Vaknade av regn i morse kring klockan åtta. Det var bara en kort skur.
Sedan visade sig solen från och till. Det var kvalmigt värre. Och så kom åskan, och fler regnskurar.
Men jag hann besöka ett par öppna trädgårdar, bland dem en av favoriterna, Vackerbacka.
I samband med evenemanget Rosor och trädgårdar i Lovisa har textilkonstnären Tina Karvonen byggt små tält och ställt upp parasoll i Strandparken. Där kunde vem som helst lägga sig eller sätta sig ner för att vila, eller kanske läsa en bok.
När jag kom hit tidig eftermiddag i lördags var det folktomt, men några minuter senare fanns det människor i nästan varje tält och under flera parasoll. De bilderna sparar jag ändå för framtida ändamål.
Kalakukko är en finsk specialitet, som fått traditionsrättsstatus inom EU. Enkelt förklarat är det ett bröd som innehåller fisk.
Poronlihat = renkött.
Osta poro = köp en ren.
Skyltsöndag kördes i gång av bloggaren Pumita, traditionen förvaltas av Konst eller konstigt. Hos henne hittar du länkar till andra bloggar som visar skyltar, planscher, plakat och olika slag av texter.
Det händer en hel massa i vår lilla stad den här helgen.
Hela programmet för Rosor och trädgårdar hittas HÄR.
Jag ska bland annat kolla rosenbröllopparets bröllopsvals på Skeppsbron och en del utställningar. Trädgårdarna tänkte jag besöka i morgon.
Solen skiner, jag älskar mitt liv!
Och märkligt så mycket fotboll jag orkat titta på 🙂 Match efter match. Ibland med ögonen i kors då klockan efter förlängning och straffsparkar närmat sig ett på natten.
I går kollade jag Polen – Portugal. Hade ingen favorit fram till straffsparkstävlingen. Då hade jag velat se Polen vinna men så gick det ju inte.
I kväll var jag fyra timmar hos min vän Marina. Vi hade massor att tjattra om. Tjattrar gör jag däremellan också fastän jag ser på fotboll hemma ensam. Det finns ju Messenger och andra vänner som sitter ensamma hemma vid teven 🙂
Och hörni gott folk! I dag gjorde jag åter en sak jag nästan aldrig gjort förr.
Jag lurade en tupp! Alltså tog en tupplur! Det ska ni nog dra kors i taket för. I mitt förra liv klarade jag inte av sånt. Jag sov under dagtid bara då jag var sjuk. I dag bestämde jag mig för att testa om jag nu, då jag själv bestämmer över min tid, kan sova 15-20 minuter på eftermiddagen.
Och det kunde jag.
Hurraaa!!!
Tänk, det är redan den första juli i dag. Högsommar.
Bilden från Minna L. Immonens kalender som jag har på mitt skrivbord beskriver rätt långt hur jag känner mig just nu.
Inga stressiga dagar, men ändå rätt mycket jobb. Och tillsvidare väldigt roliga jobb, på klockslag och dagar jag kan bestämma själv.
Det kanske är få förunnat att känna så här. Jag vet inte. Eller kanske man själv till syvende och sist kan bestämma över sitt eget liv.
Jag tror på det goda. Att det slutligen och alltid vinner över det onda.
Det finns människor som ständigt är negativa och avundsjuka, som inte själva mår bra och som därför sprider falska budskap, intrigerar, försöker söndra och samtidigt härska.
Varför kan vi inte istället omfamna varandra? Se det positiva som alltid finns och acceptera att olikheter kompletterar varandra.
Jag tänker göra allt jag kan för att sprida de positiva budskapen från min närmiljö. Som jag sa i avskedsintervjun i Östnyland, det finns så mycket fint som är värt att lyfta fram i vår stad.
Allt för ofta fokuserar vi på det vi inte gillar och gnäller, inte sällan via Facebook, på det. Finska lokaltidningen skrev en härlig ledare om syndromet för en tid sedan. Särskilt de sista kursiverade styckena är upplyftande.
Varför är vi människor funtade så här? För att citera lokalpolitikern Otto Andersson ”Att kritisera är alltid lättare än att komma med lösningar på problemen”.
Vi ska inte blunda för de problem som finns, sopa dem under mattan.
Men vi måste för fasiken inte heller gnälla på allt, och allra minst peka på de fel vi tycker andra har.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 