt sakligt bland annat om känslor som skilsmässan förde med sig. Jag har inget agg mot någon och brukar alltid fråga lov av berörda parter då det gäller att sätta ut bilder.
Fick i går en andra kommentar av killen som för några veckor sedan skrev fult på fyllan. Jag har ett förnamn och en gmail-adress och två ip-adresser men när jag mejlar honom ger han sig inte till känna.
Han skrev att jag var så ful då jag var ung att killar var med mig för att dom tyckte synd om mig. I dag är jag också gammal och ful. Och att han skulle skämmas som hans fruntimmer skrev om ”sina sexiga eskapader” på en blogg. Heh – det är nog inte många ord om sex som nämnts på min blogg.
Jag hade kunnat låta hans kommentar gå ut om han inte hade nämnt andra personer jag känner vid namn. Han skrev att han hade talat med dem om mig och att många tycker illa om mig.
Vad killen anser kommer ju delvis fram här nu, men som sagt – i sin helhet kan kommentaren inte publiceras eftersom jag tror att de som nämns vid namn i den inte skulle tycka det var så kul.
I morgon har jag tänkt blogga om en rolig skylt jag hittade i Kotka.
En rolig sten och några fina fönster har jag också på lager!
Vädret har ju inte precis gynnat företagarna i turismbranschen. Speciellt tufft är det för den som driver en kiosk vid badstranden. Havsvattnet har inte varit mer än +16 de senaste dagarna, och en dag som inte börjar med värme och sol blir inte någon stranddag 😦
Så här fin är ändå utsikten från kiosken där jag jobbade ännu i fjol. Utmanar alla som inte varit där på kaffe och glass i år att ge sig tid för åtminstone ETT besök i sommar.
Utsikten från kioskens terrass.
Själv har jag besökt kiosken fyra, fem gånger den här sommaren. Alltid tillsammans med släktingar eller vänner. Vill inte att någon ens i misstag ska tro att jag är ute för att trakassera den som jobbar där 🙂
Jag önskar företagaren all framgång och tycker att inredningen och andra små förnyelser som gjorts är riktigt lyckade.
Har funderat rätt mycket på det där hotet jag utsattes för i torsdags för en dryg vecka sedan. Slutar du inte skriva om ex-maken på bloggen, så...
Vad är det som driver en person att säga så? Lyckligtvis hade jag goda vänner med mig den där kvällen, som såg och hörde påhoppet.
Och OBS åter en gång- så att inga missförstånd uppstår. Det var INTE min förra mans nuvarande som hotade.
Jag skriver sannerligen inget elakt om honom, och jag nämner honom inte varje dag. Jag har ett nytt liv som jag är nöjd med. Men faktum att han var en del av mitt liv i nästan sjutton år kommer vi inte ifrån. Jag kan ju liksom inte bara låtsas som om han inte fanns, som om jag inte varit med om en smärtsam skilsmässa. Till den återkommer jag då och då, men inte alls lika ofta som i fjol somras.
Eller vad tycker ni som följer min blogg? Har jag inte skrivit en hel massa annat än om skilsmässan på senaste tiden? Och har jag måhända inte rätt att skriva om både glädje och sorg här? Om det som är MITT liv.
Det var en rolig ordlek jag såg på en skylt som jag dessvärre inte kunde fotografera.
I samband med utfärden till Kotka tyckte jag vi skulle stanna upp vid Sirius Sport. Det är en äventyrscenter i Pyttis där man bland annat kan uppleva hur det är att hoppa fallskärm. Där finns också bassänger att surfa i, en äventyrsbana utomhus och en utställning av motorcyklar.
Sanningen att säga ville jag som hade varit kusk hela vägen ta mig ett glas champagne i baren. Men döm om min besvikelse då bägge restaurangerna var stängda! Så jag körde bilen också hem.
I den ena baren fanns alltså skylten ”Drinking is Sirius” 🙂
Byggnaden sedd utifrån.Hur känns det att flyga, eller hoppa fallskärm?
Eftersom ingen använde vindtunneln just då vi var där tog jag ett foto av ett foto som fanns på väggen. Själv har jag faktiskt hoppat fallskärm på riktigt. Ett tandemhopp från 3000 meter med fritt fall i 40 sekunder. Jag kan lova er att det var en häftig upplevelse!
En liten del av alla mc-cyklar och mopeder som finns utställda i sportcentret.
Visar två bilder i dag eftersom fönstren finns på samma gamla ladugård. I dag hålls här inte längre några djur. Jag tycker det är fint då man ser att tidens tand gått åt material.
En före detta ladugård. Träd och annan grönska speglar sig i fönstret.Också här speglar sig träd i fönstret.
Inspirerad av Antonias inlägg om trappor tog jag den här bilden då jag var i Kotka. Genom åren har jag också fotograferat trappor men inte varit så aktiv med att utöka antalet i min samling.
Vackra trappor i Sapokanpuisto i Kotka.
Men visst, jag har sju trappor som jag visat tidigare. Vill du ta en titt på dem finns de under länkarna nedan.
I vår östra grannstad Kotka har man satsat mycket på vattenparken i Sapokka. Här finns hundratals, kanske över tusen, olika blommor och växter. Skyltning även på svenska, det är ju kul att veta vad allt det vackra heter.
I parken finns också olika prydnader, bland annat stenskulpturer, och ett vackert brusande vattenfall.
Vi kom från båthamnen, promenerade runt den lilla sjön och återvände sedan åter till hamnen. Så jag sätter bilderna i den ordningen.
I parken finns många olika prydnader.Blickfånget i parken, ett ståtligt vattenfall.Bortre ändan av parken, vi rundar den lilla sjön, eller egentligen är det en vik.
Har för mig att det här är en del av havet, alltså inte en insjö. Man har bara satt ett nät under en av broarna borta bakom dungen till höger. Säkert för att hindra skräp komma in men också för att inga båtförare ska villa sig hit.
Promenaden går vidare på andra sidan vattnet…… och så här ser vattenfallet ut på avstånd.En av de många stenskulpturerna.I parken finns massor av blomsterarrangemang. Både i rabatter och i krukor.De ser faktiskt rätt naturtrogna ut de här fåglarna 🙂
Har du ännu inte besökt vattenparken i Kotka rekommenderar jag den. På en timme hinner du se det mesta.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 