Månad: mars 2017

Glad måndag! 27-03-2017

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Än är det inte påsk, men prydnader och påskägg säljs redan.

Den här serien startade jag med för ett bra tag sedan, den här bilden torde vara den 67:e i ordningen. Med tiden har jag fått andra bloggare att haka på.
Allt började med att jag tyckte vi skulle hylla måndagen, som av någon anledning har ett oförtjänt dåligt rykte.
Till inläggen med alla måndagsbilder hittar du via min startsida, under kategorierna.
Andra som visar Glad Måndag-bilder är

Entomtastankar

Konst eller konstigt

Ankis bildblogg

Om du också vill vara med – eller om jag missat att du är det – meddela mig, så länkar jag också till din blogg!

Det här med att ha ordning…

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer
Alla företagspapper samlas i den gamla lådan. Annat viktigt i pärmar och andra dokumenthållare. Tillfälligt står de på golvet i sovrummet tills jag fått en viss hylla tömd.

… jag vet inte hur det kom sig att det blev så med mig.
En rejäl Slarvmaja var jag som barn 🙂
Men kanske det att jag flyttat minst tjugo gånger i mitt liv har fått mig att förstå att det är så lite vi behöver i vardagen.

Det är förstås skillnad på saker och saker. Gamla värdefulla ting ska inte kastas bort. Andra saker kan ha affektionsvärde. Men vissa prylar och gamla kläder klarar mig utan.

Förresten – vem var det som någon gång sa att vi får ett papperslöst samhälle? Att allt blir digitalt och lagras i moln. Den personen vill jag gärna träffa 🙂 För de där pappersdokumenten slipper vi nog aldrig helt.

Jag vill veta exakt var jag har varenda pryl, vartenda papper. Jag vill inte ödsla tid och nervtrådar på att leta efter sådant som jag behöver.

Så efter att jag hade skrivit tre artiklar i dag ägnade jag en stund åt mitt sorteringsprojekt. Nu har jag faktiskt tagit itu med skrubben också!
Med det här inlägget vill jag inte ge sken av att vara präktig.
Jag vill inte skapa dåligt samvete för någon.
Jag bara behöver det här själv.

Jag famlade i mörker…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… en timme, för är det Earth Hour så är det.
Jag stängde tv:n 20.30, loggade ut från Facebook via stationära datorn. Det kom en del pling på telefonen, alltså mejl och andra aviseringar, men jag kollade inte dem.

Har ändå tidigare här i dag med en bloggväninna konstaterat att det måste vara måtta med allt. Fanatism är av ondo.
Så jag tillät mig att läsa bloggar under Earth Hour timmen. Den enda belysningen i mitt hem kom från datorskärmen och från levande ljus.

Suddig bild, tagen under Earth Hour-mörker.

Erkännas bör ändå att jag gick till kylskåpet och en strimma ljus därifrån föll ut mellan 20.30 och 21.30, men det må vara mig förlåtet.

Kollade via datorn (Loviisan Sanomats torgkamera) att stadens torg var mörklagt en hel timme. Bra att Lovisa stad uppmärksammade klimatevenemanget. När jag tittade ut genom mitt fönster konstaterade jag att alla inte hade släckt ner under den här timmen, men tror nog att många gjorde det ändå. Och kanske till och med åt klimatsmart! Jag drack ett Fairtrade-märkt vin 🙂

Ska jag äta eller röka det här?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Valreklam … det ska man akta sig för att publicera nu. Staden fick höra att den körde med smygreklam för två kandidater i sitt informationsblad Morjens, då fullmäktige- och stadsstyrelsens ordföranden hade intervjuats där.

Så kanske man måste vara försiktig?
Partiets namn står längst ner på påsen, men jag fotograferade förstås så att det inte kom med 😀

Jag har aldrig tyckt att det där med valhemlighet är så viktigt. Om någon frågar vilket parti jag röstar på säger jag det. Jag kan till och med avslöja vilken person jag röstar på, men det tänkte jag nu ändå inte göra offentligt här.

Jag tror att det här är frön för påskgräs.

Vad påsarna innehåller vet jag inte. Jag tror ändå inte att jag ska försöka äta eller röka innehållet 😀 Vem vet hur rolig jag skulle bli då? Nej, nej … jag röker inte annars heller, jag KAN inte ens röka.

Inte nog med att jag fick två spännande påsar. Jag fick också två kramar. Och då jag sa att det känns så bra att få en kram när man är singel och svältfödd på dem, så fick jag en kram till av killen i teamet då jag gick ut.
Hurraaaa – helgen är räddad!

Så mycket väntans tider nu

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Vårglädje utanför optikern på Alexandersgatan.

Tålamod. Det är något jag inte alltid haft, men som jag insett att behövs många gånger.
Jag brukar säga om Gud vill, som Gud vill. Då stressar jag inte själv fram beslut eller svar som inte går att få just nu. Vissa saker kräver tid och tålamod. Jag varken kan eller ska påverka allt.
Jag ska ha tålamod och känna tillit.

Vädret är också som det är. Inget som jag kan påverka. Visst vill jag ha vår, värme och sol och jag längtar efter sommaren. Tids nog kommer den.

Jag väntar på beslut i en del frågor som känns viktiga för mig.
Men de är saker som jag inte själv kan påverka. Jag kan bara ha tålamod och försöka känna tillit. Det blir som det blir, och hur det än blir får jag räkna med att resultatet går att leva med.

Det som är meningen att ske, det sker. Var det inte meningen att det skulle gå precis såsom jag ville kommer jag i framtiden att förstå varför det blev som det blev.

Vacker förgänglighet

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag har visat liknande bilder förr.
Känns alltid lite tråkigt att slänga bort utblommade växter.
De får ofta stå kvar några extra dagar hos mig, eftersom de är som konstverk också då de blommat ut.

Också i dag lyser solen och himlen är blå. Så det gäller att passa på att njuta. Några mulna och regniga dagar ska komma från och med i morgon. Även snö har utlovats. Men vädret är som det är, bara att acceptera.

Har gjort en del förberedande jobb för kommande artiklar den här förmiddagen. Mitt på dagen har jag en intervju, hämtar sedan cykeln från vårservicen och kanske tar en liten tur för att få bilder till bloggen.

Veckans ord – FORDON

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer
En ganska lång bil 🙂

Nu tog jag till en arkivbild i alla fall för att kunna vara med i Gemsofmylifes Weekley Photochallenge. Det var någon gång i somras som vem som helst fick möjlighet att åka på en gratis tur med den här bilen. Nu minns jag inte vilket jippo det var, men turen startade från lokala K-Supermarket.
En väninna och jag tog chansen. Inte alla dagar man får åka med ett sådant här FORDON.
Samma FORDON fotograferat i annat sammanhang HÄR.

Så här ser den ut…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… drycken lonkero, som jag skrivit om i olika sammanhang.
Som diskvatten har jag hört någon säga, men den är god. Inte väldigt söt, men såpass nog att en eller två brukar räcka.

Gin longdrink, hos oss kort och gott lonkero kallad. Uttalas lånkerå, med korta vokaler.

I dag har det varit kul att följa med statistiken då det gäller antalet sidvisningar på Nya Östis hemsida. Nyheten om kafeterian som söker ny företagare citerades i lokalradion. Det är alltid kul att få cred för något man varit först ute med.

Den tråkigare nyheten om mikroberna som upptäckts i idrottshallen hade alla också eftersom staden gick ut med ett pressmeddelande om det.

Solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen och jag förde cykeln på vårservice. Det har blåst rätt mycket, sand yr upp från gatorna – men våren ÄR på gång 😀 !

Att inte vara en medlöpare

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Som en motvikt till alla våldsamma serier som visas på TV brukar jag titta på barnprogram. En av favoriterna är tecknade Alfons Åberg. där tas ofta väldigt viktiga frågor upp. I dag handlade det om mobbning. Om hur viktigt det är att våga säga ifrån då man ser att någon blir illa behandlad.

Alfons och hans vänner undrar vad de ska göra för att rå på en mobbare i klassen, en kille som alla är rädda för.

Jag blir ofta väldigt engagerad, arg och upprörd då jag ser Alfons. Även om jag vet att avsnitten för det mesta slutar bra. Den stygge mobbaren fick lära sig sin läxa i dag.

Men så väl slutar det inte alltid i verkligheten. Det kräver mod att ryta ifrån så som Alfons gjorde i filmen. Att inte vara en medlöpare.
Innerst inne vet vi ju att de som talar illa om andra, som mobbar, hånskrattar och pekar finger – är de som innerst inne mår sämst själva.